Det här med diabetes

Igår slog den mig igen. Med full kraft. Känslan av att jag inte gör tillräckligt när det gäller mina barns diabetes. Jag får ont i magen och ryggen. Jag är intresserad och full av vilja. Men försvinner alltid ut i något annat. Vi kan kalla det jobb. Så därför glömmer jag bort mitt viktigaste jobb.
Ella.
Hanna.
Diabetes.
Hur kan jag rikta om energi från betalt arbete (och en hel del obetalt) till diabetes? Måste jag flytta ut i en grotta och hoppa av ekonomin? Kan jag crowdfunda till den där boken jag vill skriva om att vara diabetespappa? Vad? För varje år som går utan att jag tar något steg till mot mer tid till detta dör jag en smula. Jag har också en stark magkänsla av att jag och Camilla kommer att få en sjuhelsickes resa med Ella i tonåren. Tänker då på artikeln jag läste om den 29-åriga unga kvinna häromdagen som hade blivit blind. Varför? Hon misskötte sin diabetes i tio år. Prata om den med barnens sjuksköterska igår. Då sade han att ny forskning visar att ungdomar som missköter sin diabetes i tonårren riskerar stora problem med ögonen redan vid 25 års ålder.
Den officiella storyn: Våra barn är duktiga och sköter sig. Det kommer att gå bra för dem. Den inofficiella storyn: Det går fruktansvärt mycket ångest för att skapa förutsättningarna. För dem och deras föräldrar.

En familj på gränsen

Min mage larmar. Den har gjort det ett par dagar. Vi är en familj på gränsen igen. Det händer lite för mycket just nu. Hela tiden. Finns ingen tid till återhämtning, lugn och det där mytomspunna bara-varandet. Jag har ont i magen. Hon jag älskar ser lite grå ut. Vi biter ihop men hinner inte ikapp. Undrar när vi gör det?

Fyrtiotre

selfie_0510
För hundrafemtio år blev inte män särskilt mycket äldre än så här. Fyrtiotre år var en hög ålder då i det där landet som ganska många vill ska vara som då, fast nu liksom. Det är knasigt. Jag har haft en ganska intensiv arbetsdag och känner mig för splittrad för att tänka något klokt om att jag blivit ett år äldre. Förutom att min syn fortfarande inte återhämtat sig från viruset på hornhinnan och att jag känner mig allmänt skröplig och vanskött. Självkänslan är inte på topp, men jag jobbar på den.
Alla grattis under dagen har hjälpt. Tack.

Uppgivet

Usch. Känner mig sur, deppig och uppgiven. Liksom tokstressad. Det var skönt att vara ledig på landet. Jag vill hoppa av vardagen. Men, istället sitter jag här och försöker pussla ihop hjärnan, skruva på huvudet och förstå hur kalendern för den här veckan ser ut.

Staden eller landet?

l2
Idag var jag och barnen i Kungsträdgården. Körsbärsträdens blomning lockade inte bara oss. Tusentals människor besöker platsen den här dagarna och i strålande väder samlades lyckliga människor under det rosa taket. Det händer bra saker med människor under körsbärsträden. Lätt värt en resa till Stockholm.
Men, jag börjar mer och mer komma till insikt med att det är på landet jag mår bäst. I morse när Vilda och jag tog vår morgonpromenad ned till sjön låg dimman ganska tät och gjorde omgivningen vit. Speglingarna och det dämpade ljudet (och ljuset) skapade en tät och lugn stämning. Som att vara inbäddad. När jag kom tillbaka nu ikväll speglade sig en fantastisk solnedgång i Hjälmarens vattenspegel.
Kontrasten från trängseln, larmet, liktriktningen, tiggarna, misären, hetsen, konsumtionen och väktarna i Stockholms city var total. Men jag kan inte säga att jag längtar tillbaka till Örebro heller. Läser om fylla och stök. Det vanliga.
Tystnad är skönt. Sjön är bra för mig. Så visst känns det naturligt att jag kollar hemnet om det finns någon skön liten övernattningslägenhet att investera i? Ska vi säga på Kungsholmen? Eller någonstans i närheten av Mosebacke?
l3
l4
l1

Weibenfalk, Johan och jag

transit

Vi stod där och pratade, Johan och jag. Två textmän. Vi har setts i jobbsammanhang under ett par år. Nu har vi varit på näringslivsgala. Står och hänger i baren när de andra har börjat dansa till coverbandets versioner av hits med Bruno Mars, U2 och Coldplay.
Vi pratar om Berg. Persson. Winnerbäck, Urwitz, Lundell, Andersson-Wij, LeMarc.
Det lossnar. Vi pratar om musik vi gillar. Och vi går igång. Pratar om låtar som betyder något för oss. Hittar den gemensamma nerven i melankoliska män som sjunger allvarliga sånger. Det förenar oss.
Efter ett tag spelar jag ut mitt trumfkort till Johan. Jag har en helt ny artist i samma landskap som han inte känner till. Weibenfalk. Jag berättar om min hemliga diamant som i många år skrivit och spelat in låtar som blir allt starkare. Som får mig att skriva recensioner trots att jag slutat med det för länge sedan.
Det här är en till.
Weibenfalk släpper sitt nya alster i morgon. Tio låtar på ett album kallat Transit. Fantastiskt snyggt producerat av Andreas Dahlbäck. Toppklass på allt. Framför allt låtskrivandet och texterna. Känslan går fram. Hopplöst med stil. Och ett litet ljus vid horisonten liksom. Jag skulle kunna bygga ett enormt torn av klyschor och ord här, men struntar i det.
Men jag kan rada upp musikerna som deltar den här gången:
Andreas Dahlbäck – Trummor
Jens Frithiof – Gitarr, pedalsteel, mandolin
Surjo Benigh – Bas
Nils Andersson – Bas
Marcus Olsson – Keyboards
Tomas Hallonsten – Keyboards
Thomas Weibenfalk – gitarr, sång
Maria Quistberg – kör
Du som känner igen namnen kan dra dina egna slutsatser. Jag säger som jag sa till Johan istället. Lyssna på Weibenfalk. Precis lika bra som alla de andra. Kanske till och med lite bättre. Bara okänd. Därför orecenserad. Men, kanske är det nu det lossnar. I så fall kunde inget vara mer rättvist. Det finns nämligen någon som höjer den här samlingen låtar. Något odefinierbart. Vi kan kalla det känsla. Eller kanske känslighet.
Mandolinen i låten ?. De där gitarrerna som ligger och stryker under känslan i Allt är OK. Den bråddjupa härligheten i varenda detalj i Aldrig som ni, där trumpeten lyfter upp låten i ett slags himmelrike i den här genren.
”Jag vill alltid vara lycklig
Jag vill alltid vara fri
Jag vill aldrig vara fången
Jag vill aldrig bli som ni”
Weibenfalk är en av mina absoluta favoriter. Mer än någonsin. Jag har inte träffat Johan sedan jag berättade det, men jag skulle tro att Weibenfalk hittar hem till fler den här gången. Som Johan. Transit är ju inget annat än toppklass i den här genren. På alla sätt.

Jag har tidigare skrivit om weibenfalk här och här. Du hittar weibenfalk här och här.

Vad är det för kväll?

Jo det är en allt-går-åt-helvete-och-jag-är-astrött-men-det-spelar-ingen-roll-eftersom-antibiotikaresistensen-ändå-kommer-ta-livet-av-oss-alla-om-bara-några-år-kväll-och-det-kanske-är-lika-bra-eftersom-mitt-land-ändå-håller-på-att-förvandlas-till-en-snål-idiokrati-där-rasister-dumhuvuden-och-människor-som-är-män-hatar-varandra-till-leda. Sov gott.

Odlingen

FWR_0498

Det här med odling. I ungefär sex veckor har jag förkultiverat plantor. Kan inget om detta. Men ser med glädje att tomaterna och paprikan verkar funka. Broccolin och purjolöken ser lite mer osäker ut. Spännande detta. Snart dags att beställa glas till växthuset och börja vänja plantorna gradvis vid utetemperaturen.

FWR_0499

FWR_0501

FWR_0500

Sidsäsongen 2013/2014

Skärmavbild 2014-04-05 kl. 16.46.09

Vi åkte de dryga två timmarna norrut igår kväll. Till Romme Alpin, utanför Borlänge. Sov skönt på anläggningens Ski Lodge. Gick upp och åt frukost innan vi tog oss ut i backarna. Oväntat bra skick. Alla nedfarter öppna, liksom alla liftar. Trots att hela omgivningen var snöfri. Sol, många piusgrader och gott om plats i pisterna. En mycket fin dag som också blev hela den här säsongen. Den var kort, men härlig. Skidor ska åkas i många plusgrader och sol.
Det enda tråkiga var mitt sjuka öga. Har haft ont som tusan idag. Alldeles för ljust för mitt tillstånd. Men, det var det värt. Tror jag. Vi hann ju med allt en skidsäsong ska innehålla. Framsteg, vurpor, skratt, glädje, vyer, ont i ben, ont i fötter och trötthet, gnäll och den sköna känslan av att ta av sig pjäxorna.
Nu snart middag, en god natts sömn och en hotellfrukost till. Kanske alla skidsäsonger ska se ut så här?

En önskelista

Jag fyller fyrtiotre år om ett par veckor. 23 april. Finns det något materiellt jag har behov av? Njae. Men det finns åtminstone två saker jag känner att jag vill ha.

Ett narrative clip: http://getnarrative.com/
Skulle lösa mitt vardagsfotande för eget bruk. Har ju vardagsfotograferat och dokumenterat vardagen i många år på 365bilder.se, men detta skulle vara skönt tror jag. Har sneglat på den här ett tag och inte kunna bestämma mig för om den är bra eller inte. Jag tror den är det. Bra.

Trädgårdflamingo
Behöver lite kitsch på landet. En eller ett par flamingo för att komplettera väderkvarn, solur och regnmätare. Finns här: http://www.elbastardo.se/sv/prylar/flamingo-tradgards-flamingos.html. Finns också några versioner hos Retroholics, http://www.retroholics.se/-tradgardute-c-65.html. Flamingos är fina. Kanske bästa fågeln? Men hittade ju också den här hemsidan (klicka på trädgårdsfigurer), och inser att en trägdårds-Elvis som ser ut att komma från helvetet också nog vill bo hos mig. Eller något annat.