Sommartorpet

Står inte ut med tanken på att vara ännu en sommar i en ganska torftig sommarstad. Saknar möjligheten att ta mig ut. På helger och längre ledigheter under det ljusa halvåret. Saknar den totala tystnaden som kan uppstå utanför människornas samlingar. Så det är skönt och fint att Maria och jag idag fick hämta nycklarna till Stora och lilla Kamperhultet, som vi hyr under året som kommer. Sommartorpet är två sommartorp. Ett större och ett mindre. Plats för stora barn och fina vänner. En plats att vara tillsammans på, i lugn och ro. En cykeltur bort på grusvägen finns bad och paddling. En kort biltur bort finns Hjortkvarnsglass. Rakt upp finns en oförstörd stjärnhimmel.

30 minuter västerut ligger vårt hem i staden. Sommartorpet 2022, tack för att vi får bo här.

Torpsommar

Mitt i stressen över att jobbet börjat på riktigt igen samma vecka som jag tentar av grundkursen i Religionspsykologi och ska lämna in en analys efter en deltagande observation så händer två fina saker:

  1. Regeringen fattar beslut om att slopa fribeloppet för vårterminen 2022. På grund av pandemins fortsatta realitet får vi som studerar fortsätta att arbeta hur mycket vi vill vid sidan av våra studier utan att det påverkar våra möjligheter att ta studielån. Det underlättar för mig i vardagen.
  2. Vi får klart med sommartorp! Maria och jag får hyra ett fint torp med tillhörande gäststuga (som en egen liten gårdsbildning nästan) under det kommande året. Det blir skönt. Enkelt liv. El finns, men inte rinnande vatten. Torparliv helt enkelt. På en plats där det kommer att vara tyst och där det går att se stjärnorna. Det blir toppen. Inte minst att sitta under den där magnifika eken som är så stor att själva torpet inte syns på Google Maps satellitbilder. Vackert så. Många små sjöar i närheten och några lite större. Bad för henne, paddling för mig. Koppelfritt liv för Vilda. Ett litet stilla ställe att fly till när det känns rätt. Fyrtio minuter hemifrån. Tack.

Tre små bokstäver… och en björk


Idag gick jag till Lisa igen. Hon gjorde den minsta tatuering jag har på kroppen. Satte tre små bokstäver bakom höger öra, eller om det är i nacken. Eller kanske sidan av halsen. Den där punkten där jag älskar att känna Någons andetag.
hsp.
Tre små bokstäver som betyder mycket. Bara den som kommer riktigt nära kommer att kunna läsa dem. Bara den som kommer nära på riktigt kommer att förstå.
.
.
.
.
.
.
.
.
Sen gjorde Lisa den största tatueringen jag har på kroppen hittills. Det där magiska trädet, björken från stranden vid Hjälmaren som jag stått och tittat på så många gånger, i alla årstider. Den stod där, ensam på stranden, ända tills uppbrottet kom. När jag lämnade allt bakom mig tog någon också bort björken. Den dog samtidigt som jag dödade mitt gamla liv.
Nu är den björken på min rygg. Med rötter som letar efter en plats att få stanna på. De finns några ord där också. Dying to love you. Jag fortsätter att leta. Björken är jag.

Att ta sig ut på sjön

Skärmavbild 2015-07-11 kl. 23.25.03
Den här stunden. Jag har längat efter den i ett par år nu. Att få komma ut på sjön i en båt tillsammans med Camilla och barnen. Idag hände det. Sol och vind som inte var för jobbig. Allt packat och klart och dessutom med bonusen att Hanna kom ut till oss på eftermiddagen.
Så vi kom ut på Södra Hjälmaren. Trots att min hjärna flippade ut lite när vi skulle lägga ut och det var bryggfest på gång. Min plan var ju att liksom smyga ut lite osedd för att slippa känna mig som en nybörjare, vilket jag ju faktiskt är i båten. Det där stora gänget på bryggan gjorde att jag inte kunde ta befälet, så då gjorde Camilla det och styrde oss ut med säker hand samtidigt som jag tog hand om tamparna. Ute på sjön så klarade vi oss finfint. Sen lade vi till med samma bryggfestande gäng som publik. Det gick fint. Jag försökte styra oss in och det gick fint fram till dess att jag började ratta konstant åt fel håll. Lämnade då över till Camilla och hoppade i land med tamp istället. Jag tror vi har koll på hur vi ska göra nu.
Äntligen ut på vattnet. Där är luften lättare att andas och perspektiven skönare. Gott.

Odling, säsong 2

Nu är tomaterna och paprikan på plats i växthuset på landet tillsammans med chilin jag fått av Linus. Dessutom har jag satt ut mangold i en odlingslåda tillsammans med sockerärt. I den andra odlingslådan samsas morot och sockertärt. Dessutom passade Camilla och jag på att öppna ett nytt potatisland.
Ungefär så. Om jag nu bara får igång solcellspumpen som ska bevattna i växthuset så blir det nog mat den här säsongen också.

Det vegetariska julbordet

Saker som funkade finfint:

  • Senapsaubergine. Som senapssill men ofantligt mycket godare.
  • Hälsans köks vegobullar

Saker som funkade:

  • Astrid & Apornas julsk*inka (inte jättegod, inte äcklig)

Saker som inte funkade:

  • Astrid & Apornas göttbullar (inte goda)

Det funkade fint att äta vegetariskt. Men, mer tydligt än någonsin tidigare var det att julbordet egentligen är ganska skabbigt. Stabbig fet köttmat liksom. Nästa år vill jag äta mexikanskt. Eller thai. Eller vad som helst.

Framtiden

Juldagen. Pustar ut efter en sen frukost. Ligger och funderar på framtiden. Försöker andas lugnt och ta spjärn. Om en vecka börjar ett nytt uppdrag. Politisk sekreterare för Miljöpartiet i Örebro kommun. I en tid när miljöpartister stämplats som samhällets värsta fiender av många.
Jag försöker landa i min egen mage. Ta spjärn mot det viktiga som väntar. Samtidigt ligger jag och googlar. Tittar på AirBNB-boenden i New York. Och flygpriser. Vill tillbaka nästa år. Känner att jag har mycket kvar att upptäcka och göra i den där staden. Den gamla världens huvudstad. Där människor kan vara sig själva. Där ingen låser in och ställer krav på hur andra ska vara. Där internationalismen ersatt nationalismen.
Jag vill leva i en sån stad nån gång. Och i väntan på att kunna göra det ska jag försöka bidra till att min egen hemstad kan närma sig en sådan framtid. En hållbar framtid där människors lika värde och respekt för varandra är själva grunden för det som är gemensamt.
Nu borsta tänderna. Ut i kylan med hunden.

Odlingsläget 25 juli

FWR_3536
Vi äter färska solmogna tomater varje dag. Och kommer säkert kunna plocka hundratals fler av de röda små söta frukterna under augusti. Den första potatisen har vi tagit upp. Den var så fin att jag kunde tvätta och skala den med fingertopparna. Smakade bättre än någon annan potatis jag någonsin ätit. Paprikans frukter börjar ändra färg, från grönt till orange och rött och jag ser fram emot att få smaka. Broccolin blommar och vinbär, äpplen och plommon kommer vi också kunna äta mängder av.
Det kommer bli skördefest varje helg i augusti och september. Hoppas vi får sällskap.
FWR_3537
FWR_3539
FWR_3540
FWR_3541
FWR_3544
FWR_3549
FWR_3553
FWR_3556
FWR_3557
FWR_3558
FWR_3559
FWR_3562
FWR_3563
FWR_3569
FWR_3570
FWR_3571
FWR_3572

Här och nu

Pratade med psykologen på förmiddagen. Om det här med att jag aldrig får till det här med att leva nu istället för sen. Psykologen försöker få mig att tänka lite mer här och nu. Jag har köpt en bok. Försökt hitta ett sätt att prova olika övningar. Men lyckas inte. Hittar inte känslan i nuet. Är hela tiden i framtiden. Oftast lätt orolig.
Så därför känns det så fantastiskt att sitta här på altanen på landet. Hunden ligger vid mina fötter. Solen är på väg ned i horisonten och om någon minut eller så blir det för kallt att sitta kvar. Jag blundar. Det enda jag hör är massor av fåglar. De pratar. Eller kvittrar. På massor av olika sätt. Det är nog många olika sorters fåglar. Ljudet är klart. Bruset är borta en stund.
Här och nu.

Odlingsläget 10 maj

FWR_1047
Vi har planterat om, dragit vattenslangar, monterat droppmunstycken, spänt upp snören och fixat, trixat samt grejat lite. Nu har tomaterna, paprikan och broccolin flyttat ut i växthuset. Men…. tyvärr krävde värmefläkten jag köpte trefas, så i natt värmer vi växterna med värmeljus och hoppas på det bästa. Har inte kunnat testa den soldrivna vattenpumpen heller. Varför? Ingen sol.
I morgon sätter vi potatis, purjolök och kanske några morötter. Kämpa!
FWR_1050
FWR_1051
FWR_1058
FWR_1055
FWR_1054
FWR_1053
FWR_1052