För en stund sen satt jag i bilen och grät under ett telefonsamtal. Tårar av glädje och tacksamhet. Just nu är det lite för privat men kanske kan jag beskriva varför senare. Känner bara att jag måste notera att de här tårarna var de skönaste och mest renande på evigheter.
Bråddjupt är också bra
Världens kanske bästa musikscen från film: El Tango de Roxanne från Moulin Rouge.
Slutscenen från Hair, när fel kille dör.
Banalt kan vara bäst
Ikväll såg jag och Camilla en dokumentär om inspelningen av Mamma Mia! Jag blev sugen att se filmen igen, så vi gjorde det. Här är mina tre favoritscener:
Brudparet i sin enda kärleksscen. Bäst är snubbarna på bryggan. Värlsklass. Som om jag och mina bröder fått regissera.
Meryl Streep gör mitt i all banalitet The Winner Takes it All till världens vackraste separationsvisa.
Och här får jag erkänna att det kom en liten tår. Jag börjar tänka på mina barn och sen är det kört.
I det här inlägget prisade jag tre scener ur Mamma Mia! och länkade till YouTube-klipp av dessa. Men det visar sig att de som äger rättigheterna till filmen inte vill låta dig eller mig se scenerna för sig själva. Alltså springer du iväg och köper filmen, eller skiter i det. Jag skulle skita i det eftersom filmbolaget verkar vara styrt av idioter. Filmen är bra, men tro inte att du själv får bestämma på vilket sätt du vill lära känna den.
Juldagstempo
Började dagen med att sova gott och länge. Lång frukost och lite mer segodego. Fortsatt upptäckande av gamla skivor som inte spelats på femton år. Sen har jag hjälpt Camilla med att göra i ordning den Mac Book hon fick i återanvändningsjulklapp av min mamma igår. Uppgraderade OS:t från Tigern till Leoparden (fikonspråk för mac:are) och installerade NeoOffice, Firefox och lite annat livsviktigt.
Hanna fick myror i brallorna rätt snabbt och har en kompis här nu. Camilla och jag hann ta med Ella ut på en promenad just när mörkret föll.
Allt som allt är rätt skön dag.
Julaftonens bilder
Efter en lång skön och lugn morgon tar vi oss över till min mamma. Hon har satt samman en alldeles lagom ofrossig lunch som smakar mums. Ägghalvor, prinskorv, köttbullar, skinka, senap, potatis och gott hembakat bröd. Jag sköljer med julmust.
Ella gör upprepade inspektioner av julgranen och de klappar som ligger under den.
Sen kommer Kalle och hans vänner.
Jag sover gott till Kalle och vaknar lagom till att Magnus, Sara och Lo gör oss sällskap. Till Ellas stora glädje betyder det att det är dags att öppna klapparna.
Om jag inte visste bättre skulle jag känna att det vore trevligt att bli pappa en gång till.
Ella får en hel låda Bratz-dockor och tillbehör som Hanna fått av sina kompisar. En mycket bra återanvändningsklapp.
Lilla Lo är vaken mest hela tiden och småpratar med oss andra. Sötast idag.
Hanna har börjat uppskatta givandet lika mycket som fåandet.
Lo sötar sig lite till.
Tomten har gett Camilla och mig en ny väckarklocka. Jag testar den, ingen verkar gilla den.
När klapparna är öppnade bjuder min mamma och Hanna på en kort men intensiv julkonsert. Sen fyller vi på med lite mer mat innan det är dags att slappa lite till.
När kvällen kommit och vi åkt tillbaka hem packar jag upp den skivspelare jag fått och börjar spela några gamla vinyler som inte sett dagens ljus på femton år. Sen slötittar vi på teven. Julafton är slut, barnen är nöjda, glada och trötta. Vi också.
Julevangelium 2008
Vi tycker inte det känns bra att lussa på ett företag som gör vapen, till exempel missiler som dödar människor.
Alldeles nyss fick jag ett meddelande som gjorde mig glad och hoppfull. Det får bli årets julevangelium.
Människan kan göra skillnad. Två elvaåriga flickor i Eskilstuna gjorde något väldigt starkt och modigt, ställde sig upp och gick mot strömmen med sin egen moral som vägledning. Trots att kompisarna tyckte de var konstiga. Trots att vuxna lärare motarbetade dem istället för att sporra dem att använda sitt eget förnuft. Det är en berättelse jag kommer bära med mig. Berättelsen om barnen som inte ville sjunga för de som gör vapen. Det är inte ens saga. Utan på riktigt.
Vi vill inte åka på någon klassresa för sådana pengar, då stannar vi hellre hemma.
Sen vil jag rikta en uppmaning till alla oss vuxna: När barn gör något för att de övertygade om att det är rätt är det vår förbannade skyldighet att stötta dem. Oavsett vår egen uppfattning. För det viktigaste vi kan bidra med är att hjälpa barnen att tro på något.
God Jul, fred på jorden och kärlek.
Årets bästa kväll
Så var den änligen här. Det är klart. Måstena är avklarade. Framför brasan med ett glas vitt vin känner jag hur kärleken och lugnet sakta sprider sig i kroppen. Cell för cell som de senaste veckorna stelnat av svärta tinar upp och börjar röra sig igen. Mina tankar vandrar iväg till människor jag tycker om. Människor jag saknar. Några lever, några inte. Just den här kvällen skulle vilja dela stunden med alla. För det är nu vi lägger ned vapnen och lyssnar, känner och bara…
God Jul.
Ella om jullovet
Strax efter tre i eftermiddags:
– Pappa, har jag jullov nu?
– Ja, nu har du jullov.
– Jaaaaaaaa!
Dan före dan före dan
OK, agendan ser ut så här:
- Möte med reklambyrå om gestaltning av näringslivsprogram.
- Publicering av dokument på webb.
- Gå till Apoteket.
- Handla på mataffär och Systembolag.
- Spela föräldramatch i innebandy.
- Fira att jag är ledig resten av veckan.
Julen har kommit
Strax innan vi installerade granen hördes följande dialog i vardagsrummet:
– Ella, var ska vi ställa granen i år?
– I mitt rum ska vi ställa den.
– Ska den inte stå här i vardagsrummet?
– Neeeeeeej!
Någon timme senare står den ungefär där den brukar med sina trehundra små ljus, nästan lika många kulor och julen börjar ta sig in hemma hos oss. Det tindras och känns avspänt. Nästan lite fromt.