23/49

2020 och 23 april. Jag blir 49 år gammal enligt folkbokföringen och mina föräldrar. Som källor betraktade får jag svårt att ifrågasätta dem. Mest av allt vill jag raka av mig håret. Som har blivit så långt och så tjockt att jag har det uppsatt hela tiden. Och då ser det ju ut som jag har kortsnaggat hår.

Meningslöst.

Pitabröd

Hittade ett finfint recept på pitabröd. Provade. Gick bra. Kul och gott. Vi tog med ett par till parken och fyllde med goda grejer. Kvällens middag åts på filt. I solsken.

Receptet:

40 gram bubblande surdegsgrund
1000 gram ekologiskt vetemjöl
560 gram vatten
20 gram havssalt
30 gram olivolja

1. Blanda ihop alla ingredienserna
2. Olja in en skål och lägg i degen
3. Låt jäsa i rumstemperatur (18-20 grader) i 24 timmar ungefär

Efter 24 timmar:

4. Sätt ugnen på 275 grader och sätt i en plåt eller baksten (mitten)
5. Dela degen i ungefär 12-16 bullar (cirka 100 gram styck)
6. Låt bullarna vila i 10 minuter
7. Platta till varje bulle och forma till en rund liten pizzabotten
8. Kavla ut till ungefär 3 mm tjocklek
9. Baka av i ugnen 3-4 minuter
10. Svalna på galler under kökshandduk
11. Ät på något sätt

Steg 8 är viktigt. Tjockare än 3 mm gör att pitabrödet inte får den där bulliga formen, utan blir plattare. Fortfarande gott, men inte lika bulligt. Prova dig fram.

Hanna och jag och Hjälmaren

Hanna och jag tog oss ut till Vena och Hjälmaren. Jag filmade henne när hon flög med drönare. Allt till en liten produktion vi ska göra inför en utbildning. En vacker plats, en vacker kväll.

Sportstugan är klar på insidan

Åkte till Värmland. Det invändiga arbetet med stugan är i stort sett klart. Lite fix kvar i köket. I övrigt? Tog en promenad på Norra begravningsplatsen med frustrerad mamma som tröttnat på karantän. Om ett par dagar fyller jag 49. Nu börjar det sista officiella året. Allt efter 50 får anses vara bonus.

Om jag skulle ha oturen att behöva begravas i Örebro så har jag hittat platsen. I den del av vår begravningsplats som heter Dungen. Där kan min urna få grävas ned. Men, jag har inte tänkt bli kvar här. Just nu känns det som att det vore ett öde värre än döden. Att tvingas stanna kvar i Örebro även efter döden.

Sprang igen

Sprang igen. Med stumma ben efter helgens golvslipning. Och pollenkänsla i luftvägarna. Runt oset. Tio kilometer. Vansinnigt skönt i första riktiga vårsolen. Varmt, skönt och massor av fågel i reservatet. Älskar kaosljudet från tiotusentals individer. Ganska många männniskor ute också. Trots pandemitider. Eller kanske tack vare.

Eld i bröstet. Tungandad och med en mage som fortfarande inte funkar som den ska. Men, jag har en kropp som orkar springa en mil. I helt okej takt. Trots att den skoningslösa vårsolen avslöjar att jag åldrats tio år den här vintern (som egentligen bara var livets längsta höst). Jag är nu 402 år gammal.

Tack för det.

En vecka

Saker som kan hända under en vecka? Hämta hem en mamma från Tyskland, viruskaosa rent allmänt, jobba och o-jobba samtidigt, göra bokslut, slipa golv i stuga och fundera över hur framtiden egentligen ska bli. Måla golv i stuga.

Allt flyter. Ungefär som vanligt.