Predikan: Följ med och se!

Predikan
29 juni, 2025

Andra söndagen efter trefaldighet
S:t Nicolai kyrka, Örebro

 

Romarbrevet kapitel 8, vers 28-30

Vi vet att Gud på allt sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda, dem som han har kallat efter sin plan. Ty dem han i förväg har utvalt har han också bestämt till att formas efter hans sons bild, så att denne skulle vara den förstfödde bland många bröder. Dem han i förväg har utsett har han också kallat, och dem han har kallat har han också gjort rättfärdiga, och dem han har gjort rättfärdiga, dem har han också skänkt sin härlighet.

Johannesevangeliet kapitel 1, vers 35-46

Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. När Jesus kom gående såg Johannes på honom och sade: ”Där är Guds lamm.” De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde efter Jesus. Jesus vände sig om, och då han såg att de följde honom frågade han vad de ville. De svarade: ”Rabbi (det betyder mästare), var bor du?” Han sade: ”Följ med och se!” De gick med honom och såg var han bodde och stannade hos honom den dagen. Det var sent på eftermiddagen. Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två som hade hört Johannes ord och följt med Jesus. Han träffade först sin bror, Simon, och sade till honom: ”Vi har funnit Messias” (det betyder Kristus). Han tog med honom till Jesus. Jesus såg på Simon och sade: ”Du är Simon, Johannes son. Du skall heta Kefas” (det betyder Petrus). Nästa dag tänkte Jesus bege sig därifrån till Galileen. Då träffade han Filippos. Han sade till honom: ”Följ mig!” Filippos var från Betsaida, från samma stad som Andreas och Petrus. Filippos träffade Natanael och sade till honom: ”Vi har funnit honom som det står om i Moses lag och hos profeterna, Jesus, Josefs son, från Nasaret.” Natanael sade: ”Kan det komma något gott från Nasaret?” Filippos svarade: ”Följ med och se!”

Predikan

Det var en gång två ekonomer. De hade fått ett svårt uppdrag. De skulle förklara och kommentera varför börskurserna rusade och slog rekord samtidigt som krig rasade och eskalerade i världen. För vid den här tiden lurades till exempel svältande människor till platser där de trodde att det skulle delas ut nödhjälp, men där flera av dem sköts ihjäl istället. Vid den här tiden valde också vuxna män med precisionsvapen (som missiler, drönare och bomber) att döda helt vanliga människor som du och jag. Och helt vanliga, oskyldiga barn. På många olika ställen i vår värld.

Den ena ekonomen tyckte att det var oroväckande. Att något något gått fel och att det inte gick att förstå hur så mycket död, lidande och oro kunde bidra till rusande börskurser. Den andra ekonomen menade att det var ett gott tecken. Att börsen var det mest rationella människorna kunde vända sig till om de ville veta om framtiden skulle bli bra eller inte. Så om nu börsens siffror rusade i takt med antalet dödade, med antalet fällda bomber och skickade missiler… då var det något riktigt bra.

Vilken av dessa ekonomer skulle jag följa? Vem av dem skulle jag vilja visa mig vägen till framtiden? Det funderade jag på när jag hörde dem resonera på morgonekot igår, när jag förberedde frukost till min dotter som är hemma över sommaren. För den här historien utspelade sig inte i sagornas värld, utan här och nu.

En helt annan berättelse fick vi höra nyss, om Andreas och Petrus. Om Filippos och Natanael. Hur de följer med och ser. Hur de uppmanar andra att följa med och se. Hur de delar med sig av något gott. Redan i början av Johannesevangeliet läggs en grund av tillit, tro och mod att följa kallelsen. Att följa Jesus.

De väljer att följa Jesus. Samma Jesus som rockbandet Blindside sjunger om i sin nya låt. Där Jesus säger till mig att jag kan lägga ned mina bördor och vapen. Att jag kan ta av mig min rustning. Att Jesus vill befria mig från det som tynger ned mig och visa mig något helt annat.

Var inte rädd säger Jesus och visar kärlekens väg. Då och nu. Genom att vända upp och ned på vetande, missförstånd och maktordningar. Genom att hela tiden gå längre och längre ned för att nå de som lider, har det svårt och är ensamma. Han tvättar våra fötter och ber oss att se varandra. Jesus tar med oss alla i den stora försoningen, hela vägen hem till Guds rike.

Vi får TRO det, och det är en aning svindlande. Att också vi uppmanas att följa med och se. Vi som sitter här i kyrkan på åsen. Kyrkan som stolt – men också behövande – sträcker sig mot himlen som en hand som söker Gud. Och Gud vill fortfarande röra oss alla med sin nåd. Guds hand är utsträckt.

Paulus skriver i sin tid till församlingen i Rom att ”Vi VET att Gud på alla sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda, dem som han har kallat”. Jag tror att vi i vår tid kan veta det, men det tvärsäkra vetandet kan också vara farligt för oss. Vår tid är genomkorrumperad av vetande. Eller tyckande förklätt som vetande. Vetande som riskerar att isolera oss från det kärleksfulla livet i Guds skapelse.

Men, om vi vänds bort från Guds skapelse så ser vi inte verkligheten längre. Vi ser inte att vapen och makt trasar sönder också våra hjärtan och får också våra tårar att rinna. Med blicken i marken riskerar vi att inte se att också vi kommer att slås ned när vi övertygas om att vi ändå inte kan förändra något. Vi ser inte att missilerna, drönarna och bomberna som skickas till våra medmänniskor också är avsedda för oss någon gång. Det är som att också vi erbjuds ett nytt vetandes äpplen, från träd vi borde undvika. Äpplen som lockar fram högmod. Som vill få oss att tro att det finns hopp i mord och systematisk förintelse av liv. Att smarta bomber styrda mot barn av inte så smarta vuxna liksom ska leda oss hem är bara rationellt i en väldigt, väldigt fallen värld.

När vi om en stund blir del av måltidens sakrament, nattvarden, så får vi något helt annat. En glimt av Guds rike. Ett rike där allt vi äter och dricker och andas och känner är nåd och kärlek. Det kan verka omöjligt för människan att leva i fred och frid. Men inget är omöjligt för Gud. Eller för den som tror. Eller den som någon tror på.

Gud kallar på dig och mig. På varenda en av oss. På alla.

Vi behöver inte lyda dem som vill vända oss bort från Gud. Men om vi gör det och går vilse så sänder Gud sin son även till oss. Jesus är världens ljus och ska befria också oss ur vår tids kompakta mörker. Han vill torka våra tårar, laga våra trasiga hjärtan och resa oss upp igen. Och om det så krävs, så bär han oss hem.

För sådan är nåden och kärleken. Nåden och kärleken som Gud aldrig har slutat att skänka oss. För, samtidigt som vi bär våra olika bördor i den fallna världen så går Gud och ropar efter oss, precis som Gud gjorde när Gud letade efter de första äppelätarna i paradisets trädgård. Människa, var är du, frågar Gud. Med en varm röst. Var inte rädd. Jag älskar dig och kommer aldrig att överge dig. Jag tror på dig. Följ med och se!

När våra ögon ser klart kan vi få möta kärleken, visheten, ljuset och evigheten som är Gud. Det kan skymta redan när vi ser in i varandras ögon och önskar varandra Guds frid. Det väntar på oss i brödet och vinet. Det där riket, där Guds kärlek är som stranden och som gräset, är vind och vidd och ett oändligt hem, även när vi sitter fast bakom murar i fängelser byggda av rädsla. Gud är här och vill befria oss alla. Men vi behöver ta emot befrielsen för att bli verkligt fria. Och i den friheten blir verkligheten radikalt annorlunda. Varje dag som jag tar emot nåden så släpper högmodet greppet om mig. När jag ber, tackar och tar emot…då blir allt lättare och min rygg kan rätas ut igen. Där finns det verkliga hoppet.

För där den sanna kärleken finns, där är Gud. Och i Guds ljus så kommer också vi att längta efter att befria varandra och bära varandras bördor. Guds kärlek kommer att strömma igenom oss och vidare ut i Skapelsen. Så låt oss följa Andreas och Petrus, låt oss gå i Filippos och Natanaels fotspår. Låt oss följa med och se. När vi höjer våra blickar kanske också vi får se Jesus i ögonen. I Guds rike.

Jag kan inte säga att jag vet, men jag tror.

Om den gyllene regeln och världen

Matt 5:1-9

När han såg folkskarorna gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. Han började undervisa dem och sade:
»Saliga de som är fattiga i anden,
dem tillhör himmelriket.
Saliga de som sörjer,
de skall bli tröstade.
Saliga de ödmjuka,
de skall ärva landet.
Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten,
de skall bli mättade.
Saliga de barmhärtiga,
de skall möta barmhärtighet.
Saliga de renhjärtade,
de skall se Gud.
Saliga de som håller fred,
de skall kallas Guds söner.

Matt 5:38-39

Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga och tand för tand. [39] Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom.

Matt 5:44

Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er;

Matt 6:14

Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser skall er himmelske fader också förlåta er. [15] Men om ni inte förlåter människorna skall inte heller er fader förlåta er era överträdelser.

Matt 7:1
Döm inte. Gå in genom den trånga porten
Döm inte, så blir ni inte dömda.

Matt 7:7

Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas.

Matteus 7

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.

Det har gått 40 år sedan jag var 14, men de scener som konfirmanderna spelade upp den här dagen gjorde att det kändes som igår. Men också som när jag var 34 och fick komma till skolan och vara med i samtal som handlade om hur mina egna barn mådde i skolan. Både jag och mina barn mådde inte alltid så bra på högstadiet.

Men, nu mår vi bra. Vi är vuxna. Vi kan äta oss mätta varje dag. Har tak över huvudet och kläder på kroppen.

Tänk om fler människor i världen kunde försöka att leva efter den gyllene regeln. Tänk om fler människor med makt kunde göra det. Tänk om vi som är vuxna och gått före på livets vägar kunde lär er som kommer efter oss att…vara snälla och älska varandra hela tiden.

  • Skulle Israels och Irans ledare skicka missiler på varandra då?
  • Skulle Trump prata som han gör?
  • Skulle fotbollstränarna fortsätta att skälla på domarna och på varandra?
  • Skulle tjejer fortsätta att slå varandra när killarna beter sig som players?
  • Skulle människor lämnas utanför i skolan, på fritids, i fotbollslag och på konfirmandläger?
  • Skulle maten räcka till alla, alltid?
  • Skulle mobbing och krig upphöra?

Jag vet inte. Men, jag tror. Jag tror att Jesus säger de där orden också till oss. Och jag tror att världen kan bli så mycket bättre än vi tror att vi vet . Om vi behandlar varandra som vi själva vill bli behandlade. Om vi älskar varandra, som Jesus ber oss. Om vi slappnar av och lägger ned kampen en stund. Tävlingen om förstaplatsen. Om bästa betyget. Om killarna. Om tjejerna. Om alla mittemellan. Om att veta bäst. Om att ha rätt.

Kanske är det just det som Jesus säger till oss, just nu. Jag vet inte, men jag tror.

För idag hjälpte ett litet barn en humla upp ur en vattenpöl. En gammal kvinna följde med en vän till ett sjukhus. En ung kille med svart hoodie i förortens butik släppte förbi en gammal man som stod bakom honom i kön.

Det händer massor av goda saker också. Allt det goda och allt det svåra tror jag att vi får lägga i Guds händer. Gud hjälper oss att bära, om vi vill.

Vecka ett på läger

Hemma ett dygn. Det ösregnar. Jag tvättar, hänger med lilla barnet och hämtar lilla vita bilen på verkstad men får lämna tillbaka den igen. Igår hämtade jag Vilda hos min pappa där hon firat midsommar. Hon är så gammal nu. Trött, stel och dessutom angripen av en antibiotikaresistent bakterie. Jag känner mig lite usel som är borta så mycket från henne.

Konfirmanderna är unga och outtröttliga. Det är lärorikt att vara på läger. Jag växer in i en ny roll. Eller får vara den jag alltid varit. Det är lite oklart. Några saker med just den här uppgiften som lägerledare känns fantastiskt fina, andra mest tröttande. Imorgon bitti skjutsar Maria mig tillbaka. Sedan väntar fyra dygn innan nästa ledighet.

Klockan 12.00 varje dag är det middagsbön på stiftsgården. Då ber vi bland annat för särskilda församlingar i Strängnäs- och Stockholms stift.  Tillfälligheternas spel, eller något annat, har gjort det så att det just den här veckan, mittenveckan på lägret, är Örebros och Huddinges församlingar vi ber för. Dessutom är vi nu i trefaldighetstiden. Allt handlar om att växa.

Allt är som det ska bli.

 

Betraktelse i midsommartid: Fråga djuren, de kan lära dig

Betraktelse
20 juni, 2025

Midsommarfirande Hjortensbergskyrkans Sommarhem

 

Job 12:7-13

Fråga djuren, de kan lära dig,
himlens fåglar kan ge dig svar.

Fråga markens kryp, de kan lära dig,
havets fiskar kan upplysa dig.

Finns det någon av dem som inte vet
att detta är Herrens verk?

Han har alla varelsers liv i sin hand,
varje människas ande.
Örat prövar orden
som tungan prövar matens smak.

Med hög ålder följer vishet,
långt liv skänker insikt.

Hos Gud finns vishet och styrka,
han har beslutsamhet och insikt.

Matteusevangeliet 6:25-30

Därför säger jag er: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som i dag finns till och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga?

Betraktelse

Vi är samlade i midsommartid och det är som att hela Skapelsen kramar om oss i en grönska som är så intensiv att Guds ord nästan går att ta på, dofta och känna. Som att sommaren säger: Välkommen, välkommen hit. Vem du än är. Var du än är.

Och i Bergspredikan säger Jesus att vi ska få allt vi behöver. Att vi inte behöver vara rädda.

Även den hårt prövade Job säger i dialogen med sin dogmatiske vän Sofar något liknande. Som att med hög ålder kommer visdom och insikter, inte minst att livet i Skapelsen som omger människan – djur, natur, sol, vind och vatten – är buret av den Gud som också bär människan, och som ger oss allt vi behöver.

Gud ger oss allt vi behöver, men inte allt som marknaden vi hittade på talar om för oss att vi begär. Och det kan vara omvändande att inse skillnaden. Livet i Skapelsen vinner över döden på olika sätt och Gud visar oss det varje år vid den här tiden. Kanske säger Gud också: Jag älskar dig, jag överger dig aldrig.

Vi behöver inte lyssna till alla röster i vår tid som försöker att få vår uppmärksamhet… för att de vill övertyga oss om skillnaden mellan oss och dom andra. Vi behöver inte skuldsätta oss för att köpa prylar vi inte behöver för att imponera på människor vi inte känner. Här i ljuset får vi leva som vi är. I Guds ljus. Nåden finns för alla. Gud sträcker ned sin hand och vi är välkomna att ta den.

Det sägs ofta att människor i Sverige inte tror på Gud. Men, det sägs samtidigt att många av oss söker Gud i naturen. Och hur det än är ställt med vissheten i vår egen tro, så får vi veta att Gud tror på oss. Gud vill torka vårar tårar. Laga brustna hjärtan. Gud vill resa oss upp när vi slagits till marken. Kanske söker Gud oss där vi är mest öppna?

Här och nu firar vi midsommar tillsammans. Just vi, just nu. Men samtidigt bärs vi av samma Gud som burit alla människor som firat midsommar här tidigare. I spåren av allt liv som vuxit på just den här platsen.

I den svenska musiktraditionen finns många vittnesmål om det jag försöker att säga.

Evert Taube skrev:

Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill
Jorden vi ärvde och lunden den gröna
Vildrosor och blåklockor och
lindblommor och kamomill
Låt dem få leva, de är ju så sköna

Ted Gärdestad sjöng:

Det skymmer vid Sion och natten blir sval
Men än doftar blommorna i skuggornas dal
Det finns tid till försoning innan natten slagit ut
För jag tror, jag tror att livet får ett lyckligt slut
Och är det inte verklighet så drömmer jag
Sol, vind och vatten, är det bästa som jag vet
Men det är på dig jag tänker i hemlighet
Sol, vind och vatten, höga berg och djupa hav
Det är mina drömmar vävda av

Joakim Berg skrev i Kents låt ”Sverige”:

Duka din veranda till fest
För en långväga gäst
I landet lagom är bäst

Vi skålar för en midsommar till
Färsk potatis och sill
Som om tiden stått still

Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är

Och i sin nya låt ”Jag är” sjunger Laleh med profetisk röst:

Jag är, jag har det i mig
som ett frö i jorden
Det behövs bara vatten, tiden och solen.

Det är bara att följa, fullfölja planen
Den fanns redan innan, innan jag var en
Så när jag någon gång ser tillbaka
Ska kunna säga: Ja, jag var skapad så här

Skapelsens Gud bär oss och allt annat liv som skapades. Alla liv är viktiga för Skaparen.

Vi är sedda och kan se andra.
Vi är bekräftade och kan bekräfta varandra.
Vi är älskade och får älska varandra.

Vi får tro på en glad midsommar. Vi får ta emot Guds oändliga kärlek. Det bästa har inte hänt än. Allt är som det ska bli.

Gud, tack för att vi får leva tillsammans med varandra och med alla skapade varelser på vår jord.

Låt oss älska livet
med maskrosens envishet.
Låt oss vara nyttiga för allt växande,
precis som humlan.
Låt oss sjunga kärlekens lov
med koltrastens glädje.

Gud, du som är och har skapat oss att vara det vi är.
Tack för att du drar oss till dig.
Hjälp oss att se det du ser, att de vi är får betyda mer
än det som den fallna världens krav säger oss att vi borde bli. Tack för att du inte sätter betyg på oss, utan älskar oss som vi är.

Välsigna oss Gud,
med solens ljus ovan oss
med jordens kraft under oss.
Med vänners omsorg runt omkring oss,
med din avbild djupt inom oss
och med din framtid som väntar oss.

Gud, låt var och en av oss likna en vacker sommardag.

Tack för skönheten och grönskan.
Tack för sommaren.

Amen.

Om att offra barn

Bilden skapat av ChatGPT.

I Första Mosebok, kapitel 22, finns den ganska välkända berättelsen om när Isak ska offras av sin pappa, Abraham. Isak följer med sin pappa på tur, men vet inte att målet är att han ska offras (slaktas med kniv) av sin pappa, till Gud. Detta eftersom Gud sägs pröva Abrahams lydnad.

Jag har hört många präster och teologer tolka den här mer än 3000 år gamla berättelsen på olika sätt. Inte sällan slätas den över med att Gud aldrig på allvar kräver offret. Ganska ofta har jag hört den användas för att ifrågasätta patriarkatet och/eller manligheten. Men, mer sällan, eller typ aldrig, har jag hört den liknas vid vår tids offer av barn och unga.

För hur ska vi annars kunna förklara att vi som är gamla prioriterar lagar, regler och beslut som leder till miljöförstöring, utrotandet av liv, klimatförändringar och andra ödesdigra konsekvenser? Hur ska vi annars kunna förklara att det aldrig är de gamla, erfarna och rika som går ut i krigen de skapar utan skickar de unga och fattiga att dö? På vilka sätt ska vi annars se unga människor existentiella oro inför en framtid där de måste förtjäna sina liv med höga betyg och framgångar? Hur försvarar vi att vi står och ser på när beslutsfattare beordrar militärer att skicka missiler, drönare och bomber på barn?

Om vi läser berättelsen om Isak och Abraham ur andra perspektiv så kan något annan träda fram. Är det rimligt att vi låter någon närmast deterministisk uppgivenhet råda och till och ljuger för våra barn om deras framtid? Jag har svårt att tro att någon förälder tycker att det är rimligt. Men, samtidigt så är vårt samhälles hårda förankring i ekonomins grund ganska skoningslös. Och så länge vi fattar våra beslut beroende på hur vår ekonomi påverkas här och nu så lär vi vara fast i det här ständiga offrandet av våra barn. Här är det nog ganska viktigt att rannsaka sig själv och inte skylla ifrån sig på Gud, marknaden eller något annat abstrakt. Marknaden finns inte som ontologiskt objekt. Marknaden kan inte svara på tilltal och därmed inte heller ställas till svars. Marknaden är helt och hållet påhittad av människor. Gud å sin sida har skapat en värld där våra behov ständigt kan tillfredsställas genom ekosystem, kretslopp och solens energi. Den skapelse som vi förstår med vår egen – ekonomin.

Vi är Abraham. Vi lurar med oss våra barn ut på tur. Vi vet att vi ska offra dem. Men, för vems skull intalar vi oss att vi ska göra offret?

Den frågan tror jag det kan vara värt att söka svar på. För kanske skulle vi göra annorlunda då.

Jag tror att något är i rörelse. När band som Ghost och President klär av hyckleri. Som i Presidents låt ”In the name of the father”:

I’m a fool, a sucker for a fantasy
You’rе a fable I could love
Heavеn sent from up above
But can we wait for this feeling to pass?
It’s like a drug feeding me in the dark
We’re on the run from the King of Terrors
Just look away, there’s no need to scare us

Oh, Father, I can’t hear you yet
I want to feel you near, it’s suffocating
Scare them, scare them, scare them
Make them worship

Who is Christ Jesus?
He is the true lamb of sacrifice
Father

Oh, Father
I can’t hear you yet

Vi är några som tröttnat offrandet. Som inte kan försvara att det som människan skapat systematiskt förstör Guds skapelse.  Som tror på Jesus när han säger att vi inte kan tjäna Gud och mammon på samma gång. Som försöker att följa det första budet. Som inte låter ekonomin ställas i vägen för kärleken. Uttrycken är nya, men i en tid där mörkret är ganska kompakt måste kanske röster höjas?

I berättelsen från första mosebok säger en ängel till sist: Lyft inte din hand mot pojken och gör honom inget ont. I flera andra bibeltexter avvisar Gud offer för att istället be människorna att uppriktigt och hjärtligt lyda Guds förmaningar om att visa barmhärtighet, kärlek och kunskap om Guds vilja istället.

Ingen ber oss att offra våra barn. Så vi kan sluta med det.

Ett plus ett

Två nyheter som hör ihop. Den ena ger den andra. De liksom förstärker varandra på vägen nedåt. Ned i lidande, värme och mörker. För oss alla. Kanske är det därför som det redan för tvåtusen år sedan beskrevs att människan inte kan vara girig och samtidigt påstå sig värna om livet utanför sig själv. Jesus själv säger det i Bergspredikan.

Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon. (Matteusevangeliet 6:24)

I den fallna världen pågår en baklängesevolution. Där våra folkvalda ledare, på vårt mandat, dömer framtida generationer till svårt lidande. Kanske visste människor det redan för länge, länge sedan? Kanske vill Gud peka ut andra vägar åt oss. Kanske kan till och med kyrkan våga sig på att vandra på de vägarna, istället för att fortsätta vandringen mot stupet.

De teologiska paradoxerna är många men geopolitiken ljuger sällan och historien tuggar vidare. Slutet är med största säkerhet inte nära. Mänskligheten har alltid oroat sig för ragnarök i en eller annan form.
Dock hade det känts bättre om USA inte haft en atomubåt vid namn ”Corpus Christi”, om Israels robotar inte hetat ”Gabriel”, om Rysslands missiler inte haft beteckningen ”Satan 2” och Iran inte döpt sina efter shiamuslimska martyrer.

Somliga gör sitt bästa för att åtminstone låta som apokalypsens axelmakter.

Niklas Ekdal har skrivit en mycket läsvärd text om hur teologi och apokalyptik (eller kanske eskatologi) blandas samman med politik och girighet i DN. Jag håller med om det mesta i textens andemening, men drar kanske en annan slutsats. Nämligen den att religionen har kidnappats av makthungriga människor. Jo, det finns kristna i USA som på allvar tror att om Jerusalem rensas etniskt så kommer Jesus att återkomma och utplåna livet på jorden, men samtidigt ta med sig just dessa kristna till himlen. Och jo, de agerar för att det ska hända. Men… det betyder inte att alla kristna tänker så. Lika lite som att det faktum att det finns ateister som tror att syftet med livet på jorden är att just dem ska bli ekonomiskt oberoende och är beredda att döda andra människor för att bli det…. behöver betyda att alla ateister tänker så.

Människan är komplex. Existensen är på de allra flesta sätt ett mysterium.

Fearless

Jag fortsätter att dras till PRESIDENT. Som i helgen gjorde sitt första live-framträdande på Download-festivalen. Med en frälsarkrans runt handleden. Det finns en profetisk röst här. Som jag tror är viktig. I skriken, ljudväggarna och orden.

Guess I’ll have to wait my turn
Forgiveness is a strength I’m yet to learn
I can’t bury my head under the sand
And hope it makes me feel less
How the hell do i pretend?
Just tell me it’ll make sense in the end
I can’t lie to myself, it fucks with my health
I just want to be fearless

När jag låg på marken. När inget längre fanns att förlora. Först då förstod jag vad som menades med orden VAR INTE RÄDD som förekommer så ofta i Bibeln. Jag var rädd ett helt liv. Men när allt jag var rädd för att förlora var förlorat så restes jag upp av livet. Varför? För att jag slutade tro att jag kunde resa mig själv.

President har något viktigt att säga. Amen.

Uppsala avklarat

15 poäng Svenska kyrkans tro och liv är avklarad. Nu har jag akamediska poäng från Uppsala universitet. Inrapporterade och klara. Lättnad, tacksamhet och glädje. Nu återstår tre saker till dess att jag kan ansöka och bli antagen till det pastoralteologiska slutåret på Svenska kyrkans utbildningsinstitut. Magisteruppsats, två veckors praktik samt ett intyg från biskopen. Allt detta väntar efter sommaren.

Vårterminens sista uppdrag

Checkar in på Stiftsgården Stjärnholm utanför Oxelösund för tre veckors tjänstgöring på konfirmandläger. Sista rycket för vårterminen. Om tre veckor börjar sommarlovet. Men, nu blir det kul att jobba.

Dead weight

Blindside släpper inte överdrivet mycket musik. Nu har den här låten letat sig in under min hud. Stark igenkänning i texten. Gillar drivet. En liten psalm helt enkelt, en finfin sådan.

Now you will lay your burdens down by the riverside
And the tide will wipe them away
Don’t hesitate just walk away
Down by the riverside, you could stand for a while
So lay your burdens down
This is it
Or you will

You carry dead weight alone
Slowly crushing flesh and bones
Down by the riverside, I will wait with you
I won’t let you carry dead weight alone

And now you wait
With the shield and sword in your hand
Understand moments like this
You can’t plan
Down by this riverside
If you stay here you won’t survive
So lay your armour down
This is it
Or you will

You carry dead weight alone
Slowly crushing flesh and bones
Down by thе riverside, I will wait with you
I won’t let you carry dеad weight alone

Or you will
Die

 

Den här håller fortfarande.

Fell in love with the game
But I forgot your name
(Go ahead please fight me)
’Cause I’m not scared
Though you stayed the same
I forgot from where I came

Liksom den här.

But I know
As I hammered those nails into your beautiful hands
Your eyes still try to search for mine
But I look away
Now your eyes are the only thing that can save me
I’m still afraid of them piercing
You’re breaking into my prison
Just pretended for a while
My soul is dying, I won’t look away