M.A.L.M.Ö.

05.45 imorgon kommer taxin. 06.20 går tåget mot Malmö. Tre dagars arbete väntar där jag och min kollega M ska försöka ta ytterligare några steg på vägen mot målet i det stora projekt vi arbetar i just nu. Jag hoppas dessutom på att vi ska kunna äta lunch i Köpenhamn någon dag. Eller ta en kvällstur. Kommer hem fredagkväll.
I november.

Kalas för en trettiosjuåring

Kvällens lilla kalas blev av det modesta slaget. Min mamma som skulle bjuda på mat blev tyvärr krasslig, men försåg oss med en välsmakande vegpaj. Min bror Magnus kom förbi med gratulationer och vi åt och pratade. Telefonen har gått varm och födelsedagsbarnet har fått prata en hel del.
Vuxenkalas i vardagen.

Kärleken är fri

Kort kommentar till den oerhört fåniga debatten om statssekreterare Schenström och journalisten Pihlblad. Kärleken är fortfarande fri. Till och med en statssekreterare och en journalist kan ha en kärleksrelation. Goddammit, de kan till och med få vara knullkompisar. Ingen annan har rätt att begränsa den friheten.
I min värld får en statssekreterare dessutom vara berusad om hon eller han vill. Det är människor vi pratar om. Inte maskiner.

Grattis Camilla

För en timme sen tog den skeva lilla kören bestående av Hanna och mig stegen in i sovrummet och sjöng tvåstämmigt JA MÅ HON LEVA! för Camilla som fyller år idag. Ella låg bredvid och trodde vi sjöng för henne. Efter lite presenter och frukost ska vi göra oss klara för jobb och allt det där andra.
Men, jag säger grattis till min underbara bästa människa och älskade.

Ett sådant barn

hanna.jpg
Hanna och jag åker en stund till Sickla för att köpa present åt Camilla som fyller år imorgon. Jag får en timme på egen hand med Hannas alla tankar och funderingar. Det är som att ställa sig i ett vattenfall av kunskapstörst och funderingar om det stora och det lilla i livet. Hon är en tänkande individ min stora dotter. Och jag har lite dåligt samvete för att jag inte tar tillvara på all den här tiden som aldrig kommer tillbaka. Men, varje gång jag gör det blir jag alldeles varm och stolt.
En Barbapappa.

Uppsägning och nygammalt nytt jobb

Jag har sagt upp mig. Från 1 december är jag inte längre tjänstledig från min tjänst i Regeringskansliet. Då tillträder jag istället min fasta tjänst som kommunikationsstrateg på den statliga myndighet jag arbetat tillfälligt hos det senaste året. Fortfarande på deltid, men med samma intensitet som tidigare. Stora saker ska göras den närmaste tiden.
Men, jag kommer sakna mina kollegor på departementet. Mycket. Bättre arbetsgrupp är nog svårt att hitta. Fantastiska personligheter med enorma hjärtan, stora famnar, härlig humor och bäst av allt – ett mycket stort kunnande. Det var de personerna som gjorde att mitt beslut inte var så lätt att fatta som jag trodde.
Samtidigt var jag tvungen att inse att det var dags att gå vidare. Nu ska jag skaffa mig nya erfarenheter och lära mig andra saker om hur statens maskineri fungerar. Tills den dag det är dags att hålla i kameran på heltid.
Och mina nya kollegor är ju också fasligt trevliga. Även om de aldrig kan bli som världens bästa kommunikationssekretariat. För det finns bara ett sådant.

Bäst musik just nu

Kent, The Hives och Richard Hawley i all ära, liksom The National som min vän Fredrik säger att jag måste lyssna på…. men allra bäst just nu är Eric Malmbergs skiva ”Verklighet & Beat”. Fantastisk instrumental musik med flummig orgel i centrum. Med den i öronen blir grådisiga oktoberdagar helt ok. Finns förstås på iTunes och även Myspace.
Länk: Lyssna på Myspace eller läs Davids recension på dagensskiva.com