
Ett leende är på sin plats när magisteruppsatsen är framlagd. Nu är examen inom räckhåll.
fredrik welander i ett långt samtal

Ett leende är på sin plats när magisteruppsatsen är framlagd. Nu är examen inom räckhåll.

Kära Vilda. Jag hoppas att du har det bra på Guds gröna ängar. Livet här i världen är tomt utan dig. Om jag har tur så förenas vi igen någon gång på något sätt.
Utanför fönstren yr snön på fälten och åkrarna. Maria har skjutsat sin pappa på ett ärende. Jag öppnar dokumentet med ändringsförslag från min handledare. Nu börjar upploppet för uppsatsen och för min akademiska vandring. Om en vecka inlämning och ytterligare en vecka senare lägger jag fram min magisteruppsats i teologi.
Gud, ett nytt år väntar. Vi kommer med vår längtan efter kärlek, värme, närhet. Vi behöver fred och frid.
Gud, vi ber dig att vara med oss. När vi längtar, när vi saknar, när vi sörjer. När vi är rädda. När hat, hot och våld verkar locka många.
Gud, trösta dem av oss som utsätts. Som brännmärks, görs till syndabockar och objekt för hat och hot. Som tvingas på flykt. Som mördas av de människor som avfyrar vapnen vi bygger. Som fängslas utan tanke.
Du blev människa och tvingades på flykt. Du levde enkelt och fattigt. Du avrättades av oss. Du har redan varit i det mörkaste mörkret. Nu ber vi dig, var med oss i tiden som kommer. På samma sätt som du alltid varit.
Gud, vi ser inte alltid klart. Vi fastnar gärna i långa diskussioner om vår tro på dig. Nu ber vi dig, fortsätt att tro på oss. Som du alltid gjort. Bär oss även när vi inte tror. Bär oss även när vi inte ser klart.
Gud, öppna gärna våra ögon. För allt det vackra och fina. För alla möjligheter. Som fortfarande kan vara oändligt många fler än hoten. Om vi tror.
Hjälp oss att våga vara modiga nog att tro att vi kan få betyda något. Jag vet att vi betyder något för dig. Var med oss i glädje. När värmen känns i kroppen. Vi ber om Jesu Kristi sinnelag i mötet med våra medmänniskor. Kanske mest i relationerna till människorna vi har svårast att älska.
Gud, visa oss vägen bort från de krig vi rustar för och rusar till. Visa oss att livet är heligt och vackert i alla former. Gud, hjälp oss att tro på livet och kärleken. Hjälp oss att göra något för och med den tron.
Gud, ge oss sinnesro att acceptera det vi inte kan förändra. Mod att förändra det vi kan. Ge oss också förstånd att inse skillnaden.
Gör oss till redskap för din frid. Låt oss komma med kärlek, där hat råder. Låt oss komma med förlåtelse och försoning, istället för orättvisa. Låt oss skapa enighet där oenighet är norm. Låt oss komma med tro, där tvivlet härskar. Låt oss komma med sanning, där lögner blivit normala. Låt oss komma med glädje och hopp, där sorg och bedrövelse härskar.
Gud, låt oss trösta minst lika mycket som vi söker tröst, låt oss förstå minst lika mycket som vi vill bli förstådda, låt oss älska minst lika mycket som vi vill bli älskade.
För du har lärt oss att det är genom att ge som vi får. Att det är genom att glömma oss själva som vi upptäcker oss själva i varandra. Att det är genom att förlåta som vi blir förlåtna. Hjälp oss att bli människor, som du. Hjälp oss att försonas med att det är genom att dö som vi uppstår till det eviga livet. Så att vi hör dina ord: Var inte rädda.
Tack för att vi får uppleva ett nytt år. Tack för året som gick. Och snälla Gud, ta hand om pappa. Ta hand om Vilda. Jag saknar dem. Längtar efter dem.
I Jesu namn.
Amen.

Vad betyder nåd? Det kan betyda julnattsmässa. Att få stå och leda 500 människor som samlas långt efter Kalle, Karl-Bertil, massor av mat och klappar. För att höra berättelsen om när det som är bortom vårt förstånd blir människa för att försonas med oss. För att försona oss med livet. För att rädda oss från döden. Att jag får göra det är bortom det jag kan förstå.
Amen.
Fullt fart hemma. Jag är trött. Har ont i mina axlar. Sedan några månader. Lågintensivt och irriterande. Nyheterna är bedrövliga. När västvärlden blir sekteristiskt och extremistisk är det svårt att se på. Saknar barnen, men de kommer hit imorgon. Liksom mamma. Sjunger liturgin på julnattsmässan. Sedan far vi vidare. Det har varit gasen i botten ett tag och fortsätter så.
Saknar Vilda. Saknar pappa.
Jag hoppade in och vikarierade som kyrkvaktmästare den sista söndagen i advent. En fin dag med mässa, möten med massor av olika människor och så ljud och ljus-fix på Örebro kammarkörs sista julkonsert för säsongen. Det är en nåd att få öppna och stänga en kyrka. Och möta 650 människor med olika frågor och behov under en lång dag. Jag känner mig så hemma här i S:t Nicolai. Att få jobba här som vaktmästare är något av det mest lärorika jag gjort i hela mitt liv. Om jag någonsin kommer att få göra tjänst som präst här är inte något som ligger i mina händer. Vägen är lång.
Får ett tidigt besked från Svenska kyrkans utbildningsinstitut. Jag är antagen till det pastoralteologiska slutåret som kommer att delas mellan Uppsala, Glanshammar och hemmakontoret. Villkoret är att mina akademiska studier blir klara, att min magisteruppsats blir godkänd och att jag kan ta ut examen som teologie kandidat och teologie magister. Så tillbaka till uppsatsens slutliga justeringar nu.
Men ändå. NÅD! TACKSAMHET!

Vox Nicolai hade luciakonsert idag. Och den finaste lucian. När hon gick upp längs regnbågsmattan såg jag något bortom det omedelbara. Något om någon som ska där flera gånger. Blev rörd till tårar. Tänk ändå vad livet bär.



Det kan vara så att jag bara har ett seminarium kvar nu på min akademiska vandring. Åtminstone i teologin. Det sista är det dags för 16 januari då jag lägger fram min magisteruppsats. Andas in, andas ut. Allt är som det ska bli.