Tack för det vi fick under dagen.
Hjälp oss att komma till ro.
Bär oss genom natten.
Bär våra tankar och våra drömmar.
Blås liv i var och en av oss.
Andetag för andetag.
Vi ses imorgon.
Tack för dagen.
Tack för solen.
Tack för att vi fick äta oss mätta idag också.
Tack för att vi får sova under ett tak i ett land där det är fred.
Tack för nattens vila.
Jag hoppas att alla som ska sova (på hela jorden) får sova gott.
Vi ses imorgon.
Bläckfisken, Ella och jag
Ella och jag såg Craig Fosters personliga och vackra dokumentär ”Bläckfisken och jag (My Octopus Teacher) igår. En personlig, utlämnande och sökande berättelse om att bli hel genom att bli en del av livet igen. En vacker berättelse om ett djur som får vara den levande kännande varelse som den faktiskt är. Ett livet evangelium om livet, döden och evigheten. Där tidevarv kommer och tidevarv försvinner. Vi satt tysta, berörda och rörde inte våra mobiler en enda gång under tiden vi såg filmen.
Jag såg den för första gången när Maria och jag höll på att falla in i varandra. Det är en viktigt berättelse. Den ska nog ses med jämna mellanrum. Den får mig att känna vart rötterna faktiskt är.
Amen.
Ledig dag
Profetiskt under bar himmel
Såg Jonas Lundqvist sjunga igår på den finfina scenen i Wadköping. Försommarsolen värmde när Jonas och gitarristen Billy spelade profetiska låtar. Såna där låtar som plötsligt kan få människor att liksom skriksjunga med i textrader som profetiskt vittnar på något bortom människans trasighet. Det är så uppenbart hur musiken betyder något.
”Jag lämnar lätt som när jag kom
Som när jag kom
Men jag ska berätta sanningen för dig”
Öppen kyrka
Kyrkan är öppen. Hit kommer han som luktar illa och gräver upp ett litet berg i sandfånget där ljusen ställs, innan han sätter ned sitt eget. Hit kommer hon som styrs så hårt av sina tvångstankar att hon måste plocka bland psalmböckerna varje gång. Hit kommer de som just den här söndagen ska få höra församlingen tacka för det liv som just deras avlidna anhörig levt och se ett i raden av ljus som tänds och ställs bredvid andra i ljusbäraren. Hit kommer människor och tittar fascinerat upp på de gamla, gamla valven. Hit kommer också människor som drar i dörrar och känner om de kan komma in någonstans. Hit kommer människor som sitter länge och ber. Hit kommer människor som gråter. Hit kommer människor som planerar sitt bröllop. Hit kommer olika människor av olika skäl. Hit kommer människor som vill vara stilla en stund. Och människor som aldrig kan vara stilla. Hit kommer människor som vill låna en toalett. De är gamla och unga. Hela och trasiga. Ensamma och i sällskap. Några vill värma sig, några andra vill svalka sig. Många tänder ett ljus. Några tror, andra tror inte. Kyrkan är öppen.
Livet vinner över döden
Vi kom tillbaka till landet. Valborg. Påsken har passerat. Livet vinner över döden. Stäcker sig ständigt mot ljuset.
Den bedjande madonnan
Min älskade Maria gav mig en fin present. En sju kilo tung statyett i gjutjärn av en bedjande Maria, nästan hundra år gammal. En vacker tingest som nu står i vår bokhylla som en påminnelse att vandra ödmjukt och lägga ansvaret där det hör hemma. Att lita på Gud. Som det står i Lukasevangeliets första kapitel, vers 38.
”Må det ske med mig som du har sagt.”
Fransiscus kommer att vara saknad
Följer begravningen av påve Fransciscus. Förstås ett stort spektakel, men samtidigt något innerligt. Pratade med min vän P igår och vi kände båda att det är viktigt att fortsätta bära Ordet i Fransiscus anda.
I sin vapensköld valde Fransiscus att skriva in ”miserando atque eligendo” från en predikan av den helige Beda, där han kommenterar Jesu kallelse av tullindrivaren Matteus (Matt 9:9): Jesus fortsatte därifrån, och då han såg en man som hette Matteus sitta utanför tullhuset sade han till honom: »Följ mig!« Och Matteus steg upp och följde honom.
Det handlar om den unge Jorge Mario Bergoglios ödmjukhet inför sin egen kallelse, alltså att identifiera sig med tullindrivaren, i utkanten. Mottot kan sägas betyda ungefär att han såg på honom med barmhärtighet och sade: Följ mig.
Begravningsmässan följs på plats av fler än 100 000 människor. Ett vackert litet brödunder i sig utspelas nu när fler än 4000 präster och biskopar delar ut nattvardens bröd på Petersplatsen till de många, många människorna från hela världen som är på plats.
Begravningens agenda är 87 sidor lång, mässan ungefär 2,5 timmar. Ett vackert spektakel. Ett avslut för en människas gärning och vandring på jorden. Förhoppningsvis inte ett avslut på det som Ordet ville göra genom Fransiscus. Men, det kanske är upp till oss som är kvar?
En tydlig tanke avslutar begravningen. Efter att inledningsvis ha handlat mycket om de olika världsledare som är på plats, eller om sedvanligt direktsändningspladder om vem som ska efterträda….så har den långa kortegen givit plats för lite mer värdighet, stillhet och tystnad. Applåderande människor längs vägen och nu tas kistan slutligen emot vid Santa Maria Maggiore där marginalens människor, de som vi vanligtvis kallar DOM ANDRA, som hemlösa, fångar, invandrare, tar emot kistan och lägger blommor på den.
Apostoliskt. Pastoralt. Mänskligt. Som ett litet evangelium på något vis.
Femtiofyra
Blev 54. Blev väckt med frukostbricka och sång av Maria. Fullspäckad praktikdag i kyrkan. Mängder av grattis. Känner stor tacksamhet för att jag får vara med. ❤️ För barnen jag kallar mina och livet som jag kallar mitt.
Påve Fransiscus
Påve Fransiscus vandring på jorden är över. Han som förvaltade och förde vidare arvet från Vatican II. Som visade vad ordet pastoral innehåller. I det här klippet blir det så tydligt vad det handlar om att vandra i Jesus spår och agera i kärleken.
Vi som lever kvar har en uppgift. En kallelse. Vad gör vi med den?
Wim Wenders fina dokumentär om påven rekommenderas varmt.