I den här fina kyrkan (byggd 1959) hade vi begravningsgenomförande idag. Fyra prästkandidater fick genomföra varsin begravning enligt ett givet case. En av dem var jag. Alla blev vi godkända och lättnaden var stor efteråt. Det var också nästan märkligt fint att få göra detta. Något grep tag i mig – trots den tydliga rekvisitan. Det är fantastiskt att få bli tagen i anspråk på det här sättet. Fint och meningsfullt på alla sätt. Och jag är så glad och tacksam över att få vara medvandrare till människor som kommer att bli så fantastiskt fina präster.
Glädje.