Psaltaren psalm 126, vers 1-6
En vallfartssång.
vi skrattade, vi sjöng av glädje,
och jublet steg från våra läppar.
Då sade man bland folken:
Herren har gjort stora ting med dem!
Ja, Herren gjorde stora ting med oss,
och därför var vi glada.
Herre, vänd vårt öde,
liksom du ger liv åt bäckarna i Negev.
De som sår under tårar
skall skörda med jubel.
Gråtande går de
och sår sin säd.
Jublande kommer de
och bär sina kärvar.
Lukasevangeliet kapitel 6, vers 20-26
Han lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade:
”Saliga ni som är fattiga, er tillhör Guds rike.
Saliga ni som hungrar nu, ni skall få äta er mätta.
Saliga ni som gråter nu, ni skall få skratta.
Saliga är ni när man för Människosonens skull hatar er och stöter bort er och smädar er och gör ert namn avskytt. Gläd er på den dagen och dansa av fröjd, ty er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde ju deras fäder med profeterna.
Men ve er som är rika, ni har fått ut er glädje.
Ve er som är mätta nu, ni skall få hungra.
Ve er som skrattar nu, ni skall få sörja och gråta.
Ve er när alla berömmer er. På samma sätt gjorde ju deras fäder med de falska profeterna.

Betraktelse
Er tillhör Guds rike. Så säger Jesus. Betyder det att himmelriket är vårt? Som något vi får tro att vi äger och har rätt till? Jag tror inte det. Betyder det att vi är Guds ägodelar som små dockor i ett dockhus? Nej, jag tror inte det heller.
Jesus vänder upp och ned på begreppen i Saligprisningarna. När han beskriver de sörjande och lidande, de hungrande och törstande som saliga. Den som är i akut sorg kan nog känna att ord kan vara både hjälp och stjälp när vi måste gå över kyrkogården i ovana kostymer. Men vi behöver närma oss för Jesus ord, för de kan betyda något viktigt. Vi är välkomna att stå så nära Jesus, att vi ser vad han ser.
När vi sörjer längtar vi.
När vi hungrar och törstar så längtar vi också.
Jag såg Lars Winnerbäck igår kväll. Han har i två av sina nya låtar satt starka ord på både sorg och längtan. Och med tanke på responsen och hur publiken (de flesta i min ålder) passionerat sjöng med i hymnen till livet kring kyrkan och raderna om att gå över kyrkogården efter en begravning i de där ovana kostymerna… så hör vi fortfarande ihop. I den monumentala klagovisan ”Tills vi gnistrar igen” vändes samtidens mörker i ett ljust hopp när tusentals röster förenades i orden om att vi måste:
Strö lite hopp över världen
Få in lite ljus i själen
Tills vi gnistrar igen
Det bor ett hopp i längtan. Mörkret har inte vunnit över ljuset. Kanske brinner också längtan i alla ljusen som tänds här och i hela vårt land just den här veckan? För några av oss är sorgen akut och alldeles ny, för andra har den funnits med i många år och tagit nya former. Om vi alla skulle blunda för bara ett ögonblick, så kommer de vi saknar kanske till oss. I minnen, som bilder, dofter, musik eller kanske smaker.
När vi längtar och sörjer kan det vara så att vi är saliga, även om det inte känns så. Då står vi nära det där ljuset som brinner så klart. Guds kärleks ljus.
Där tror jag att meningen med orden er tillhör Guds rike går att hitta. Vi. Hör. Till. Vi hör till livet som Gud skapat. Vi hör till varandra. Vi hör till evigheten som omger oss. Till marken som bär oss. Vi hör till något som INGEN människa kan dra tillbaka medborgarskapet i. Uppehållstillståndet är tillfälligt för oss alla, och vi ska alla återvandra hem till Gud, men innan vi gör det så säger Jesus: Älska varandra, som jag har älskat er.
Vi kan låta den där kärleken som Gud ger oss (utan andra krav än att vi tror på den och tar emot den), vi kan låta den strömma igenom oss och vidare ut i världen. Och i varenda en av oss, och i varenda människa vi möter, så brinner ett ljus. Men våra ljus syns bara när vi verkligen ser varandra. Vi kan lysa tillsammans med de som gått före oss. Vi hör liksom dem vi tänder våra ljus för, och de som ska tända sina ljus för oss en gång, vi hör alla till Guds framtid som väntar oss.
De som sår under tårar ska skörda med jubel står det i Psaltaren 126. Er tillhör Guds rike, säger Jesus. Vi är på väg hem tillsammans. Hem till det som vi kom ifrån. Lågorna från tusen och åter tusen ljus säger oss: Vi hör till.
Amen.
Betraktelse som hölls vid minnesgudstjänster lördag 31 oktober 2026 i Glanshammars kyrka.










