Om jag bara kunde…

Om jag bara kunde… så skulle jag se till att Ella började äta igen och återhämtade sig snabbare. Så skulle jag se till att hon som jag ser varje dag på jobbet inte hade blivit påkörd av en bil förra veckan. Så skulle jag se till att hon som jag inte ser så ofta men som jag tycker så jäkla mycket om och som lades under kirurgens kniv idag blir bra direkt efter. Så skulle jag se till att kollegorna jag var med och avtackade idag inte försvann från min vardag.
Men, jag kan inte. Så jag känner mig som ett litet barn som bara vill lägga sig på golvet och sparka, slå och skrika.

Lördagsbilder

FWR_2869
Trots sömnbrist och stress blev dagens fotosession åt LipFish och Bombadill Design fasligt rolig och jag tror efter att ha gått igenom resultatet ett första varv att jag är ganska nöjd.

Världens bästa jobb

091127_ta_1823
Det finns dagar när jag har världens bästa jobb, världens bästa chef, världens bästa kollegor och världens bästa saker att göra för att tjäna pengar. Som den här dagen, när jag bland annat fick höra Therese Albrechtson berätta om sitt liv, mod och handlingskraft. Och träffa massor av sköna människor.

Mitt opp i och slut

Jag kör fort just nu. Tre stora åtaganden ska betas av fredag, lördag och söndag. Alla roliga. Men också energikrävande. Så jag hinner inte prata så mycket med själv just nu. Därför låter jag Stefan Sundström sammanfatta hela grejen genom Allan Edwalls låt om livet. Den lilla bäcken:

De två sista verserna är finfina.

Jag samlar tid som musen samlar skulor.
Till livets byggnad samlar jag på år.
Ty allting stort och starkt är byggt av smulor.
Och sanningen av ångrad lögn består.
I munnens valv jag känner orden klinga
som återskall av allt som sagts förut.
Min tro är klen och klokenskapen ringa
och allt är början, mitt oppi och slut.

Produktionen fortgår som vanligt

Jag har redan tjatat om hur jag ser på SAAB. Men kan inte låta bli att reagera över att det finns så mycket aningslöshet i så många led av den här affären. Fordonsanalytiker som inte verkar kunna stava till e-k-o-n-o-m-i, kommunpolitiker som tar foten-i-kläm-jajamän-principen till helt nya nivåer, en VD som får Bagdad-Bob att verka lågmäld och fackliga företrädare som kör huvudet i sanden. Dagens bästa citat hämtar jag från en sådan.

– Vi bygger bilar som om inget hade hänt. Produktionen fortgår som vanligt.

På något sätt sammanfattar det uttalandet hela SAAB:s problem. Hade någon beslutsfattare gjort rätt hade företagets framtid kunnat vara säkrad nu. Men istället sikta framåt försökte de som skulle lösa problemet göra det traditionellt. SAAB hade kanske kunnat ha en elbil färdig för produktion under första halvåret 2010 om andra beslutsfattare fått bestämma. Men, en hel aningslös skara charmades av Koenigsegg och drömbilden av en helsvensk bilproduktion. Förr i tiden vann över framtiden.
Och därför finns inte SAAB snart.

254 olästa mail: en resumé

Mitt mailprogram visar en ilsket blå siffra. 254. Det är antalet olästa mail jag har för stunden. Egentligen är de inte olästa eftersom jag har skummat dem i telefonen under min frånvaro. Men… för att få bort den blå siffran måste jag ju gå igenom dem även i mailprogrammet. Här är en snabbresumé:
Tjugoåttaåriga Vera från Ryssland sökte en trevlig, frisk och seriös man. Kanske spam är fel väg att hitta en sån. Stena Line hoppades att jag kommit hem väl och ville gärna ge mig ett bra erbjudande för att få mig att åka med dem igen. Nikons support meddelade att jag gärna kunde komma in med kameran för drop in-service, men det kunde vara en bra idé att ringa innan. En konsthantverkare som ska göra lädermappar till ett projekt för Sonia och mig bollade lite frågor. LinkedIn pushade ut lite uppdateringsinfo. En man med det felstavade namnet Micheal Fletcher meddelade att jag funnit 500 000 pund i the National Lottery. Nikon bjöd in till en fundraiser för orangutanger med Mattias Klum och Lone Dröscher Nielsen.
Annars var det mest meddelanden om statusuppdateringar på Facebook och kommentarer på min blogg jag redan fixat via telefonen.
Living la vida loca!

Minnesanteckning

Gör en liten lista över saker jag behöver införskaffa och finansiera:
Två Elinchrom BX-Ri 500
Elinchrom Skyport Transmitter
Ett par paraplyer
En fast ljusstark vidvinkel
Ett fotobord för produktfoto
Ett ljustält för produktfoto
En ljus/exponeringsmätare
Nya pappersbakgrunder
Vägghållare för pappersbakgrunder
Mest för att komma ihåg. Råd har jag inte för stunden.

Aktuell status

Nej. Nej. Nej. Jag förstår inte. Min hjärna är för liten och för full. Jag är en dator som blivit för gammal. Det händer för mycket och för snabbt. Och nu tar jag ett djupt andetag och går och lagar middag till en uuuutsvulten tonåring och två hoppspralliga femåringar. Jag är alldeles varm i huvudet.

Folkdomstolen säger knappast förlåt

Advokaterna Peter Althin och Anton Strand skriver på DN Debatt idag en artikel som till lika delar redogör för deras klient Mehdi Ghezalis förehavanden i Pakistan och för den omilda behandling samme Mehdi Ghezali utsatts för av svenska massmedier och därigenom också själva Folkdomstolen (dvs det som brukar kallas den allmäna opinionen). De riktar en ganska klok och rak bredsida mot dumheten och främlingsfientligheten på samma gång.

I den minst sagt oförsiktiga massmediala bevakningens spår har vågor formats i de grumligaste vatten. Till advokatfirman har vi fått motta mängder av främlingsfientliga skrivelser från människor som inte tycker att de grundläggande fri- och rättigheterna skall tillkomma alla utan att man skall göra distinktioner på grund av människors ursprung.

Det är med förfäran vi fått konstatera omfattningen av de främlingsfientliga strömningar som mobiliserats under den massmediala bevakningen av Mehdi Ghezali-ärendet. Många bör de journalister och ansvariga utgivare vara som i efterhand inte betraktar höstens bevakning av detta ärende som karriärens höjdpunkt. Som vi alla vet släpptes ”Spionen” och ”Terrorsvensken” hem sedan han anklagats för en visumförseelse och ingenting annat. Mehdi Ghezali delgavs inte någon misstanke om terrorism eller spioneri under sin tid som frihetsberövad i Pakistan.
Mehdi Ghezali önskar att han och hans familj skall lämnas i fred. Då inte heller någon myndighet någonsin anklagat honom för terrorist- eller spioneribrott förefaller det vara en rimlig begäran att den svenska presskåren fortsättningsvis skall låta bli att formulera den typen av anklagelser.

OK, hur många de som dömt Ghezali är beredda att ändra sig? Eller säga förlåt? Jag är rädd för att svaret är ingen. För så är nu klimatet. Journalister gör aldrig fel och eftersom Ghezali ju heter Ghezali står Folkdomstolens beslut med all säkerhet fast.
Någon som vill höra mig redogöra för mina förehavanden utomlands?

Halvvägs tillbaka

Sitter i Nordstan, GBG. Har låst in väskorna i en förvaringsbox på Centralen och ska slå ihjäl ett par timmar i ett novembrigt GBG, vilket betyder kompakt grått och regnigt med lite sköna vindar. Strax före fem i eftermiddag dyker jag upp i rusningen för att försöka kötta mig hem med mina väskor och den stooora kassen med den lika stooora kudden i.
Ser du mig då, ha tålamod. Eller ge mig en kram.