Månad: maj 2026

Predikan: Söndagen före pingst
S:t Nicolai kyrka, Örebro
17 maj 2026

Första Kungaboken kapitel 19, vers 9-16

När han kom fram gick han in i en grotta och stannade där över natten. Han sade: ”Jag har gjort mitt yttersta för Herren, härskarornas Gud. Israeliterna har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och nu står de efter mitt liv.” Herren svarade: ”Gå ut och ställ dig på berget inför Herren. Herren skall gå fram där.” En stark storm som klöv berg och krossade klippor gick före Herren. Men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom ett jordskalv. Men Herren var inte i skalvet. Efter jordskalvet kom eld. Men Herren var inte i elden. Efter elden kom ett stilla sus. När Elia hörde det gömde han ansiktet i manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Då ljöd en röst som sade: ”Varför är du här, Elia?” Han svarade: ”Jag har gjort mitt yttersta för Herren, härskarornas Gud. Israeliterna har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och nu står de efter mitt liv.” Herren sade till Elia: ”Vänd tillbaka och ta vägen till Damaskus öken. Gå in i staden och smörj Hasael till kung över Aram. Jehu, Nimshis son, skall du smörja till kung över Israel, och Elisha, Shafats son, från Avel Mechola skall du smörja till profet efter dig.

Johannesevangeliet kapitel 16, vers 12-15

Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu. Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen; han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske. Han skall förhärliga mig, ty av mig skall han ta emot det han låter er veta. Allt vad Fadern har är mitt; därför säger jag att det är av mig han tar emot det han skall låta er veta.

 

Predikan (lyssna i spelaren ovan)

Har du tänkt på hur förunderligt det är att vi faktiskt vaknar varje morgon? Efter att vi åtminstone någon timme under natten har varit i sömn så djup att den närmast kan liknas vid medvetslöshet. Helt utan kontroll. Jag vet inte vad du tror om detta, men jag tror inte att jag tar några andetag i den djupa sömnen. Jag tror att jag får andetag. Att de blåses in i mig av den Gud som i den hebreiska Bibeln namnges som JAG ÄR, Jahve, genom fyra tecken som uttalas som andetaget.

---

---

Där ÄR Gudsnamnet.

Mitt liv började med ett första andetag och kommer att sluta i ett sista. Däremellan får jag massor av nya. I vartenda ett av dem är också Gud. Samma allsmäktige Gud som kommer till profeten Elia i det lilla suset. Profeten som står upp för Gud i tider av korruption, våld och död. Bibeln berättar inte om en Gud som kommer till Elia i högljudda stormar eller jordskalv. Inte heller i elden. Nej, Gud kommer i det lilla suset. I vinden, i andetaget.

Förunderligt.

Och Jesus känner våra begränsningar. Efter att ha tvättat sina vänners fötter och givit dem kärleksbudet (alltså att de och vi ska älska varandra som han älskar oss) så säger han orden om att Hjälparen, sanningens Ande, kommer att vägleda oss.

Här och nu (ungefär tvåtusen år senare) har vi samlats i hans namn, söndagen före pingst. Jesus har dött och blivit återuppstånden. Han har visat sig för sina vänner. Visat att våldet och döden inte vunnit. Han har försvunnit igen. De som har gått med Jesus får vänta. Generation efter generation väntar, samtidigt som NÅGON redan är här. Vår väntan blir ibland så olidlig att vi som mänsklighet gör dumma saker när vi tvivlar och saknar både tillit och tålamod. Nu hotar ganska många av våra dumheter såväl demokrati som klimat och miljö. Tron på Gud utmanas i våra dagar, liksom tron på naturlagarna och rättsstatens principer. Människovärdet har devalverats. Naturen har inget värde om livet inte går skörda och sälja. Jag såg det på nyheterna. Jag såg också människor (som kallar sig kristna) välsigna en guldstaty föreställande en dollarmiljardär som kallar sig president och är överbefälhavare för världens största krigsmakt. Vad som är på låtsas och på riktigt blir alltmer oklart när AI-genererat content och desinformation har gjort overkligheten verklig och sanningen närmast omöjlig att enas kring.

Hur hamnade vi här, undrar jag.

Kanske är vi i ett läge nu som kan liknas vid det som Jesus lärjungar, följare och vänner var i då? Deras tro var också utmanad och utsatt. Precis som den måste varit för profeten Elia där i grottan. De behövde hjälp. Vi behöver hjälp. Alla behöver hjälp. Jag tror att vi måste prata om det här. Med varandra. Hjälpen är på väg och jag tror att det kan vara klokt att ta ett djupt andetag och börja om från början. I Guds namn.

För hjälpen är redan här. Sanningens ande vägleder oss, precis som Jesus lovat. Hjälpen börjar i den djupaste sömnen, när våra kroppar rent faktiskt befrias från slaggprodukter och annat vi samlat på oss under dagen som gått, men som vi inte behöver. Vi befrias i nattens vila, precis som när vi ber och bekänner i mässans början. Och detta befriande sker när våra kroppars glymfatiska system (och lymfsystem) gör något viktigt… i den djupa sömnen när slår hjärtat långsammare och kroppstemperaturen sjunker. När andetagen blir långsammare och djupare. Och DÄR ÄR Gudsnamnet.

Förunderligt.

Relationerna inom den treenige Guden (Skaparen, Frälsaren och Hjälparen) är källan till alla livets relationer. Något söker något. Någon söker någon. Kärleken som strömmar genom universum vill nå varenda liv, genom varenda liv. Människa, var är du? Så frågar Gud fortfarande. Men risken är stor att vi inte märker att Gud kallar oss… redan i andetaget. För vi blir så lätt upptagna av alla prövningar. Vi är ju sköra små människor som alla blir rädda och oroliga ibland.
Det finns människor som vill utnyttja den rädslan och oron. Nu i valrörelsen. Ungefär samtidigt som forskare i Europa pressmeddelar att närmare hälften av Europas unga tycker att demokratin inte känns meningsfull så noterar forskare på Örebro universitet (i studier) att unga människor blir mer rädda och aggressiva när de sover dåligt. Allt hänger ihop. I meningslösheten uppstår tvivel som kan göra människan till ett lätt byte för krafter som vill styra med skrämsel och hot.

Vi lever i tider när vår tro prövas. Men valrörelsen skulle faktiskt lika gärna kunna handla om hoppet. Hoppet som Anden lämnar som en sten i skon som inte går att skaka ut. Ett skav som varken kan bedövas eller medicineras bort. Hoppet i samvetet. Och Hjälparen är redan här. Gud verkar i andetaget och i det där samvetet. Allt hör ihop och alla får komma hem till måltiden.

Oavsett vandel. Oavsett ursprung. Oavsett inkomst.

Och om nu ingen talar om sanning eller hopp eller nåd i valrörelsen så kanske Anden manar oss att göra det. I luften som blåses in i våra lungor och i luften som vi andas ut. Luften som är mellan oss. Var inte rädd, ekar det i den luften. Sov gott, säger Gud. Vila ut hos mig. Jag vill hjälpa dig och befria dig. Gud sänder sin kärlek till oss som sägs ha fjärilar i magen och tårar som smakar salt. Vi som är Guds sårbara människor. Och jag vill tro att vår gemenskap har en framtid. Våldet och döden får inte sista ordet. Tron är allt annat än meningslös och jag tror att vi alla redan vet det. För medan vi väntar så har Anden redan verkat i oss. När vi sov som djupast i natt. Och när vi väcktes igen.

Vi ber.

Gud, tack för att du möter oss i det lilla suset. I andetaget som ger oss livet. Ge oss din blick för dolda möjligheter. Sänd din Ande att leda oss din tjänst för fred och rättvisa åt alla. Tack för att du sände din son för att visa oss, och fortfarande gör det, i måltiden vi ska få dela.
I Jesu namn.

Amen.