Ledmotivet

Ledmotivet just nu. Golven sjunger igen.

Kom låt oss gå härifrån
Låt oss resa någonstans
Resa långt härifrån
Låt oss bli dom som försvann
Kameran glider över guldgula fält
Ja, vi vet du behöver hjälp
Den här stan gör mig galen ikväll
Du kommer aldrig mer hitta hem
Vill ge dig allting ikväll
Du kommer aldrig mer bli dig själv
Du kommer aldrig mer bli dig själv
Du kommer aldrig mer bli dig själv
Du kommer aldrig mer bli dig själv
Kameran glider över guldgula fält
Ja, vi vet du behöver hjälp
Den här stan gör mig galen igen
Du kommer aldrig mer bli dig själv
Och jag tror minsann min själ dör av svält
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Man blir trött på ditt jävla gnäll

Lördag

Försökte ta en promenad och ett samtal med en för att försöka förstå och bli förstådd. För att försöka redan ut något. Det gick inte så bra. Blev trött och ledsen. Kollade Facebook. Insåg att en annans behov av rörelse framåt hämmats av att jag inte hunnit/orkat ta tag i en liten detalj. Blev stressad. Pulsen gick upp högt och stannade där. Jag kände ett obehagligt tryck över bröstet och en stark trötthet. Försökte hantera det resten av dagen. Utan framgång. Pulsen stadigt över hundra. Gick sen för att träffa Någon på torget. För att fiska upp ett par nycklar, men kanske mest för att få en kram och en puss. För att få se henne. Gick dit i tid, satte mig på en bänk för att försöka jobba upp ett lugn och inte låta min stress märkas. Längtade efter en kort stunds närhet och ville inte låta något stå emellan. Såg ett par personer i ögonvrån som fick mig att fly från torget. Med hjärtklappning. Skickar meddelande till Någon om varför jag inte är på torget. Får till svar att jag måste sett i syne. Går tillbaka. Träffar Någon. Men allt var förstört. Kunde inte dölja något. Men, det fanns inte tid att förklara. Så jag gjorde ett taffligt försök att styra bort från Någons fråga om hur jag mår. Det blev en stunds spänt kallprat om något helt annat. Allt blev bara stelt, fel och dumt. Sen skildes vi åt igen.
Skit.

Håll mitt hjärta

Håll mitt hjärta
Håll min själ
Lägg mitt huvud i ditt knä
Säg att du menar
och vill mig väl
Håll mitt hjärta
Håll min själ

Som jag väntat alla år
Du kan läka mina sår
Ta mina händer och gör mig hel
Ta mitt hjärta
Ta min själ

Håll mitt hjärta
Håll min själ
Låt mig bara stanna här
Så allt jag ber dig allt jag begär
Håll mitt hjärta
Håll min själ
Håll min själ


Jag är så fruktansvärt trött. Det känns som att jag aldrig kommer att vakna igen, om jag somnar.

Biter ihop och håller käft

Har hamnat i ett gammalt tillstånd igen. Som jag provat så många gånger. Någon slags uppgivenhet. Därför biter jag ihop och håller käft. Försöker hitta vägar ut, uppåt och framåt. Utan att fly. Försvinner bort från de sociala medierna. Orkar inte riktigt ta del av allt som kommer i de kanalerna. Det går för fort och händer för många saker samtidigt. Jag måste pausa och hitta ett sätt att hänga med i det ohållbara tempot igen.
Men, det lämnar mig lite tom och värdelös. För prata, skriva och tycka är ju typ det enda jag kan. Ibland känns det som att jag byggt mitt 45-åriga liv som ett korthus. Det står fortfarande, men stabilt är det inte.

Alla dessa selfies

fw_arg_7203
Vad är grejen med alla dessa självporträtt egentligen? Jo, jag backar ibland och går igenom min egen tidslinje. Genom att parkera de här bilderna längs den där tidslinjen kan jag se mig själv utvecklas och åldras. Och påminnas om vad som får mig glad och avspänd. Nu är iofs de bilderna inte så jättemånga, men ändå… de är små markörer.
Ikväll? Mest frustrerad. Eller kanske förbannad. Det är en sån tid just nu. Igen.

Flyktsoda

Varenda liten flyktcell i min kropp (och tro mig, de är ganska många) jobbar hårt just nu. Min tro på att saker kommer att bli bra sviktar. Jag tror inte att staden jag lever i kommer att bli rimligare. Jag börjar tvivla hårt på att det jag gör för att få lön gör någon som helst skillnad. Jag är trött och vill bort. Starta om, reboota, stänga av.
Men, det går förstås inte. Jag måste ju ha en inkomst för att kunna bo någonstans. Jag har ett barn kvar hemma som måste få tak över huvudet, mat och värme. Hon, och den kärlek jag känner till S och några vänner, är det enda i mitt liv som känns värt något just nu. I övrigt är jag mest ägd.
Jag är tillbaka i flyktläget. Igen. Vad gör jag den här gången?

En låt om att vänja sig


Plötsligt dyker den upp. En låt som bara tar över…. allt. Den heter ”A matter of habit” och det är Moddi som just släppt den. Lyssna på den. Läs texten.

Learning to kill is a matter of habit
The more you have done it, the better you’re at it
It starts on the alleys of Sechem at night
The borderlines blur in the evening light
A rifle butt bangs on an old rusty door
”Where is your father? Get down on the floor!”
Soon it gets serious, a curfew’s declared
The city falls silent, there’s death in the air
Cocking his weapon with shaking fingers
Grits his teeth as he’s hugging the trigger
Young blood rushes, his heart pounds
He knows it gets easier the next time around
They’re just objects and shadows, not women and men
Learning to kill is a natural thing
Learning to fear is a matter of habit
The more you have done it, the better you’re at it
News from above reach the street
There’s no hope of living, the end is so near
Tidings of terror, a raven’s crow
Shutter your windows, lock up your homes
We’re just a handful, a tiny country
Surrounded by evil, they won’t let us be
They have hate in their hearts and in all that they bring
Learning to fear is a natural thing
Cruelty is a matter of habit
The more you’ve seen it, the better you’re at it
Every boy has a tyrant’s desire
Hands behind the head, legs spread wide
These are times of danger, times of despair
No room for compassion, a soldier can’t care
Our neighbors are vermin, they’re used to the blood
How can they feel pain when they’re living in the mud?
Through cruel routine a soldier is born
Ignorance soon turns to evil in war
Israel’s land is for Israel’s kin
Cruelty comes as a natural thing
Learning to love is a natural thing
It will find a way if you just let it in
It will be strange at first, but then you’ll see it
That learning to love is a matter of being
Being human is a matter of habit
A few baby steps, then you get better at it
To be for one minute, just now, just recall
The opposite side of the towering walls
But our hearts have hardened along with our skin
We built a bubble and let no one else in
We’ll be staring in wonder as the angel falls
Then being human will be a matter of course
Will be a matter of course

Den sammanfattar så mycket. Låten kommer släppas i projektet Unsongs där Moddi spelat in tolv förbjudna sånger från tolv olika länder.
Storyn bakom A matter of habit kan du se här:

Låtens original, med text av Alona Kimhi och musik av Izhar Ashdot kan du se och höra här:

Jag är väldigt berörd av den här låten. Något av det starkaste jag hört på mycket länge.