Hosea kapitel 11, vers 8-9
Hur skulle jag kunna släppa dig, Efraim,
överge dig, Israel,
göra med dig som med Adma
och behandla dig som Sevojim?
Mitt hjärta är i uppror,
all min medkänsla väcks.
Jag skall inte låta min flammande vrede få utlopp,
jag skall inte ändra mig och förgöra Efraim,
ty jag är Gud och inte människa,
den Helige mitt ibland er.
Jag kommer inte med skräck.
Första Thessalonikerbrevet kapitel 5, vers 13-15
Visa dem den största kärlek och uppskattning för allt vad de uträttar. Håll fred med varandra. Vi uppmanar er, bröder: tala de oordentliga till rätta, uppmuntra de modfällda, stöd de svaga, ha tålamod med alla. Se till att ingen lönar ont med ont. Sträva alltid efter att göra gott, mot varandra och mot alla andra.
Matteusevangeliet kapitel 6, vers 9-15
Så skall ni be:
Vår fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske,
på jorden så som i himlen.
Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer.
Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning,
utan rädda oss från det onda.
Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser skall er himmelske fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna skall inte heller er fader förlåta er era överträdelser.
Predikan
Dagens texter leder tankarna till storstädning. Tillfredsställelsen i det rensade avloppet och korsdraget. Jag återkommer till det, men måste börja i en fråga som en ung människa ställde till mig: Hur kan kristna vara så förlåtande? Det går väl inte att förlåta all skit som människor gör, som våldtäkter och mord och djurplågeri? Vi tar den frågan med oss, den är viktig. Livet är fullt av goda intentioner, och vi kommer att misslyckas, om och om igen. Men, Guds rike är inte något skräckvälde. Vi får försöka göra så gott vi kan. Om vi förlåter varandra så blir vi förlåtna. Vi lär oss av misstagen och går vidare tillsammans. Det tar vi också med oss, från profeten Hosea, aposteln Paulus och Jesus.
Men, hur ska vi då kunna vara så där förlåtande? Världen har ju spårat ur på så många sätt och jag är ju bara en liten vanlig människa. Vi behöver nog vägledning. Orden i bönen som vi kallar Herrens bön, den som människor uttalat i generationer före oss, och kommer att uttala i generationer efter oss… de orden kan vägleda oss.
Och förlåt oss våra skulder liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Låt oss stå kvar vid de orden. Förlåt oss, liksom vi har förlåtit dem. När bad du någon om förlåtelse senast? Varför gjorde du det och hur blev det? När gav du någon förlåtelse senast? Varför, och hur blev det?
Förlåtelse är inget vi kan ta. Vi kan ge den eller vi kan be om den, men vi kan inte ta den. För att be om den behöver vi känna skuld. Ha någon slags insikt om att vi gjort något som kräver att vi ber om förlåtelse, för att något ska bli helt igen. Inte sällan kommer den insikten med samvetet som håller oss vakna.
Men, när vi ber om förlåtelse så vänder vi upp och ned på makten, ungefär som Jesus gör. För det är bara den sårade som kan förlåta. Och i förlåtelsen så är det som att själen storstädas. Både i den som får förlåtelsen och den som ger den. Något ställs till rätta i försoningen.
Men förlåtelsen är inte bara individuell. I vår tid är det lätt att hamna där, i min egen skuld, eller ännu oftare i nånannans. Men all omvändelse är inte personlig och i Herrens bön är det VI som ber om förlåtelse för VÅRA skulder, så kanske behöver vi prata mer om vår kollektiva skuld. Alla de skäl vi har att be Gud och Skapelsens alla små liv om förlåtelse. För allt dåligt vi gör som kollektiv mänsklighet, som samhälle. Krigen mot varandra, djuren och naturen. Som förstör miljö och klimat. Jakten på ekonomisk tillväxt som får oss att göra livet till en råvara. Som får oss att göra fel, trots att samvetet säger oss att det är just…fel. Som får oss att konkurrera mot varandra, istället för att leva i fred och frihet med varandra.
Men, vår tids cynism är inte ditt fel. Inte heller mitt. Vi löser inte problemen vi skapat tillsammans i generationer genom att må dåligt hemma, i ensamhet. Och vi kommer aldrig att kunna försöka lösa de där problemen om vi inte förstår att vi gör fel tillsammans och behöver be om förlåtelse tillsammans och vända om tillsammans för att världen ska bli hel igen.
Vi får följa Jesus och försöka göra något gott. Samvetet kallar oss att vara och att göra fred, respekt, värdighet och kärlek. Det kan nog vara så att livets verkliga mening kommer att hittas i det rena samvetet. Kanske är det till och med så att det bara är i det rena samvetet som vi är verkligt mottagliga för det rena och ljusa som ger oss liv och mening, alltså Guds kärlek. När vi ber Gud att förlåta våra skulder liksom vi förlåter… då kan Gud dra upp oss ur vår fallna och påhittade verklighet, så att vi får bli pånyttfödda i den verkliga verkligheten i Guds kärlek. Våra egna påhitt kommer aldrig att befria oss på det sättet.
Det är som att storstäda. Eller flyttstäda. Vädra ut ordentligt och dammtorka varenda liten yta. Rensa avloppen minutiöst. Rengöra ugnen och kylen så att varenda litet sot och lökskal försvinner. Frosta av frysen. Putsa fönstren.
Det kan vara jobbigt, men när vi gjort det står vi i ett behagligt rent hem. På bonade golv. Redo för något nytt.
En annan värld är möjlig.
Profeten säger: Gud kommer inte med skräck. Aposteln Paulus säger: Sträva alltid efter att göra gott, mot varandra och mot alla andra. Och i Herrens bön, är det vi som får be om förlåtelse och tillsammansskap i orden vi får av Jesus.
Den unga människan och jag kom tillsammans fram till att mänskligheten måste vara förlåtande, för alternativet – Öga för öga och tand för tand – kan bara ta oss till utplåning. Och i Bergspredikan säger ju Jesus att: Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga och tand för tand. Men jag säger er: Gör inte motstånd mot den som gör det onda, utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra till. Och den kristna gatu-aktivisten Dorothy Days ord ekar från de fattigas och utstöttas kvarter:
Vi älskar Gud bara så mycket som vi älskar människorna vi minst av allt vill älska. Kärlek driver bort rädsla, men vi måste övervinna rädslan för att komma tillräckligt nära… för att älska dem.
Jesus vill befria oss från rädsla och möta oss, redan nu, i vinet och brödet. Jag är livets bröd, säger han. Den som kommer till mig ska aldrig hungra. Jag är levande vatten, den som tror på mig ska aldrig törsta. Där finns viktig vägledning. I det försonade korsdraget (+). Vi får allt vi behöver i den gränslösa förlåtelsen. Tillsammans sänds vi ut i världen för att göra något gott. Hur vi ska göra det? Hur vi ska vara så där förlåtande? Det får vi fortsätta att upptäcka tillsammans.
Vi kanske kan börja med att städa ordentligt, och öppna upp för korsdrag?
Gud, förlåt oss och hjälp oss att förlåta. Ge oss sinnesro att acceptera det vi inte kan förändra, mod att förändra det vi kan och förstånd att inse skillnaden. Amen.
Predikan hölls 8 november 2026 i Glanshammars kyrka, 23:e söndagen efter trefaldighet.


















































































































