Säg förlåt

Här kommer ett alldeles gratis PR-tips till ledande personer i organisationer som SJ, Banverket och SL. Be om ursäkt. Säg förlåt. Tala om för era kunder att ni inte klarat av att göra det kunderna kan förvänta sig av er. Så kan ni börja om sen. Få nytt förtroende. Sluta samtidigt att ge kunderna orealistiska förväntningar på era tjänster. De är nämligen oftast betydligt sämre än ni försöker ge sken av. Att åka tåg är dyrt och opålitligt. Som att köpa en lite för dyr lott med lite för dålig vinstplan.
Titta på hur japanska företag agerar. Nu senast Toyota. Som bett om ursäkt om och om igen för de kvalitetsproblem företagets bilar dragits med.
Var ärliga. Börja om. Era nuvarande strategier funkar inte jättebra. Att skylla på vädret fungerar inte. Inte heller att skylla på regeringen. Eller varandra.
Säg förlåt.
Det är viktigt. Eftersom bilen just nu leder med 11-0 där jag bor. Det är inte så bra. Samtidigt som människor (förvisso rätt idiotiskt) slutat tro på den globala uppvärmningen eftersom det varit skitkallt och toksnöigt här den här vintern. Om de tjänster ni erbjuder fortsätter vara så mycket sämre än bilen kommer det göra förutsättningarna för oss att minska utsläppen och bygga smart kollektivtrafik betydligt sämre.
Så säg förlåt. Nu.

Du gamla du fria

Jag blir ibland rörd. På ett sätt som inte riktigt går att förklara. De senaste dagarna har vi haft vinterkaos i Sverige. Krigsrubriker. Hat mot myndigheter och transportbolag. Handgemäng och frysta näsor. Havererad kollektivtrafik.
Tokvinter, helt enkelt. Så idag när solen lyste stor och varm så att det började droppa och drippa samtidigt som ansiktet blev behagligt solvarmt på lunchpromenaden kändes det finfint. Sen gick jag in på kontoret och tog en snabb avläsning av de svenska dagstidningarnas (riks) startsidor på webben. De konstaterade att det kanske ska bli lite varmare nu.
Sen konstaterade de snabbt att nu är det fara och färde för vårflod av rekordmått. Översvämningar, fukt- och vattenskador samt elavbrott. Kanske till och med kaos i trafiken.
Världens bittraste, räddaste, måttligaste, rationellaste, väderbitnaste och fånigaste land. Du gamla du fria. Ibland älskar jag dig.
Våren är ett hot.

Gränsen går vid minus tjugo

Jag kan bara tolka den senaste veckans spårkrångel och de olika uttalanden som kommit från officiellt håll så här: Vi har nu fått en gräns för när det inte är någon idé att ens tro på tågen.
Den går vid minus tjugo. Då gäller bilen eller bussen.
Om inte annat kan väl det vara bra att veta. Att SL, SJ, Banverket och de andra slutar leverera vid minus tjugo.

Att komma ihåg på måndag

0700: Gå hemifrån till jobbet
0800: Möte om föredragning klockan 0900
0820: Göra presentation till föredragningen
0900: Göra föredragningen
1100: Hämta utställningsvåder på Arkitektkopia i stan
1300: Åka till Stockholmsmässan, sätta upp utställningsmaterial
1500: Möte Stockholmsmässan
1700: Våga Vara Egen
Kom ihåg: Varken pendeltågen eller vägarna är att lita på. Alltså låt saker ta tid, eller gå till fots. Andas.

Cynikern vs. Jamie


Jamie Oliver håller brandtal på TED. Kolla in det.
Cynikern, dvs jag, blir inspirerad och konstaterar samtidigt att det här är något människor diskuterat i min del av världen väldigt länge. Det kommer inte förändra något. Vi är rädda för mördare, terrorister och vargar samtidigt som vi äter oss själva till döds. Och matar våra barn med saker som förkortar deras liv.
Världen förändras. I det här fallet inte alls. Eftersom bolag, kommunala förvaltningar och andra instanser styrs av ekonomer vars uppdrag är att skapa tillväxt med mindre insats.
Om och om igen.

Nolltolerans

All den här tekniken. Stressar mig. Gör mig beroende. Kontakten med människor jag tycker om. Som inspirerar. Hjälper mig att tänka och vara. Kamera, dator, iPhone, WordPress, Pixelpost, Facebook, Twitter, Gowalla… jag gillart. Lite för mycket. Och nu har hårdvara och mjukvara tillsammans med infrastruktur krånglat lite för mycket.
Jag inför nolltolerans. Fungera eller dö. Det är teknikens hårda villkor nu. Min gamla trotjänare, en fyraårig MacBook Pro fick känna på det här nu på kvällen. Just nu kopierar jag över iTunesbiblioteket och några andra viktiga dokument från den datorn till en lös hårddisk.
Eftersom slaget den fick rakt uppifrån av min knutna näve tog. Och jag tror den inte riktigt kommer återhämta sig.
Anger management. Nolltolerans. Gör att jag behöver fixa:

  • Ny e-legitimation
  • Nytt bank-id
  • Ett gäng nya lösen från olika webbhotell och andra service providers
  • En ny laptop (på sikt)

Dåligt beslut av mig förstås. Att slå. Men tro mig, det kändes väldigt skönt. En liten stund. Dessutom tror jag 365bilder.se är klar att öppnas igen efter ett par veckors intensivvård. Alla gamla bilder är borta, men vi är tillbaka.

Insnöad lördag

Vi är insnöade. Den kommunala snöröjningen hinner inte med oss. Så vi lägger dagen på lite navelskådning i form av:

  • städ
  • tvätt
  • sunk
  • blogglagande

Hanna ska iväg på innebandy i eftermiddag, men det känns som att det blir svårt att ta sig iväg. Hoppas någon högre upp i hierarkin bestämmer sig för att skjuta upp den här omgången.
Minus elva grader. Plus femton centimeter. Julstämning.