Ett brutet förtroende

Hanna skäms. Och gråter. Det första brutna förtroendet med föräldrarna är ett faktum. I dag kom en faktura från Telia på hennes mobilabonnemang och dessutom på vår fasta telefon. Hon har förbrukat 1300 kronor hon under inga som helst omständigheter får förbruka på roliga prylar i den communityn hon är medlem i. Och hon har gjort det genom att skicka några SMS och ringa ett par telefonsamtal.
Lite jobbig stämning är det. Vi försöker berätta hur lätt det är att bli blåst på webben och att ALLT kostar. Ringsignaler, käcka ikoner. ALLT. Hon skäms. Och gråter. Vi skäller inte. Det behövs inte. Men samtidigt försöker jag ta reda på hur vi kan spärra telefonerna för betaltjänster.
För jag förstår henne. Det är så lätt att lockas in i konsumtion i den alldeles speciella och oskyldiga värd Tv4 byggt upp. Som gjord för att locka barn att köpa låtsassaker för låtsaspengar. Men som till sist ska betalas av någon.
Hon skäms. Nu ska vi trösta.

Framtiden är eldriven och tvåhjulig

emax.jpg
På väg hem från jobbet stannar jag i Gubbängen och provar en eldriven moped. Där ligger den långsiktigt hållbara utvecklingen för mig och mina transporter i närområdet, vilket är nittio procent av mina transporter. Utsläppsfritt, ekonomiskt och skönt. Att susa fram i fyrtiofem kilometer i timmen utan motorljud kändes väldigt bra, och väldigt 2008.
Vår familj behöver inte två bilar.

Sportlovsmåndag

Ella ritar och gör allt utom att klä sig. Hanna har vaknat till sportlovets första dag och går och tvättar rent sitt läckande öra. Det är dags att gå till jobbet. Solen strålar och jag inser att jag inte varit hemma en enda dag på ett sportlov sedan jag blev pappa.
Inte en enda.

Vidrig teve


Just nu sitter Hanna och tittar på teve. Det är treans vidriga program Singing Bee. Ett gäng käcka talanglösa men alltid snygga människor sjunger och tävlar i karaoke. Jag hatar varenda sekund där jag sitter i min fåtölj och bloggar. De tär meningen att det ska se glatt och frejdigt ut. Men musikerna, kören och programledaren ser mest ut som att de vill dö. Publiken ser ut som att de har kul under vapenhot och till och med de tävlande, som uppenbarligen är beredda att göra vad som helst för att fåna sig i teverutan, ser lätt plågade ut.
Som om alla blivit ertappade med att göra något fult.
När framtidens människa får se detta kommer de förstå när det gick åt helvete med mänskligheten.

Kalaskul

_dsc0424.jpg
Ella hade kalaskul på sin kompis Filips kalas. Det är en bra grej att ha barnkalas på ett lekland. Barnen får busa hur mycket de vill utan att kalasarrangören får huvudvärk och akut tröttma. Korv och glass, ballong och liten godispåse. Bollhav, hoppborg och allt det där som vi vanligtvis inte har hemma.

Lördagslogistik

Jag åker med Ella på barnkalas. Camilla åker med Hanna på akuttid till doktorn. Öroninflammation i barn nummer två. Dessutom har jag också ont i örat. Men, solen skiner och det är fortfarande världens bästa vår ute.

Bara dumstrutar ljuger

 
Nu står de där med långa näsor. Statsminister Reinfeldt och näringsminister Olofsson. Trots att de har en hel del människor med förflutet i PR-branschen i sina respektive staber har de inte fått tillräckligt goda råd. Den första regeln i all kommunikation med omvärlden: LJUG ALDRIG.
Så kan det gå när oppositionen blir regerande och inser att det är bäst att utse sina egna till chefer.
Sensmoral:

  1. Det är svårare att regera än att opponera
  2. Att jobba med PR är lättare utifrån än inifrån
  3. Regeringens utnämningsmakt är orörd