ÄGD

Går det att äga saker? Nej, de äger dig. Du jobbar för att ha råd att köpa sakerna. Jobbar ännu hårdare för att ta hand om dem och ha plats för dem. Till slut måste du ta lån för att få plats. Du köper ett hus. Eller hyr ett lager.
Min pappa går igenom den här processens baksida just nu. Han ska lämna en stor villa han bott i väldigt länge. Märker när vi pratar att han är stressad och frustrerad. Och jag ligger i sängen och känner samma ska. Har lagt hela dagen på att flytta runt saker jag äger. Runt på vinden, i vardagsrummet. Nu har de, precis som vanligt, blivit för sent för att åka till återvinningscentralen för att lämna bort något.
Runt, runt, runt går det. Med den lilla skillnaden att mitt skrivbord har rationaliserats bort så att mitt kontor nu består av tre papperskassar. Min garderob gick samma väg, så nu ligger mina kläder i en jättehög på golvet i sovrummet.
Jag växlar ned och bort. Lämnar nog bort nästan alla mina kläder. Behåller några svarta tröjor, ett par kavajer och några jeans. Jag trött, lite ledsen och lite förbannad. Är så oerhört trött på att vara så ägd av sakerna jag varit med om att skaffa och inte lyckas göra mig av med. Tänker att jag någon gång i framtiden ska försöka leva utanför ekonomin. För att göra något annat. Trött på att kämpa för de här prylarna hela tiden.

Inte hemma

Varannan människa jag möter vill förbjuda fattiga människor. Undrar vad det tänkt döma ut för straff mot fattigdomen? Böter, kanske. Eller döden bara. Ännu fler människor konsumerar och förorenar för fullt, trots kunskapen om vad det innebär för våra barn. Vi har så mycket kunskap om världen idag. För varje dag som går vet vi lite mer och kan fatta lite klokare beslut. Men gör vi det?
Jag känner mig lite vilse i den här världen igen. Behöver pepp och hopp.