Fem och en halv miljon

Har vunnit fem och en halv miljon. Gud vad bra!

This is to bring to your information that your email has been randomly selected and approved as a charity grant beneficiary of THE DIANA MEMORIAL FOUNDATION in commiseration of 10th anniversary of the demise of the Princess Of Wales .You are awarded a grant sum of £ 550,000.00 (Five Hundred And Fifty Thousand Great Britain Pounds) and for further instructions on how you are to put claim to your grant, you are to FORWARD a copy of this notice to our International Grants Officer as well as give him a call via contact details below:
Mr. James McArthur.
INTERNATIONAL GRANTS OFFICER,
GRANT AWARD DEPARTMENT,
THE DIANA MEMORIAL FOUNDATION
FOUNDATION BUILDING,
214 GREAT QUEEN STREET,
LONDON, WC2B 5DF
UNITED KINGDOM.
Tel: +44 704 573 6050
Fax: +44 871 263 9807
Email: princessdianafundgrantaward@gmail.com

Men, är det inte lite konstigt att en så pengastinn organisation har råd med egen url? Varför använder de Googlemail? Kanske måste ringa upp James Mc Arthur och fråga…
…eller så måste jag bara beundra alla dessa mailbedragare. Jag ringer upp och kommer få besked om att min vinst endast betalas ut om jag för över några tusenlappar i adminstriva och juridiska kostnader, vilket jag gör och förstås aldrig får någon utbetalning. Det räcker med att någon halv promille av alla oss som ”vunnit” går på det hela så blir bedragaren rik som ett troll.
Idén är i all sin omoralitet alldeles fantastiskt bra. Det finns nämligen naiva blåögda människor överallt.

Sommarmorgon

Camilla och barnen sover fortfarande. Jag är uppe eftersom jag ska iväg och träffa potentiella uppdragsgivare. Sen ska jag in till stan och fotografera ett bröllop. Det kommer bli en bra dag. En varm dag. Kommer stänga uppdragsfotograferingen ett par månader. Koncentrera mig på att ta det lugnt på fritiden. Jobba lite med min utställning.
Och på att få klart en del eviga projekt. Som att få lite bättre ordning hemma och lära mig gjuta betong.

Moppen är grejen i stan, trots strömavbrott

el1.jpg
Lämnar kontoret i strålande sol vid tiotiden för att ta mig på en lång moppetur. Börjar med att ta mig till Kungsholmen och Scandinavian Photo för att hämta upp ett par minneskort. Åker via Långsjön, Älvsjö, Västberga, Liljeholmen och Hornstull. Trafiken flyter bra och jag har nu efter två månaders erfarenhet på moppen lärt mig ta plats i filerna på rätt sätt. Passar på att ta en god fredagslunch på Ett litet kök (R.O.O.M) tillsammans med några av mina gamla kollegor.
Efter lunchen styr jag ut mot Solna via Karlberg. Ska till Nikon och hämta jobbkameran som varit på kortläsarbyte. Stoppas, liksom en sjujäkla massa bilister bryskt av polisens avspärrningar, Irakkonferensen pågår visst fortfarande, vilket gör att stora delar av Solnas genomfartsleder är avspärrade. Får ta en lååååång omväg runt Solna för att komma till Haga Norra C och Nikon.
Styr sedan tillbaka mot stan. Möte med Kal och Patrik hos ett bolag som visat intresse för verksamheten i vårt bolag Peter 2 Meter väntar. Blir dock något av en flopp eftersom den ansvarige kapitalisten drabbas av magsjuka och tvingats lämna kontoret fem minuter innan vi kommer. Vi får istället ha ett något farsartat samtal med en av hans kollegor som inte vet något om vad vi ska göra. Det blir dock bättre efter en stund när en entreprenöriell bibliotekarie dyker upp och tar över mötet. Hinner pratat både fotboll, musik och webbutveckling med Kal och Patrik innan jag börjar ta mig tillbaka hem.
Klockan har nu blivit mycket och jag ska ta mig till Huddinge från Östermalm. Studentflak överallt och fredagsstopp i trafiken. Solen gassar och det är upplagt för kaos och irritation. Så skönt för mig då att glida förbi köer och blockerade korsningar på moppen. Det går oförskämt smidigt till Fridhemsplan. Indikatorn som visar hur mycket kraft moppens batterier har kvar börjar sjunka betänkligt, men jag bedömer att jag kommer klara mig hem.
el2.jpg
Jag har fel. En tredjedel uppför Västerbron händer det som inte får hända. Kraften försvinner. Displayen börjar blinka, LOW BATTERY – RECHARGE!. Katastrof. Motorn stryps automatiskt till krypfart. Jag kan inte svänga av vägen eftersom jag är mitt på Västerbron. På min vänstra sida flyger bilar förbi. På min högra börjar cyklister, trots motlut och gassande sol också röra sig fortare än mig. Jag rör mig sakta framåt i makliga 15 km/h, mitt i eftermiddagstrafiken. Känner mig inte så tuff längre. Stannar nere vid Hornstull köper cigg och Cola. Funderar på hur jag ska klara mig hem.
Ringer mina vänner Daniel och Jenny som bor i Aspudden, en kort bit bort. De är hemma och lovar att bjuda på lite el. Femton minuter senare, efter att ha krupit fram på cykelbanor rullar jag in i deras fredagsmiddag på gården. Efter lite strul lyckas vi få fram el och vi sitter och småpratar medan moppen fylls på med lite energi.
el3.jpg
Tio i sex, efter alldeles för kort laddtid måste jag sticka, eftersom jag ska träffa ett par som funderar på att anlita mig för en bröllopsfotografering. Halvvägs hem, mitt i Älvsjös villaidyll inser jag att det inte kommer funka. Ringar och bokar om. Tar mig hem och när jag rullar in på vår tomt är moppen utan energi igen.
Ett par glas vitt senare kommer alltså följande sammanfattning av långtestet på elmoppen:

  1. Att köra elmoppe i stan är fantastiskt smidigt. Funkar asbra. Går fortare än bil.
  2. Räckvidden är svår att beräkna. Idag körde jag knappt fem mil innan batterierna var tömda. Men då i ryckig trafik med många start och stopp i stressig takt för att hinna med bilarna.
  3. Strömavbrott på Västerbron är en riktigt dålig grej.
  4. Jag vill ha en el-MC med regenerativa bromsar som laddar batteriet kontinuerligt.
  5. Och ett MC-kort.
  6. Bilen är fruktansvärt onödig i stan. Åtminstone de månader på året det inte är halt.

Långkörning

Idag ska jag testa moppens räckvidd till max. Ska ta mig in till stan på möten och ut till Solna för att hämta kamera som servats. Är osäker på om jag kommer hem igen utan att ladda på vägen. Dessutom lär trafiksituationen i stan vara hopplös idag på grund av studentflak och fredagsrusning. Blir spännande.

Hemma igen

Är hemma för att hämta bil. Passar på att ta en kaffe. Ska iväg på beredning där jag ska följa två kollegors ärenden. Sedan bär det av till Drottningholm där vi har ett gravöl med anledning av en omorganisation. Fullt ös. Vädret är bra och humöret på topp.

En rosa prinsessa

prinsessa.jpg
Ella har fått en riktigt prinsessklänning. Självklart skulle hon ha den till dagis idag och ingen jacka fick vara i vägen. Hon har blivit den rosa i vår familj och jag tror att det förgyller vår tillvaro en aning.

Hemmalunch, livet i hundraåttio

hemma.jpg
Har suttit hela förmiddagen i ett inspirationsmöte. På temat var webb och informationssökning. Varm och dålig luft i lokalen inspirerade mig att ta moppen hem på lunchen. En laxwrap, ett glas vatten och en latte senare känner jag mig ganska tillfreds. Men, jag börjar få känningar av baksidan av att leva i hundraåttio igen. Så det är dags att varva ned en aning.
Men, vad gör man när ALLT är roligt och utvecklande?

Varför strejk? Varför fack?

Känns som att vårdstrejken har två riktigt stora förlorare. De som strejkade, som liksom gjorde det för ingenting. Facket, som slog ännu en spik i sin kista. Mycket snack, lite verkstad. Klent resultat.
Samhället är den största förloraren. Kvinnodominerade yrkesgrupper fortsätter klassas som mindre värda.

Tre hjärtan 2.0

tat.jpg
Det börjar bli dags för kompletteringen av mina tre hjärtan på höger underarm. Så här ser arbetstanken ut just nu. Samma tre hjärtan, men lite mindre abstrakta. Vänster underarm den här gången.

Blås upp mig och stick hål på mig


Bäst just nu: Emil Jensens finfina mjukispop i Så får du mig ändå. En otroligt skön låt som lovar gott inför Emils kommande album som kommer börja säljas under sommarens turné där Emil turnerar med Lars Winnerbäck.
Det finns stunder då livet som musikrecensent är ljuvliga. Vissa förhandsexemplar kan göra min dag.