Något stinker

Jag trodde att Sverige hade fått en regering som på gott och ont skulle våga prova nya saker. En regering som trodde mer på fria marknadskrafter. Idag har den regeringen presenterat ett stödpaket värt 28 miljarder kronor för att bidra till att hålla liv i en döende industri. Men… är inte det jättebra? Att vår regering visar handlingskraft och gör en insats för att rädda jobb och kunskap kvar i landet?
Nej. Det stinker om den här panikåtgärden. Det stinker facklig naivitet och aktieägaridioti. Det stinker vårdslöshet med skattepengar för att rädda kvar den teoretiska möjligheten att vinna nästa val.
Mina skattepengar bränns nu upp för att en sur gammal industrigren som inte haft förmågan att förnya sig blixtsnabbt ska ta igen all den förlorade mark den pissat och skitit på de senaste tjugo åren. Den fria marknadskraften talar sitt tydliga språk. Näringsministern konstaterar det själv:

– Bilindustrin har fel bilar i förhållande till vad konsumenterna efterfrågar, säger Maud Olofsson.

Det finns en hel rad företag som är beredda att ta över. Med nya produkter som har det konsumenterna efterfrågar. Men fordonsindustrin har varit framgångsrik i sin lobby. Alltså har de lyckats lura politikerna på pengar som är dina och mina. På samma sätt har de tutat in en hel kader av konsumenter som vill ha hållbara bilar att det är den traditionella bilindustrin som kommer fixa det.
Så därför har staten och kapitalet satt sig i samma båt och effektivt dödat vad som redan idag kunde varit en levande marknad med hållbara fordon. Det stinker. Kika på You Tube-klippet nedan. Christer Glenning testar en elbil från Volvo. Men, Christer Glenning, är inte han död? Jo, sedan tio år.
Läs en bra artikel Håkan Mattson om hur de svenska fordonstillverkarna sket i hållbara bilar.
Se Christer Glenning testa Volvo ECC.

Lukta sedan. Stinker det inte lite?
Lägg till stödet till film- och musikindustrin i form av en lag som kriminaliserar ett par generationer så blir bilden klar. Regeringen vill utveckla landet genom invecklad avveckling. Därför vill jag ge regeringen och dess rådgivare ett par heta tips på andra saker som behöver finansieras:

Nu ska väl jobben stanna i Sverige?

Fordonsindustrins framtid i Sverige

Med all respekt för alla människor som riskerar att förlora sina jobb – det är inte Volvo och SAAB som är lösningen på den långsiktiga hållbarheten i svensk fordonsindustri. Att stå år 2008 med onödigt stora bilar på en marknad som efterfrågar något annat talar sitt tydliga språk. Det är som att sälja en tegelstensmobil, telefonkataloger eller något annat som inte efterfrågas.
Alltså ska svenska staten i mitt tycke under inga som helst omständigheter gå in i Volvo eller SAAB. Det vore ett enormt slöseri med skattepengar som endast kommer leda till en utdragen död för bolagen.
Istället borde GM och Ford snabbt som ögat ge någon eller några mer moderna tillverkare av bilar ett riktigt bra bud på att ta över något av varumärkena Volvo eller SAAB. Kanske norska Think vill ta över och reformera den svenska bilindustrin? Det skulle vara en hållbar lösning.
Inte en lösning som skulle trygga jobben för alla som arbetar med att skruva ihop bilar åt Volvo eller SAAB. Inte heller en lösning som håller alla underleverantörer om ryggen. Men en lösning som skulle se till att fordonsindustrin kan överleva. Först i liten skala. Sen i växande.
Därför säger jag till er som letar köpare till Volvo och SAAB. Lär er mer om vad företag som Tata Motors, REVA Electric Car Company, Miljøbil Grenland AS, Tesla Motors, Jinan-Flybo Motor, BYD Auto, FAW och Venturi står för.
Det finns fler.

Den nya fordonsindustrin

Igår kom ett stort varsel från Volvo. Förstås en tragedi för de som blir av med jobbet. Dessutom problematiskt för de kommuner där dessa människor bor och på lång sikt även för Sverige, då vi riskerar tappa viktiga tillskott till BNP och många års kunnande.
Men…. det sämsta våra politiker kan göra nu är att i panik skjuta till extra resurser till Volvo för att hålla liv i arbetsgivaren. Volvos problem är bara en naturligt följd av att fordonsindustrin som vi känner den inte längre erbjuder produkter som är efterfrågade. Fordon som har en förbränningsmotor som hjärta och där en del av affärsmodellen är att tjäna pengar på service och reservdelar är inte längre efterfrågade på marknaden.
Därför uppmanar jag alla som vill stödja fordonsindustrin att stödja den NYA fordonsindustrin istället. Lägg kraften och resurserna på nya företag som kan göra långsiktigt hållbara fordon istället. Elbilar exempelvis. då kan de som idag arbetar i de gamla företagen få jobb i de nya istället och Sverige ta täten i en näringsgren som är blir livskraftig istället för en som är dömd att dö.

11 september


Idag återerövrade jag Trehörningen. Före sommaren åkte jag alltid till jobbet den vägen, stannade för att röka och låta tankarna samlas när jag såg ut över den lilla sjön. Efter sommaren har jag inte gjort det. Men eftersom den snabbaste vägen sällan är den bästa har jag bestämt mig för att ta tillbaka min stund vid sjön.

Eftersom det regnat mycket i veckan har jag varit bekväm och tagit bilen istället för moppen. Passade på att ändra det också idag, när regnet var mer teoretiskt än praktiskt.

När jag hämtade Ella på dagis ville hon ivrigt visa mig platsen där V och G hade puttat in henne i ett träd. Hon golade på sin bästis, men V tyckte också det var kul att visa var det hände.

Moppen går bättre

Efter att moppen kommit tillbaka från doktorn märker jag att den går bättre. Känns piggare. Däremot verkar den också tömma batterierna lite snabbare. Har dessutom två önskemål till mjukvaruuppgraderingar:
1. Vill ha en bättre visare för kvarvarande batterikapacitet. Idag kan jag köra upp för en lång backe med nästan tomma batterier för att i nedförsbacken få indikation på att batterierna är fulladdade. Mätningen verkar göras i förhållande till gaspådrag vilket är missvisande.
2. Jag vill ha en klocka i displayen.

Barnsjukdom fixad


Sitter och väntar på att moppen ska komma hem. Den har varit på verkstad hos den svenska återförsäljaren eftersom tillverkaren hittat ett fel som gjorde att den under olyckliga omständigheter kunde börja brinna. Såvitt jag förstått var det några feldimensionerade motstånd som kunde göra att strömmen gick förbi själva hjärtat och rakt ut i karossen istället för till motorn. Och fast jag inte kan något om det här egentligen förstår även jag att plast och stark ström inte är en bra kombination.
Men, de har informerat mig och åtgärdat problemet. Så jag har fullt förtroende för min E-max och de som sålde den till mig.

Dags för elbil, men det går inte?

Vi går i bilbytartankar. Av olika anledningar tycker jag att vi ska göra oss av med vår Ford Focus Flexifuel från 2006. Mest för att den känns för stor. Vi har inte behov av en sådan stor och (relativt) bränsletörstig bil. Den går förvisso på E85, men vi använder väldigt sällan hela kombinutrymmet och dragkroken.
I februari går avtalet på vår prenumerationsbil, Toyota Aygo ut, då kan vi lämna tillbaka den utan vidare åtaganden. Men, den lilla bilen känns mycket mer anpassad efter den allra största delen av våra behov. Synd bara att den går på bensin, trots att den drar väldigt lite (cirka 0,45 liter per mil).
Efter att ha kört elmoppe sex månader är jag helt övertygad om att en elbil är rätt för oss, som komplement till Toyotan. Huvudargumenten är ekologiska och ekonomiska. Det finns ett par bra alternativ på elbilar på marknaden:

Norska elbilen Think City.

Indiska elbilen Reva.

Brittiska elbilen Nice Mega City.
Alla tre med räckvidd som räcker för de korta och ofta förekommande resor någon av Camilla eller jag gör själva eller med något av barnen. Problemet? Ingen av dessa, eller ingen elbil av klass, säljs i Sverige. Tror inte ens de är godkända här. Alltså kan jag på grund av för låg efterfrågan på marknaden och konstiga svenska regler inte köpa en elbil nu. Knasigt.
Jag tror nämligen att kombinationen elmoppe, liten elbil och Toyota Aygo som familjebil skulle göra att vi klarar våra transportbehov med så låg negativ klimatpåverkan som möjligt OCH bibehållna villkor för vår vardag.
Jag tänker inte vänta fyra-fem år till på att traditionella biltillverkare ska komma ut med elbilar.

Jag och min moppe


Ibland undrar jag om det moppen som klär mig eller jag som klär moppen. Varför åker inte alla ensamma män i stan så här? Tyst, billigt och ekologiskt.

Första vurpan

Nu är första vurpan med moppen avklarad. En lätt och försiktig liten incident. Hanna och jag är på väg ut från Heron City när hon plötsligt bestämmer sig för att luta sig åt vänster för att titta på något på vänster framhjul. Eftersom vi kör fasligt långsamt och all vikt plötsligt är åt samma håll jag ska svänga lägger vi oss ned.
Inga skador på oss eller moppen, dock. Mer än ett par ögonblicks förvåning.