Ny vardag

Klev upp vanlig tid imorse. Skjutsade en förnöjd Ella på moppen till dagis. Från dagis åkte jag till min nya arbetsplats, men tog omvägen via sjön Trehörningen för att få titta på morgonen. Sen möten, presentationer, hej och goddag. Rotarylunch för att lyssna på Carl Cederschiöld prata om Stockholms infrastruktur. Därefter hämtade jag upp min nya tjänstemobil (HTC Dual Touch). I sällskap med en kollega tog jag en tur till Kungens Kurva för att leta efter en MacBook att använda som jobbförlängare hemma och på resa. Fanns inte i lager. Därefter lite sittande med dator och telefoninställningar innan jag åkte hem på moppen via Trehörningen i eftermiddagssolen.
Sweet.

Fyra mil

Har nu åkt fyra mil på elmoppen. Idag skjutsade jag Hanna till träningar. Varmt och skönt väder. Vi susar fram mer eller mindre ljudlöst på villavägarna och småpratar samtidigt. Moppen är stadig och känns trygg. Visst märks det i de brantaste uppförsbackarna att den har lite jobbigt, men då trycker jag på boostknappen så blir det genast lättare. Imorgon börjar jag mitt nya jobb och då blir det vardagsåkande. Laddningskostnaden hittills är tre kronor. Utsläppen noll.
Hoppas bara gruset sopas bort från vägarna snart så kurvtagningen känns mindre riskfylld.

Ute hela eftermiddagen

Eftersom solen värmde så skönt tog Camilla, Ella och jag oss en utflykt upp i skogen. Med saft och bullar gick vi upp på toppen och fikade. Sen tittade vi efter om Ellas kompis Vilma var hemma. Det var hon inte, så vi gick till våra sköna grannar i ställe och satt i eftermiddagssolen på deras sköna altan istället. Våren fyller mig med värme.
ute1.jpg
ute2.jpg
ute3.jpg
ute4.jpg

Earth hour och sommartid

Ikväll uppmanas vi att släcka ljuset en timme mellan åtta och nio. Vore det inte bättre att alltid släcka ljuset? Det kanske är en fin symbolhandling, men kommer det inte kännas oerhört fånigt att tända igen strax efter nio? Mitt förslag är att låta lamporna fortsätta vara avstängda.
Inatt ska vi dessutom ställa fram klockan en timme. Sommartiden är här igen.

En helt ny karriär – igen

stj.gif
När jag vaknar är det nästan som vanligt. Men idag städade jag rent mitt skrivbord, lämnade in min mobil, lämnade ifrån mig mitt tjänstekort och passerkortet innan jag lämnade Kungsholmen och staden som arbetsplats bakom mig. Mina statstjänstemannaprivilegier är borta. Ikväll är jag en vanlig medborgare för första gången på sju år.
På måndag blir jag en ovanlig medborgare igen. I den kommunala sektorn.

Tröttma

Jag har haft en lång arbetsdag som avslutades med besök på pub för någon slags tack-och-hej-öl. Drack Pepsi Max eftersom jag som vanligt valde att köra. Nu är jag knastrött. Hanna sover hos en kompis för första gången på tre år. Ella sover i sin säng. Camilla och jag borde diska, städa i köket och betala räkningar.
Men, sängen kallar. Högt och envist.
Imorgon avslutar jag min karriär som statstjänsteman. Kanske också en och annan relation. Bara tanken gör mig trött. På teven sitter ett avhoppat Jehovas Vittne och talar om sina erfarenheter. Jag blir bara tröttare.

Tio dagar till – en halvmesyr

En arbetsgrupp inom Kd har föreslagit att antalet pappadagar knutna till ett nyfött barn ska dubblas från nuvarande tio till tjugo. Tio extra kvoterade dagar. Men fortfarande vill ingen föreslå det självklara, att föräldraförsäkringen i sin helhet ska individualiseras. Den politiska konsensusen är fortfarande näst intill total när det gäller att mamman ska kunna ta av pappas föräldradagar och vice versa. Så länge som den samstämmigheten dominerar kommer vi alla bidra med våra skattepengar till ett system som vidmakthåller kvinnans position som mindre värd på arbetsmarknaden, mannen som mindre värd i föräldraskapet. För det är så vår kultur är byggd.
Jag tycker det är värdelöst. Föräldradagarna är till för barnet. Barnet har rätt till båda föräldrar i samma utsträckning. Då tänker du kanske: Tror du inte föräldrarna själva kan avgöra vad som är bäst för barnet? Mitt svar är nej. Det har visat sig om och om igen. För hur kan det vara bäst för barnet att ha ett ojämlikt förhållande till sina föräldrar? Hur kan det vara bäst för barnet att arbetsmarknaden nedvärderar kvinnor?
Kan du svara trovärdigt på de frågorna är jag beredd att omvärdera min inställning. Så länge fortsätter jag kräva en individualiserad föräldraförsäkring som fungerar precis som A-kassa, sjukpenning och semesterdagar. För mig känns det absurt att bidra med skattepengar till ett system som gör vårt samhälle snett i sin kärna.