Helig vrede och morgonbön

11 februari, 2025
Morgonbön
Svenska kyrkans utbildningsinstitut
Uppsala

I dagens upplaga av lokaltidningen hemma hos mig i Örebro har etthundra personer fått svara på frågor om det fruktansvärda som hände på Risbergska skolan för snart en vecka sedan. Etthundra röster. De allra flesta som får uttala sig ser ut som jag. Men de allra flesta av de som mördades ser inte ut som jag. Och plötsligt blir det så tydligt. Vad de tusentals som studerar vid Risbergska kanske gör när de försöker skaffa sig meriter för att få bli en av de hundra rösterna. De där som sörjer i kyrkor och heliga rum dit ingen guidat kungligheter eller statsråd som fått visa sitt deltagande i veckan. De som istället som kom till kyrkan jag kallar min, den stora stolta kyrkan som varit stadens centrumpunkt i 750 år. De hundra rösternas kyrka, men inte de tio mördade rösternas.

Det systematiska åsidosättandet mitt samhälle, och mitt Örebro, bygger på blir utdraget i ljuset och helig vrede bubblar i mig.

Eftersom jag förväntas läsa Psaltaren 37 på morgonen så går jag till de orden. De lugnar mig.

Reta inte upp dig på de onda,
avundas inte dem som gör orätt!
De torkar snabbt som gräset
och vissnar bort som grönskan.
Förtrösta på Herren och gör det goda,
så får du bo i ditt land och leva trygg.
Ha din glädje i Herren,
han ger dig allt vad ditt hjärta begär.
Lägg ditt liv i Herrens hand.
Lita på honom, han kommer att handla.
Han skall låta din rätt lysa som gryningsljuset,
din rättvisa sak som middagssolen.
Var stilla inför Herren, vänta på honom.
Reta dig inte på den som har framgång,
den som når sina onda syften.

Vi ber:

Gud, liksom psalmisten så kommer vi till dig i tacksamhet för dina verk.

Vi ber också om hjälp.
Att du hjälper oss att beröra varandra.
Även de på andra sidan av våra påhittade gränser.
De på andra sidan motorvägen som vi gjort osynliga så länge.
Ta oss i anspråk och gör oss till en hoppfull motståndsrörelse
mot hopplös ensamhet, mot splittring och polarisering.
För livets skull. För kärlekens skull.

Ge oss klara och milda blickar
och mod att hjälpa de av oss som gått vilse,
så att vi alla kan rikta oss till det goda.
Öppna våra ögon så att vi ser dem som
lever sina liv i ensamhet, mitt ibland oss.
Öppna våra hjärtan för dom andra.

Gud, rör vid alla människors hjärtan så att vi kan vandra tillsammans på vägen hem. Befria oss från vanföreställningen att vi var och en, på egen hand, ska kunna bära det… som vi måste bära tillsammans.

Och…
Hjälp människorna i Örebro att ta ansvar för barnen som förlorat sina föräldrar. För mammorna och papporna som förlorat sina barn.

Bevara Aziza. Salim. Elsa. Bassam. Ali och Qamar i ditt ljus. Bevara också de kvinnor vi inte känner till namn ännu. Medmänniskorna som föll offer för halv-automatisk eldgivning med expanderande ammunition. Hjälp oss att aldrig åsidosätta och glömma dem igen. Hjälp oss att vara också deras medmänniskor.

Hjälp oss att höra ALLA medmänniskors röster när vi håller tyst minut senare idag. Så att vi inte står i vägen för din kärlek.

I Jesu namn.
Amen.

Stilla och helig vrede

När jag står framför ljushavet utanför Risbergska skolan på lördagkvällen är det som att offrens blod ropar från den frusna marken. Det har gått några få dagar sedan den expanderande ammunitionen avlossades från det halvautomatiska skjutvapnet. Min hemstad har kastats in i en ficka i tiden. Där vi alla söker svar. Svar som inte är enkla. Många samtal, många tårar. Frågor, oro, sorg, rädsla. Klyftorna är uppenbara.

Jag biter mig i tungan. Vreden är helig, men stilla. Sorgen är allomfattande. Går inte att komma undan. Vad jag ska göra med den? Jag ber om vägledning. När vi samlas i sorgen sjunger Tommie Sewon igen. Sången lugnar. Står kvar i det stilla.

Att hålla samman

Att hålla samman. När det verkar som att krafterna som drar isär är starkare än någonsin. Kanske är det vårt viktigaste sätt att vara tillsammans just nu. Hålla samman. Ingen människa är utanför den gemenskap vi delar. Alla är ömsesidigt beroende av varandra.

Frihet

Nu har jag lämnat Facebook och Instagram. Skälen var etiska och moraliska. Nås via SMS. Eller post. Gott.

Boktips: Om en fallen värld

Har läst två böcker som klarsynt beskriver vår fallna värld. En skapelse korrumperad av ekonomi, girighet och den där rakt igenom oförståeliga tanken på evig tillväxt i en värld som inte vuxit på många miljarder år.

Skådespelssamhället av Guy Debord är en glasklar analys och ett manifest skrivet på 1960-talet. Den är fortfarande aktuell. Eller var den kanske profetisk. Boken klar av och blottar vårt samhälles djupa dysfunktionalitet som ett skådespel. För den som vill närma sig ett perspektiv på vad begreppet ”en fallen värld” innebär så rekommenderas den här boken varmt.

Capitalism and the death drive av Byung-Chul Han är en likaledes klarsynt analys av vårt samhälle. Men den här samlingen lättlästa essäer (eller meditationer) gavs ut 2021 och är mer uppdaterade. Men Han argumenterar för att det moderna kapitalistiska samhället inte längre styrs av yttre tvång utan av ett självdestruktivitet som upplevs som frihet. Vilket leder till utbrändhet, depression och en inre destruktivitet, vilket Han relaterar till Sigmund Freuds idé om dödsdriften – alltså en omedveten önskan att återvända till ett tillstånd av icke-existens. När konsumtion och ständig produktivitet förhindrar verkligt levande. I boken knyts dessa tankar till hur digitaliseringen och algoritmerna förstärker en existens präglad av prestation och självhävdelse, vilket ytterligare förvärrar vår alienation. Han förklarar låtsaslivet.

Det är så uppenbart just nu. Att vi lever i en kultur som äter upp sig själv. För den som har svårt att förstå vad Bibelns ord om arvssynden och en fallen värld handlar om så är de här två filosofiska böckerna representationer av perspektiv på detta. Som inte är teologiska. Men som förklarar tydligt.

Uppsala, vecka två

Andra veckan på Svenska kyrkans utbildningsinstitut är över. Åker hem trött men påfylld av olika bra saker. Det är en helt annan inställning till lärandet här. Nu är det på allvar. Vilket betyder att prestationen är över. Nu ska den teologiska expertisen vi förvärvat tillämpas i praktiken och då händer något helt annat som är svårt att förklara men lätt att förstå. För nu är det intuitivt på något sätt. Väldigt skönt att vara här.

De här dagarna har vi bland annat tränat på dopets handlingar. Intressant nog så ville hjärnan plötsligt lägga sig i saker som jag gjort många gånger nu i gudstjänst. Vilket förvirrade saker. Påminns om hur viktigt det är att släppa prestationen och låta det som ska ske…. ske.

Imorgon börjar jag årets undervisning på Musikhögskolan. Rollskifte alltså. In i lärarrollen istället.

Första veckan på SKUI

Tänk att också jag skulle få ta plats en den långa länk av människor som klivit in på Svenska kyrkans utbildningsinstitut (tidigare Pastoralinstitutet) för att inleda den del av utbildningen som ligger utanför den sekulära teologin. Fina dagar med ett ganska stort antal andra som går vägen framåt. Milda och erfarna lärare och bitvis en ny agenda. Känns finfint. Tre terminer ska göras och nu gör jag den som jag är behörig att göra just nu.

Ett stenkast från utbildningsinstitutet ligger den vackra domkyrkan. Där kommer jag att sätta mig med jämna mellanrum.

Lägesrapport några veckor in i 2025

Tredagarstenta i systematisk teologi på magisternivå inlämnad, liksom PM om klassisk bok av klassisk teolog. Lägger fram kandidatuppsats imorgon. B-uppsats i exegetik om genus är klar. Om allt går som jag hoppas så är det efter den här veckan endast magisteruppsatsen och en kurs om Svenska kyrkans tro och liv som återstår för min magisterexamen i teologi. På måndag åker jag till Uppsala för att börja den pastoralteologiska  grundkursen på Svenska kyrkans utbildningsinstitut. Examen är inom räckhåll och ska förhoppsningsvis kunna tas vid årets slut.

Jobbar under våren 50 procent som kyrkvaktmästare hemma i Nikolai. Känns finfint. Har börjat tröttna på isoleringen i studierna. Dessutom är det viktigt lärande för framtida uppgifter, samtidigt som det är en viktigt uppgift att göra här och nu.

Livet rullar på. Barnen växer och möter sina utmaningar. Mina föräldrar blir äldre och möter sina. I mellanrummet mellan dem står jag och försöker förstå vad som händer i världen just nu. Det lilla jag förstår gör mig inte så hoppfull. Därför vandrar jag envist på mot examen. Mot den tjänst jag tror att det är meningen att jag ska utföra resten av mitt liv.

Om ett par dagar prästvigs min kompis Anna. Det blir fint att få vara med i Strängnäs domkyrka då.

Och jo, det börjar bli uppenbart att jag inte längre kan försvara min närvaro i tech-megalomanernas sociala medier. Kanske är bloggandet kanalen framöver. Tillbaka till ursprunget på något sätt.

Predikan: Julnatten

Den heliga natten (julnatten)
S: Nicolai kyrka
24 december 2024

 

Lukasevangeliet kapitel 2, vers 1-20

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn. Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget. I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

”Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt.”

När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: ”Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.” De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.

Predikan:

Julevangeliets vackra verser. Hur ska vi ta emot dem? Vi som har samlats här i julnatten, i den gamla, gamla kyrkan, där människor samlats i hundratals år, generation efter generation.

Just nu. Just inatt. Så är det just vi som får ta emot julevangeliet tillsammans.

Vad säger Gud till oss vid vår krubba?

Jesus är här nu. Han fryser om vi inte griper in.
Jesus, som i natt ser oss med det nyfödda barnets blick.

Vad gör vi nu?

Var inte rädda, säger ängeln till herdarna. Och till oss, tror jag. Ängeln som kommer med budskapet från Gud om att NÅDEN ÄR FÖR ALLA.

Liksom herdarna får vi höra den himmelska hären. Som liksom underminerar alla värdsliga och militäriska härar. Vi får höra den himmelska hären utropa de kärleksfulla orden som vi upprepar i kyrkan varje söndag. Ära åt Gud i höjden och fred på jorden. Bland människor som Gud älskar.

Ingen är utesluten, ingen är bortglömd.

Kanske känns den någonstans i kroppen just nu?
Värmen, kärleken, närheten, gemenskapen?

Här och nu – i julnattens mysterium – så kanske gränser kan suddas ut. Mellan människor, mellan länder, mellan synligt och osynligt. Mellan tiden som har gått och tiden som ska komma. Kanske uppstår ett mellanrum i tiden just nu. Där just vi bjuds in till festen. Där just vi bjuds in att dela livet med varandra. Och alla de som suttit här i bänkarna före oss. När vi bjuds in att dela brödet och vinet. Med den som längtar efter varenda en av oss. Med den som föds i den här heliga natten.

Jesus, som ska laga brustna hjärtan. Som ska torka våra tårar. Han, som kommer att resa upp dem av oss som har fallit. Och bära hem dem av oss som inte längre kan resas upp. Hela vägen hem.

Vi hålls varma, i den kalla natten. Och vi är många här tillsammans, som sänds med Anden att ta med den värmen. Till de av oss som inte är här i kyrkan. Till de vi älskar, till de vi saknar.

För som sagt. Ingen är bortglömd. Ingen är utesluten. Nåden kommer till oss alla. Som får ta emot detta glädjebudskap när vi läser julevangeliet. Eller om det är julevangeliet som läser oss. Ibland är det lite oklart. Det är ett mysterium. Så…

Ära åt Gud i höjden och fred på jorden!
Oss är en frälsare född.
Allt är som ängeln sade till herdarna.
Allt är som det har sagts till oss.
Allt är som det ska bli.

Amen.