Publicerat

Om begravning

Idag leder jag min första begravning. När utbildningen närmar sig slutet är det dags att ta ett steg fram. Jag tar det tillsammans med min kunniga och fina handledare så allt kommer att bli som det ska. Det är en välsignelse att tas i anspråk.

Må Gud välsigna oss med obehag inför enkla svar, halvsanningar och ytliga relationer så att vi får leva på djupet i våra hjärtan. Och må Gud välsigna oss med tillräckligt mycket dåraktighet… för att vi ska kunna tro att vi kan få betyda något för världen,  så att vi kan göra det andra säger är omöjligt  för att komma med rättvisa och godhet till alla.

Amen.

Publicerat

Betraktelse: Oändlig nåd

Betraktelse
29 oktober 2025
Nittonde veckan i trefaldighet
Längbro kyrka, Örebro

 

Johannesevangeliet kapitel 9

Där Jesus kom gående fick han se en man som hade varit blind från födelsen. Lärjungarna frågade honom: ”Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?” Jesus svarade: ”Varken han eller hans föräldrar har syndat, men Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. Medan dagen varar måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer, då ingen kan arbeta. Så länge jag är i världen är jag världens ljus.”
Sedan spottade han på marken, gjorde en deg med spottet och strök degen på mannens ögonoch sade: ”Gå och tvätta dig i Siloadammen.” (Siloa betyder utsänd.) Mannen gick dit och tvättade sig och kom tillbaka seende.

Vem är mannen i evangelieberättelsen som ser klart när han tror? Kan han vara jag? När jag tror. Kan jag också få klarare syn av Guds nåd och sedan kallas och sändas ut i världen? Vilka är de som störs? De som förhör mannen om och om igen. Kan de också vara jag? När jag tvivlar. När jag störs av något nytt. Något som jag inte riktigt förstår. Världen och allt vad den för med sig kommer emot oss hela tiden. Ibland tror vi, ibland tvivlar vi. Guds nåd kommer också och den är gratis och tillgänglig för oss alla. Därför tror jag att den ganska långa berättelsen om vilka som ser och vilka som inte ser i Johannesevangeliets nionde kapitel är viktig. Mitt i pendlandet mellan tro och tvivel.

I berättelsen kallas mannen – och hans föräldrar – in på förhör hos de som tvivlar. De lärda. De som följer reglerna och lagen. De som ifrågasätter. De som ännu inte tror. Som söker svar på slutna frågor, när de borde ställa öppna frågor.

När vi firade mässa här i kyrkan i söndags så grep Anders Frostensons svenska text i psalm 231, Oändlig nåd, tag i mig på sätt som de inte vanligtvis gör längre. Psalmen är en av de finaste, men också en av de mest uttjatade. Men precis som en riktigt bra schlager eller countryballad så kan den bära hela sanningen. Kanske för att den handlar om mig, om dig och om så många av oss. Jag tror att de där orden liksom kommer från varenda människa.

Jag kommit hem, jag vilsen var
Var blind, men nu jag ser

Guds nåd, jag skälvde inför den,
Men sedan gav den ro,
Och aldrig var den större än
Den dag jag kom till tro.

Jag kom ur tvivel, mörka djup,
Ur vanmakt och ur skam.
Den nåd som bar mig intill nu
Skall bära ända fram.

Jag kom själv ur tvivel och vanmakt och skam. Jag var i mörka djup när jag en vintersöndag för snart åtta år sedan kom till Längbro kyrka och tog emot nattvarden för första gången sedan min egen konfirmation. Eftersom mitt lilla barn gick i konfirmation där och det var obligatoriskt för någon förälder att följa med ett par gånger. När allt vändes upp och ned i mitt liv. När min fyrtioåriga ökenvandring fick sin väg ut. När jag fick möta den som med kärlek vänder upp och ned på maktordningar och påhitt som låser in människor. Jag var vilsen ett helt liv, men kallades hem. Jag som var blind fick se. Och jag vet att jag inte är ensam om denna upplevelse. Jesus vill ju vända rätt på oss alla.

Till en dom har jag kommit hit till världen, för att de som inte ser skall se, säger Jesus. Guds kärlek river murar. Den förenar främlingar och försonar fiender. Den bygger broar och kommer med ljus till samhällets mörkaste hörn. Guds kärlek ÄR profetisk och radikal. Den GÖR under och erkänner INGA påhittade gränser. Den gör det som verkade omöjligt… möjligt. Kärleken är livets grundläggande princip. Det gör mer ont att vända den ryggen än att ta emot den. Jag tror att jag inte är ensam om att veta det.

Gud ser oss och ber oss att se andra.
Gud bekräftar oss och ber oss att bekräfta andra.
Gud älskar oss och ber oss att älska andra.

Gud vill möta oss alla i bröd och vin. Gud sätter inga gränser för kärleken utan säger bara: Kom och ät! Inte heller vi har några fiender att bekämpa utan bara människor att älska. Jag tror att vi som kyrka är viktiga i samhället. Vi kan bidra med klarsynthet. Guds kärlek kan flöda genom oss ut i ett samhälle som törstar efter den. En annan värld är möjlig utan kapprustning, krig, despoter och MAGA-lomaniska tech-entreprenörer som använder AI-genererat content för att låsa fast våra blickar på skärmarna där vi blir en ny råvara de skördar för pengar samtidigt som Guds skapelse skövlas och utarmas allt mer, också det för pengar. En annan värld är möjlig. Vi kan öppna en väg till bordet, till gemenskap framför korset och inför Gud. Allt är möjligt när vi tillsammans tror på den som tror på oss. Söndagens evangelieberättelse slutar med att mannen kastas ut av de lärda.

Jesus fick höra att de hade kört ut honom, och när han träffade honom frågade han: ”Tror du på Människosonen?” Han svarade: ”Vem är han, herre? Jag vill tro på honom.” Jesus sade: ”Du har sett honom. Det är han som talar med dig.” Då sade han: ”Jag tror, herre” och föll ner för honom. Och Jesus sade: ”Till en dom har jag kommit hit till världen, för att de som inte ser skall se och de som ser skall bli blinda.”

Och i den där psalmens sista vers skriver Frostenson:

Guds löften ger vår längtan svar,
Som klippan är hans ord.
Ej bättre sköld och skydd jag har
I himmel och på jord.

Amen.

Publicerat

Måndagmorgonbön

Publicerat

Predikan: Trons kraft

Predikan
26 oktober 2025
Nittonde söndagen efter trefaldighet
Längbro kyrka, Örebro

 

Första Moseboken kapitel 15, vers 5-6

Och Herren förde honom ut och sade: ”Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan! Så talrika skall dina ättlingar bli.” Abram trodde Herren, och därför räknade Herren honom som rättfärdig.

Första Timotheosbrevet kapitel 6, vers 11-12

Men du som tillhör Gud, håll dig borta från sådant. Sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet. Kämpa trons goda kamp, sök vinna det eviga livet, som du har kallats till och för vars skull du har avlagt den rätta bekännelsen inför många vittnen.

Johannesevangeliet kapitel 9, vers 1-7, 24-39

Där Jesus kom gående fick han se en man som hade varit blind från födelsen. Lärjungarna frågade honom: ”Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?” Jesus svarade: ”Varken han eller hans föräldrar har syndat, men Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. Medan dagen varar måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer, då ingen kan arbeta. Så länge jag är i världen är jag världens ljus.” Sedan spottade han på marken, gjorde en deg med spottet och strök degen på mannens ögon och sade: ”Gå och tvätta dig i Siloadammen.” (Siloa betyder utsänd.) Mannen gick dit och tvättade sig och kom tillbaka seende.

För andra gången kallade de alltså till sig mannen som hade varit blind och sade till honom: ”Ge Gud äran. Vi vet att den här mannen är en syndare.” Han svarade: ”Om han är en syndare vet jag inte. Men det vet jag, att jag som var blind nu kan se.” De frågade honom: ”Vad gjorde han med dig? Hur öppnade han dina ögon?” Han svarade: ”Det har jag redan sagt er, men ni ville inte lyssna. Varför vill ni höra det igen? Kanske ni också tänker bli hans lärjungar?” Då snäste de av honom och sade: ”Du är hans lärjunge, men vi är Moses lärjungar. Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den här mannen kommer, det vet vi inte.” Han svarade: ”Ja, det är det märkliga, att ni inte vet varifrån han kommer, och ändå har han öppnat mina ögon. Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men om någon fruktar Gud och gör hans vilja, då lyssnar han till honom. Aldrig förr har man hört att någon har öppnat ögonen på en som var född blind. Om den här mannen inte vore sänd av Gud hade han inte kunnat göra någonting.” Då sade de till honom: ”Du föddes syndig alltigenom, och du skall undervisa oss!” Och de körde ut honom.

Jesus fick höra att de hade kört ut honom, och när han träffade honom frågade han: ”Tror du på Människosonen?” Han svarade: ”Vem är han, herre? Jag vill tro på honom.” Jesus sade: ”Du har sett honom. Det är han som talar med dig.” Då sade han: ”Jag tror, herre” och föll ner för honom. Och Jesus sade: ”Till en dom har jag kommit hit till världen, för att de som inte ser skall se och de som ser skall bli blinda.”

Predikan

Vad skulle vi kunna göra tillsammans, om vi verkligen trodde på att vi kunde göra något tillsammans? Som Abraham. Som Paulus. Eller som mannen i evangelieberättelsen som ser klart när han tror.

Tror du på människosonen, frågar Jesus.

Den som tror kallas ofta naiv här i vår tid. En tid som präglas av vad som känns som ett allt högre brus av budskap om vad vi INTE ska tro på. Samtidigt som Gud fortfarande finns i Skapelsen och frågar: Människa, var är du?

Guds nåd är gratis och tillgänglig för oss alla. Därför tror jag att den ganska långa berättelsen om vilka som ser och vilka som inte ser i Johannesevangeliets nionde kapitel är viktig. Mitt i pendlandet mellan tro och tvivel.

Varken han eller hans föräldrar har syndat, men Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. När lärjungarna försöker hitta rätt mellan svart och vitt så berättar Jesus något mer nyanserat. Påve Leo XIV försöker nog att göra något liknande i den nypublicerade texten ”Dilexi te” med en radikal påminnelse om kärleksbudskapet. Det latinska uttrycket betyder ungefär ”som jag har älskat er” och kommer från det långa avskedstalet till lärjungarna i Johannesevangeliets femtonde kapitel där Jesus säger:

Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek.

Påven vänder sig till världens alla kristna och drar ut hyckleri i ljuset. Inte för att skamma och skuldbelägga utan för att skapa klarsyn skulle jag tro. Han upprepar kyrkofadern Johannes Chrysostomos fråga från 300-talet: ​​Vad vinner Kristus på att det dukade altaret är överlastat med gyllene kärl, när han själv dör av hunger i de fattigas gestalt? Hur vande vi oss med att se bilder drunknade barn längs medelhavets kustlinjer och vad fick oss att reagera på de bilderna med ännu fler omänskliga lösningar? Inte kan väl kyrkan prioritera sitt varumärke (i ängslan för sin egen popularitet) framför de fattigas behov? Eller skövla Guds skapelse för pengar? Okritiskt marschera med i upprustning som bara kan leda till krig? Den världsvida kristna kyrkan har några riktigt stora frågor att besvara.

Det har jag redan sagt er, men ni ville inte lyssna. Så säger mannen som får se till de som ifrågasätter honom och Jesus.

Kyrkan är Kristi kropp och när Gud blev människa i Jesus föddes han fattig, drevs på flykt eftersom en despot ville döda honom, levde sitt liv fattigt och avrättades som de fattiga, utanför stadsmuren. Det är kristendomens ursprung. Den nya religion som nu sveper fram i både väst och öst, alltså en kyrka som ersätter Kristus med avgudar i magalomaniska presidenter, som överlämnar det profetiska till AI och bildar treenighet med girig egoism och fanatisk nationalism, den har inget med kristendom att göra. När världens rikaste män pekar på de maktlösa och fattiga och säger att ALLT är deras fel, då handlar det om något helt annat än kristendom. Så tolkar jag påvens klarsynta ord.

Tror du på människosonen, frågar Jesus. Det vi gör kan inte separeras från det vi tror, för om vi inte gör det vi tror, vad är vi då?

Som kyrka är vi en djupt integrerad del av samhället vi kallar vårt. Vart är vårt samhälle på väg? I vilken riktning leder våra ledare oss? Jag vet inte, men undrar om vi kan göra något tillsammans för att hjälpa våra ledare att tro att vi fortfarande kan. Göra något gott tillsammans alltså.

Det har jag redan sagt er, men ni ville inte lyssna, säger den klarsynte mannen i evangeliet. Vem vill lyssna på oss nu och vem vill vi lyssna på? Jag tror att Gud vill möta alla människor och kanske vill Gud ta hjälp av oss? Gå och tvätta dig i Siloadammen, säger Jesus till mannen i berättelsen vi fick höra. Det skulle kunna betyda gå och tvätta dig i de utsändas damm, för jag ska sända dig att dela budskapet om Guds kärlek.

Jag tror på dig. Jag tror på er. Det tror jag att Gud försöker visa var och en av oss. Som enskilda människor och som gemenskap. Och de av oss som har svårt att se vill Gud hjälpa att förstå att ingen lämnas ensam eftersom allt och alla hör ihop. Kanske genom vänliga röster som säger varsågod när vi behöver det som mest. Eller i blickar som får oss att känna värme och tacksamhet. Kanske också i matkassar som delas ut, i matkassar som bärs hem. Vid borden där vi får äta oss mätta. I samtalskvällar, konfaträffar och gudstjänster. I vänner som följer med till nygrävda gravar på kyrkogårdar.

Till en dom har jag kommit hit till världen, för att de som inte ser skall se, säger Jesus. Guds kärlek river murar och för samman människor som tidigare stod långt ifrån varandra. Kärleken kan förena främlingar och försona fiender. Den bygger broar och kommer med ljus till samhällets mörkaste hörn. Guds kärlek är profetisk och radikal. Den gör under och erkänner inga påhittade gränser. Den gör det som verkade omöjligt… möjligt. Kärleken är livets grundläggande princip. Det gör mer ont att vända den ryggen än att ta emot den.

Gud ger den till oss och jag tror att Gud vill att vi försöker att sprida den vidare. Vi får nämligen alla tvätta oss i den där dammen. Alla är vi kallade och alla av oss kan sändas. Kanske är det något sådant som Paulus säger till Timotheos i uppmaningen: Sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet. Kämpa trons goda kamp.

Människa, var inte rädd. Jag älskar dig och kommer aldrig att överge dig. Så tror jag att den treenige guden säger till oss som Fader, Son och Ande. Och lägger till: Kom hem och ät, maten är klar! För här och nu vill Gud möta oss alla i ett litet, litet bröd och några droppar vin. Förblindade sökare, seende syndare och alla andra.

Jag tror att vi som kyrka är viktiga i samhället. Vi kan bidra med klarsynthet. Gud sätter inga gränser för kärleken, och inte heller vi har några fiender att bekämpa utan bara människor att älska. Vi kan öppna en väg till bordet, till gemenskap framför korset och inför Gud. Vi är alla på väg hem tillsammans. Vägen kommer att vara svår och smal. Ibland snubblar vi i diket. Men, Jesus drar med sig hela Skapelsen i försoningen. Oss också. Och vi kan göra vad som helst när vi ser att vi är lika många som stjärnorna, stjärnorna som Abraham fick se.

Allt är möjligt när vi tillsammans tror på den som tror på oss. Vi ber med någon som skrev i Psaltarens Psalm 73 för länge, länge sedan:

Gud, vi vill alltid vara hos dig,
du håller oss vid handen.
Du leder oss efter din vilja,
du för oss på härlighetens väg.

Äger vi dig i himlen
önskar vi ingenting på jorden.
Våra kroppar och vårt mod må svika,
men du är vår klippa för evigt.

Amen.

Publicerat

Kan det verkligen vara så enkelt?

En av mina favoritartister, David Urwitz, har precis släppt ett nytt album.  Där finns en sång som känns i magen idag. ”Först när själen har bestämt sig” heter den. Jag spelar den på repeat medan jag dammsuger. Mina ögon tåras. Tacksamhet. Tänker på pappa. Tänker på barnen som kallar mig pappa. Tänker att jag ska få det gjort, jag också.

”Och jag lyckades resa mig
En dag stod jag upprätt utan hjälp
och jag tog ett steg
och jag kunde gå helt själv

Och jag håller min pappas hand
Han visar mig världen utanför
Jag gör som pappa sagt
Han sa: Du kan om du gör ett försök

Kan det vara så
Kan det verkligen vara så enkelt
Att ett hjärta bara slår
Först när själen har bestämt sig

Och livet som hejdar sig
Jag står bakom hörn så att jag inte syns
Jag är vuxen nu
Men jag kan inte ta mig ut

Åren som går sin väg
Men jag kommer ingenstans
Allt jag drömmer om
Är att hitta det som fanns

Kan det vara så
Kan det verkligen vara så enkelt
Att ett hjärta bara slår
Först när själen har bestämt sig

Och först fram på morgonen
När alla slutat tro
Vet jag vart jag ska
Och att jag kommer att få det gjort

Kan det vara så
Kan det verkligen vara så enkelt
Att ett hjärta bara slår
Först när själen har bestämt sig”

Det tar så lång tid att bli ung. Livet hittar oss och allt är som det ska bli.

Publicerat

Predikan: Lagen i oss

Predikan
22 oktober 2025
Artonde veckan i trefaldighet
Längbro kyrka, Örebro

 

Gammaltestamentlig
Femte Moseboken kapitel 30, vers 11-16

Denna lag som jag i dag ger dig är inte ofattbar eller ouppnåelig för dig.
Den finns inte uppe i himlen, så att du måste fråga: Vem kan fara upp till himlen och hämta den åt oss, så att vi får höra den och kan följa den? Den finns inte bortom havet, så att du måste fråga: Vem kan fara över havet och hämta den åt oss, så att vi får höra den och kan följa den? Nej, dess ord är mycket nära dig, i din mun och i ditt hjärta, och därför kan du följa den. Se, jag ställer dig i dag inför liv och lycka eller död och olycka. Om du lyssnar till Herrens, din Guds, bud, som jag i dag ger dig, och om du älskar Herren, din Gud, vandrar hans vägar och följer hans bud, stadgar och föreskrifter, då skall du få leva och bli talrik, och Herren, din Gud, skall välsigna dig i det land som du kommer till och tar i besittning.

Epistel
Jakobsbrevet kapitel 2, vers 8-13

Om ni uppfyller lagens kungsbud, det som enligt skriften lyder: ’Du skall älska din nästa som dig själv’, då gör ni rätt. Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen stämplar er som överträdare. Den som håller hela lagen men överträder ett enda bud har brutit mot dem alla. Ty han som har sagt: ’Du skall inte begå äktenskapsbrott’ har också sagt: ’Du skall inte dräpa.’ Om du inte bryter äktenskap, men dräper, är du en lagöverträdare. Tala och handla så som den som skall dömas efter frihetens lag. Domen blir obarmhärtig över den som inte har varit barmhärtig, men barmhärtigheten triumferar över domen.

Evangelium
Markusevangeliet kapitel 10, vers 17-27

När han skulle fortsätta sin vandring sprang en man fram och föll på knä för honom och frågade: ”Gode mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?” Jesus svarade: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. Du kan budorden: ’Du skall inte dräpa’, ’Du skall inte begå äktenskapsbrott’, ’Du skall inte stjäla’, ’Du skall inte vittna falskt’, ’Du skall inte ta ifrån någon det som är hans’, ’Visa aktning för din far och din mor’. ”Mästare”, sade mannen, ”allt detta har jag hållit sedan jag var ung.” Jesus såg på honom med kärlek och sade: ”Ett fattas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.” Vid de orden mörknade mannen och gick bedrövad sin väg, för han ägde mycket. Jesus såg sig om och sade till sina lärjungar: ”Hur svårt blir det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike!” Lärjungarna blev bestörta över hans ord, men Jesus sade igen: ”Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” De blev ännu mer förskräckta och sade till varandra: ”Vem kan då bli räddad?” Jesus såg på dem och sade: ”För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt.”

Predikan

Vi tar ett djupt andetag.

Det där som kallas lag eller bud, alltså ord om hur vi ska bete oss. Det är inte något som är långt borta, Nej, det finns mycket nära, i min mun och i mitt hjärta. Hos dig också. Inte långt borta på andra sidan havet. Inte högt, högt upp i himlen och utom räckhåll. Nej, det goda finns redan i oss.

För mer än 3000 år sedan sattes ord på detta. Från Gud till Mose till folket.

Vi föds alla med ett vetande som vi har tillsammans. Det brukar kallas SAMvete. Vetandet delar vi dessutom med varandra, så det brukar också kallas MEDvetandet. Vetandet uppstår först när vi delar det med varandra. Det som jag vet, men som ingen av er andra vet… det finns ju liksom inte så länge som jag inte delar det vidare. De som forskar på oss människor och våra beteenden, som psykologer, sociologer, ekonomer, antropologer, filosofer, jurister och teologer, har bekräftat att det finns beteenden som finns i så gott som varenda människa som har levt, som lever nu och som kommer att leva i framtiden.

Hör och häpna, dessa beteenden är påfallande lika de beteenden som efterfrågas av oss i de där orden som Gud ger till Mose och som vi fortfarande pratar om.

Det är så vi föds. Vi vill tro att livet är meningsfullt och inte totalt random. Vi vill vara snälla, behandla varandra med respekt och kärlek och dela med oss av det vi har till varandra. Många av oss får växa upp med tillräckligt mycket tur och kärlek så att det som vi vet redan när vi föds också bekräftas i kärleken vi får av andra människor (och djur och natur). Många av oss får också lära oss hur det känns att möta det motsatta, alltså när människor inte möter oss med kärlek.

Kanske är det inte någon slump att Jesus säger att allt vad vi vill att andra ska göra för oss, det skall vi också göra för varandra.

Jesus ser med kärlek på människorna i Bibelns berättelser. Jesus ser med kärlek på oss och försöker befria oss genom att uppfylla den där lagen. Genom att uppmana oss att släppa fram det som redan finns i oss och hjälpa oss att ta ansvar och göra något gott. Det handlar om nåden. Att Guds kärlek är tillgänglig för alla. Jag tror att det kan vara därför som Gud formulerar bud, eller lag, som redan finns i oss alla. Jag tror att det kan vara därför som Gud föds och dör som människa i Jesus och visar oss att ingenting är omöjligt för Gud, och kanske inte heller för den som vågar tro.

Jag tror också att ni redan vet det här.

Ikväll bjuds vi, i ett litet bröd och några droppar vin, in i mysteriet som är fader, son och ande. Som försöker säga något till oss. Kanske är de orden inte alltid så lätta att höra i vår högljudda samtid, men de finns där alltid. Ibland kan det räcka med att vi tar ett djupt andetag och stillar oss en stund. Så hörs de kanske tydligare. Var inte rädd. Jag älskar dig och jag tror på dig. Du är inte ensam. Jag kommer aldrig att överge dig. Och i varje andetag bor Ordet som är Gud. Varje andetag bekräftar kärleken Gud ger oss. Vi kan fortfarande sprida den kärleken vidare, vi är ju skapade i Guds avbild. Vi får tro det. Vi får vara goda och göra gott. Fortfarande.

Amen.

Publicerat

Regeringen har synpunkter på våra kläder

Jag är ledsen, men det här måste ut. För hyckleri och godtycklighet hör inte hemma på Regeringskansliet. Vi har grundlagar och ett demokratiskt statsskick som faktiskt förutsätter att de som väljs att leda landet vi kallar vårt tar sitt uppdrag på allvar, är någorlunda bildade och ser sig själva som alla medborgares representanter.

Nu har vi en regering som har en minister som vill ta ifrån en del av befolkningen rätten att klä sig som de vill. Som vill tvinga en viss typ av kvinnor att ta av sig plagg. Och så har vi en annan minister som vill tvinga en annan del av befolkningen att ta på sig uniform. Jo, det är sant. Skoluniform är ok, men inte traditionellt religiösa plagg. När makthavarna beter sig som lynniga mobbare, då är det dags att på allvar börja ifrågasätta vad som händer.

Kan vi få be om seriösa ledare?

Publicerat

Måndagmorgonbön

Publicerat

Söndag i soffan

Ligger på rygg en stund. Har skickat in inledningskapitlet till min magisteruppsats för granskning inför ett seminarium i veckan som kommer. Gick på högmässa i Längbro där jag ska gör två veckors fördjupande stiftspraktik nu. Det blir fint. Skriver på betraktelse och predikan.

Maria och jag passade på att ta en söndagspromenad i Karlslund. Det var skönt. Det har varit skönt ute den här helgen. Igår gick vi på hemmaplan. Och jag fick anledning att prova kameran i mina nya glasögon (Ray-Ban Meta Wayfarer gen 2) och firar lite försiktigt att jag hittat sätt att sluta vara inlåst i svenska överprisade glasögon. Det är väldigt höga vinstmarginaler på slipade glas och bågar här i kungariket.

I gårdagens helgsmål i P1 talade Susanne Dahl fint. Men vi ryckte till när klokringningen var från Morlanda kyrka och psalmen Susanne hade valt var O Store Gud. Det handlar om pappa, och den som vet den vet att det var psalmen han valde till sin begravning och Morlanda kyrka  är kyrkan där bårtäcket som täckte hans kista hör hemma. Slumpen finns inte. Allt är som det ska bli.

Publicerat

Uppdrag utfört

Resan tillbaka till Morlanda kyrka med det vackra bårtäcket är avklarat och därmed är uppdraget utfört. När vi parkerade bilen utanför huset på landet så hade den mest magnifika regnbåge jag sett spänts över dalen. Jag väljer att tolka det positivt. Vi är inte ensamma.