Min diktatur: Jag äter inte mina vänner

diktaturlogo
I min diktatur är alla levande varelser lika mycket värda. Överallt och hela tiden. Utan undantag. Därför äter jag inte mina vänner. Därför håller jag inte mina vänner inlåsta i burar och äter deras ägg eller dricker deras kroppsvätskor. I min diktatur är det inte okej att föda upp vänner för att stycka dem och äta deras kroppsdelar. Det är heller inte okej att fånga vänner för att visa upp dem i parker mot betalning. Och jag kommer inte att använda mina vänners hud som kläder eller skor.
Kort sagt, min diktatur kommer att vara totalitärvegan. Jag äter inte mina vänner.

I min diktatur får alla vara sig själva. Levande varelser, inte produkter.

Fortsatta intryck i Europas huvudstad

IMG_2820
Den andra dagen i Berlin börjar med en promenad. Någon kilometer bort ligger Potsdamer Platz. Det som under kalla kriget var ett rensat Ingenmansland är idag ett själlöst dito. Eller rättare sagt ett glasbetongigt Sony Center. Vi kliver runt här, kollar några mursektioner som ställts ut innan vi går in i något av det bästa Berlin har att erbjuda…Tiergarten. Denna sköna lugna, svala park. Här rör vi oss i lagom långa steg, hör fåglar, fångas av det gröna och liksom bara landar i parken som bildar en sköngrön bubbla. Den här parken är nog anledning att ta sig till Berlin.
Vi går till det gamla makt- och krigsmonumentet Siegessäule som ligger mitt i jätterondellen där 17 X avenyn upp mot Reichstag börjar. Maffigt och manligt. Guldänglen där uppe är svår att inte gilla, trots monumentets ganska unkna budskap. I gången under står en skön snubbe och spelar Sway om och om igen på sin klarinett. Fint.
Vietnamesiskt till lunch och sedan vidare till Kurfürstendamm där jag klämde på en Apple Watch och vi kollade in Tesla Store innan vi turistölade på Hard Rock Café. Sen ett kort stopp på KaDeWe innan vi hoppade på S-Bahn vid Zoo Station och åkte tillbaka till Alexanderplatz och köpte lite livsmedel på Alexa. Alexanderplatz vinner med 7-1 över Ku’damm.
Kvällens middag och ölande blev på Prater Garten i Prenzlauer Berg (efter tips av Berlins egen @helenschki). Sen irrade vi hem via spårvang och U-Bahn till ett rum där internetuppkopplingen havererat.
Jag är mycket tacksam för de här dagarna med mina bröder och vår far. Vi hör liksom ihop och när vi tar oss iväg så här blir det väldigt, väldigt bra. Nästa resa? Paris? London? Vi får se. Jag försöker lägga ribban på huvudstäder i Europa. Madrid verkar vara populärt bland de andra, men flygresan är ju jättelång dit.
Berlin är en fantastisk stad. Jag kommer tillbaka hit. Som fasen.
IMG_2916
IMG_2886
IMG_2875
IMG_2871
IMG_2860
IMG_2858
IMG_2947
IMG_2929

Kontraster, känslor och kärlek i en fantastisk stad

Jag är i Berlin med min bröder och vår pappa. Vi pratar, diskuterar, debatterar och har det gott i en fantastisk stad. Två platser vi besökt idag kräver att jag skriver av mig lite. Platser som har något mycket viktigt att berätta om historien, och det som människor som levt före mig gjort mot varandra.
IMG_2723
Denkmal für die ermordeten Juden Europas består av 2711 betongblock utlagda symmetriskt, men också assymmetriskt i ett stadskvarter alldeles bredvid Riksdagshuset och Brandenburger Tor. En konstig plats som påverkar de som går in bland de här blocken. Eller åtminstone mig. Det händer något inne bland de här blocken. Känslor, eftertanke, och lite smärta. Konst som påminner om ondska men på något konstigt sätt också om kärlek. Att vandra runt i denna värld är speciellt. Det känns lite viktigt. Jag tror att jag inte kommer att kunna återvända till Berlin utan att gå tillbaka hit.
Stasimuseet var också obehagligt berörande. Bilder, texter, instruktioner, artefakter och massor av berättelser om statsparanoia och en enorm kontrollapparat som liksom byggde på raka motsatsen till tillit. Men, jag har så oerhört svårt att se vad de styrande i DDR vann på detta. Det känns mest som en helt absurd saga. Ett sociologiskt experiment. Totalt oförståeligt, men samtidigt vansinnigt snyggt.
Missförstå mig nu rätt. DDR var skit. Det staten gjorde mot sina medborgare är oförlåtligt dumt. Men när jag vandrar runt i hus 1 och det stora området som utgjorde kontrollapparatens hjärta så slår det mig hur vansinnigt snyggt det är. Jag kan inte låta bli att älska inredningen, möblerna, lamporna… ja till och med typsnitten. I all denna sjuka galenskap fanns en perfektionistisk inredning och tanke. Kontrollbehov överstyr och dessvärre i en stil jag älskar, rent i färg och form alltså.
Under ytan något vidrigt. På ytan något snyggt. Och lite så är det här i Berlin. Kontrasterna är starka. Jag älskar det.
IMG_2773
IMG_2811
IMG_2806
IMG_2810
IMG_2715
Och som sagt, Denkmal. Vilken plats. Det krävs eftertanke här. Och det finns plats för det. Tänk hur mycket lidande, misstro och idiokrati som oro, rädsla, intolerans, hat och nazism har orsakat den här fantastiska staden. Som nu sakta men säkert återhämtar sig.
En av de mest öppna och toleranta städer jag varit i.
 

Odling, säsong 2

Nu är tomaterna och paprikan på plats i växthuset på landet tillsammans med chilin jag fått av Linus. Dessutom har jag satt ut mangold i en odlingslåda tillsammans med sockerärt. I den andra odlingslådan samsas morot och sockertärt. Dessutom passade Camilla och jag på att öppna ett nytt potatisland.
Ungefär så. Om jag nu bara får igång solcellspumpen som ska bevattna i växthuset så blir det nog mat den här säsongen också.