Frihet

Nu har jag lämnat Facebook och Instagram. Skälen var etiska och moraliska. Nås via SMS. Eller post. Gott.

Boktips: Om en fallen värld

Har läst två böcker som klarsynt beskriver vår fallna värld. En skapelse korrumperad av ekonomi, girighet och den där rakt igenom oförståeliga tanken på evig tillväxt i en värld som inte vuxit på många miljarder år.

Skådespelssamhället av Guy Debord är en glasklar analys och ett manifest skrivet på 1960-talet. Den är fortfarande aktuell. Eller var den kanske profetisk. Boken klar av och blottar vårt samhälles djupa dysfunktionalitet som ett skådespel. För den som vill närma sig ett perspektiv på vad begreppet ”en fallen värld” innebär så rekommenderas den här boken varmt.

Capitalism and the death drive av Byung-Chul Han är en likaledes klarsynt analys av vårt samhälle. Men den här samlingen lättlästa essäer (eller meditationer) gavs ut 2021 och är mer uppdaterade. Men Han argumenterar för att det moderna kapitalistiska samhället inte längre styrs av yttre tvång utan av ett självdestruktivitet som upplevs som frihet. Vilket leder till utbrändhet, depression och en inre destruktivitet, vilket Han relaterar till Sigmund Freuds idé om dödsdriften – alltså en omedveten önskan att återvända till ett tillstånd av icke-existens. När konsumtion och ständig produktivitet förhindrar verkligt levande. I boken knyts dessa tankar till hur digitaliseringen och algoritmerna förstärker en existens präglad av prestation och självhävdelse, vilket ytterligare förvärrar vår alienation. Han förklarar låtsaslivet.

Det är så uppenbart just nu. Att vi lever i en kultur som äter upp sig själv. För den som har svårt att förstå vad Bibelns ord om arvssynden och en fallen värld handlar om så är de här två filosofiska böckerna representationer av perspektiv på detta. Som inte är teologiska. Men som förklarar tydligt.

Uppsala, vecka två

Andra veckan på Svenska kyrkans utbildningsinstitut är över. Åker hem trött men påfylld av olika bra saker. Det är en helt annan inställning till lärandet här. Nu är det på allvar. Vilket betyder att prestationen är över. Nu ska den teologiska expertisen vi förvärvat tillämpas i praktiken och då händer något helt annat som är svårt att förklara men lätt att förstå. För nu är det intuitivt på något sätt. Väldigt skönt att vara här.

De här dagarna har vi bland annat tränat på dopets handlingar. Intressant nog så ville hjärnan plötsligt lägga sig i saker som jag gjort många gånger nu i gudstjänst. Vilket förvirrade saker. Påminns om hur viktigt det är att släppa prestationen och låta det som ska ske…. ske.

Imorgon börjar jag årets undervisning på Musikhögskolan. Rollskifte alltså. In i lärarrollen istället.

Första veckan på SKUI

Tänk att också jag skulle få ta plats en den långa länk av människor som klivit in på Svenska kyrkans utbildningsinstitut (tidigare Pastoralinstitutet) för att inleda den del av utbildningen som ligger utanför den sekulära teologin. Fina dagar med ett ganska stort antal andra som går vägen framåt. Milda och erfarna lärare och bitvis en ny agenda. Känns finfint. Tre terminer ska göras och nu gör jag den som jag är behörig att göra just nu.

Ett stenkast från utbildningsinstitutet ligger den vackra domkyrkan. Där kommer jag att sätta mig med jämna mellanrum.

Lägesrapport några veckor in i 2025

Tredagarstenta i systematisk teologi på magisternivå inlämnad, liksom PM om klassisk bok av klassisk teolog. Lägger fram kandidatuppsats imorgon. B-uppsats i exegetik om genus är klar. Om allt går som jag hoppas så är det efter den här veckan endast magisteruppsatsen och en kurs om Svenska kyrkans tro och liv som återstår för min magisterexamen i teologi. På måndag åker jag till Uppsala för att börja den pastoralteologiska  grundkursen på Svenska kyrkans utbildningsinstitut. Examen är inom räckhåll och ska förhoppsningsvis kunna tas vid årets slut.

Jobbar under våren 50 procent som kyrkvaktmästare hemma i Nikolai. Känns finfint. Har börjat tröttna på isoleringen i studierna. Dessutom är det viktigt lärande för framtida uppgifter, samtidigt som det är en viktigt uppgift att göra här och nu.

Livet rullar på. Barnen växer och möter sina utmaningar. Mina föräldrar blir äldre och möter sina. I mellanrummet mellan dem står jag och försöker förstå vad som händer i världen just nu. Det lilla jag förstår gör mig inte så hoppfull. Därför vandrar jag envist på mot examen. Mot den tjänst jag tror att det är meningen att jag ska utföra resten av mitt liv.

Om ett par dagar prästvigs min kompis Anna. Det blir fint att få vara med i Strängnäs domkyrka då.

Och jo, det börjar bli uppenbart att jag inte längre kan försvara min närvaro i tech-megalomanernas sociala medier. Kanske är bloggandet kanalen framöver. Tillbaka till ursprunget på något sätt.