Sitter på ett Mälartåg mellan Norrköping och Eskilstuna på väg hem till Örebro. Vi har varit ute ungefär två veckor. Först Malmö, sedan Berlin. På väg hem påfylld av härlighet från dessa två finfina städer. Malmös närhet till havet, parker och mångfald som är unik för Sverige. Vi åt på Cantin och lite här och där. Cyklade hit och dit. Hängde med Irma, Kasper, Camilla och Michael. Fina dagar.
Tog nattåget till Berlin en fredag. En rätt usel upplevelse i liten sovvagnskupé med icke-fungerande ventilation. Men, vi kompenseras för detta. De två första dagarna i Berlin levde vi i sommarens första rejäla värmebölja. Med rekord i stora delar av Europa. I Berlin var vi uppe i 40 grader bägge dagar. Sedan rörde vi oss ned mot 30. Härliga dagar som toppades med konsert på Waldbühne med Nick Cave & The Bad Seeds som bjöd på närhet, känsla och allvar. Något slags hopp. Det var förstås toppen att få hänga med Hanna och My som var i Berlin som sista stopp på årets tågluff (och i år bröllopsresa). Vi har ätit vansinnigt god vietnamesisk mat tillsammans och pratat om framtiden.
Annars har vi gått runt och sett några självklarheter och några unikiteter. Det var Marias första vistelse i Berlin. Härliga dagar med många intryck. Vi har gått mycket och samtalat om samhället, öst och väst, framtiden. Vi ser så mycket i Berlin som är vackert, men också mycket som är fult. Stadens historia borde lära oss något. Det var ödmjukande att stå vid minnesmärket för Dietrich Bonhoeffer vid den ödmjuka Zionskirche. Det var också fint att få fira högmässa med Svenska kyrkan och Victoriaförsamlingen och att drabbas av det storslagna i Berliner Dom.
Ta upp ditt kors och bär det. Kallet klarnar. En annan väg är möjlig.
