Jag känner mig glad idag. Har haft kontakt med människor jag bryr mig om och konstaterar att karmapolisen hälsar på hos två av dem. Den ene har kämpat hårt ett par år med knapp ekonomi och får äntligen betalt i att nya möjligheter öppnar sig i form av jobberbjudanden och annat. Den andre har levt länge med familj och två små barn i en lite för liten lägenhet och kämpat på med arbetet och eget företagande. Nu har de sålt sin lägenhet och fått massa pengar i vinst att investera i en större lägenhet.
När sånt här händer personer som verkligen kämpat och förtjänat det har karmapolisen gjort sitt jobb. Då blir jag glad och känner mig en liten aning piggare. Snälla människor som sätter in godhet på karmakontot får betalt.
Nu ljusnar det
Det ljusnar igen. Inspirationen börjar komma tillbaka. Har tagit mig igenom några riktiga surdegar och känner att det mentala taket blir högre igen. Här är några riktigt bra anledningar.
Den trasiga moppen är bytt mot en ny. Full satsning framåt på utsläppsfritt åkande. Dock inte på isiga och smala stuvstavägar som idag… fick dessutom finfint förtroende för E-max igen efter de trista turerna med förra moppen. Tjohoo!
iShoot – ett extremt underhållande och beroendeframkallande spel till iPhone/iPod. En uppdaterad version av simpla Scorched Earth som jag och mina bröder satt hemma på mammas PC i Örebro och spelade järnet för femton år sedan. Hjärnavkoppling bättre än Tetris. Mamma lär också gilla det.
Jag har varit med mina kollegor på salsa. En timmas snabbkurs och sen middag. Det svängde och var sjukt mycket roligare än jag kunnat drömma om. Jag är ju trots allt den svartklädde killen som står i baren och kedjeröker samtidigt som jag pratar realpolitik eller konspirationsteorier.
Och så musiken. Nya finfina skivor med Springsteen, Laleh, Antony & The Johnsons, John Frusciante. Jag njuter av att bara lyssna och inte recensera. Blir varm i hela kroppen när jag hör att Springsteen kommer till Stockholm i sommar. Två kvällar på Stadion. Trots att jag inte har råd med biljetter den här gången känns det som att det kan bli finfina kvällar på i allén på Valhallavägen.
Men bäst av allt, nu är det klart att Perssons Pack släpper sin nya skiva Öster om Heden 18 februari. Det gör mig nästan exalterad. Kan bara bli skitbra. Ingen skriver så osentimentala men ändå berörande texter som Sverige än Per Persson. Och ingen spelar dragspel om Magnus Lind.
Nu känner jag mig piggare och kan börja prata med mig själv igen.
Ella om bröllop
Om ett halvår ska vi på bröllop i Norrbotten. Jag frågar Ella vad man gör på ett bröllop:
– Pussas, dansar och äter tårta, svarar hon.
En riktig vän
Det går att vara fyra år och ha en riktig vän. I morse när jag lämnade Ella på dagis var det spännande. För första gången på tre veckor skulle hon äntligen träffa sin kompis Vilma. När vi kom fram hängde Vilmas kläder på kroken. Ella såg spänt förväntanstfull, men lite blyg, ut. Vågade inte gå in. Så jag gick in, letade rätt på Vilma och sa ”Tjena!”. Vilma tittade upp på mig, sprack upp i ett jätteleende och rusade förbi mig och letade rätt på Ella.
Sen ställde sig tjejerna näsa mot näsa och tittade djupt i varandras ögon. Stod stilla så i ett par sekunder. Och som på en given signal omfamnade de varandra samtidigt, hårt och innerligt. Sen bara stod de så. I tio sekunder, tjugo…. och då var jag tvungen att gå ut eftersom mina ögon började tåras.
Det var det finaste jag sett sedan Hannas kompis Laura gjorde en liknande grej när Hanna kom tillbaka till förskolan efter att ha legat på sjukhus i två veckor när hon fick sin diabetesdiagnos.
Jag blir alldeles varm i kroppen bara av att skriva om det. Och skickar ut en riktig stenhård kram till dig som känner att du vill ha en. Lite grann som Meat Loaf i Fight Club. Men utan ironi.
Lillasyster!
Ella har gjort en lillasyster. Nu ligger hon på kudden bredvid Ella.
Hanna är min idol ibland
När Hanna ger sitt allt och kämpar blir jag stolt. Alldeles varm inombords och det känns som att min kropp är omgiven av en kontur i neon som blinkar ”Det där är min dotter!!!”. Då växer jag. I eftermiddagens match var det så. Då är jag övertygad om att hon kommer spela i landslaget en dag, minst. Sveriges alltså, för i mitt är hon redan en lysande stjärna.
Åtta steg för en hållbar man
Jag väger trettio kilo för mycket. Har för höga blodfetter. Stressar i vardagen. Engagerar mig i saker jag inte kan förändra eller påverka och glömmer att göra det i det borde vara viktigast. Jag är en ganska vanlig man. En sorglig stackare på väg till kardiologen, familjerådgivaren och terapeuten. Två av dem känner jag sen tidigare.
2009 tänker jag slänga det här manuset och skriva ett nytt. Sista chansen att reclaima mig själv innan det är för sent. 2009 blir starten. Jag har satt upp åtta steg jag behöver ta för att bli en hållbar man. Jag vill ta dem. Men på ett långsiktigt sätt. Därför kommer jag redovisa hur det gått i slutet av året. Troligen också under resans gång.
Ella om dricka
Vid matbordet ikväll:
– Mamma
– Ja?
– Om man blandar ost och vatten… då får man ostdricka.
– Usch
– Nej, gott.
En ny start
Ett barn ska jag ha när jag blir stor
Med smala ben och mjuka skor
Små vassa tänder och skära händer
Mage som en sockertopp
Och ljusbrunt hår precis rakt upp
Och jag ska köpa saker varje dag
Så många som mitt lilla barn vill ha
Och skrika ska mitt lilla barn få göra
För skrik tycker jag om att höra
Och bråka hela dagarna
Skrämma kor i hagarna
Men ska jag säga
Akta dej för eld och djupa vatten
Spring aldrig aldrig bort från mig
I den svarta natten
Idag har Jojje Wadenius gjort världens finaste låt. Eller han gjorde den för länge sen, men just idag är den världens finaste.
Nyår i stillhet
Jag tänker tillbringa timmarna från nu och fram till nästa år i stillhet tillsammans med några av världens bästa människor. Vi sitter hemma hos oss och tar det lugnt, ska laga god mat och bara vara. Stänger av telefonen och ber att få hänvisa till det här inlägget istället.
2009 kommer i min värld bli omställningens år. Jag ska göra vad jag kan för att bli en hållbar människa. Det kommer innebära vissa förändringar i min livsstil som handlar om hälsa, konsumtion, ekonomi, ekologi och inställning. Om ett år vill jag kunna visa för mig själv att jag tagit några nödvändiga steg för att leva ett hållbart liv. Dessa steg kommer jag redovisa och följa upp här vad det lider.
Jag vill önska dig ett Gott Nytt År. Det kommer gå upp. Det kommer gå ned. I själva verket är det inget konstigt, dramatiskt eller ens högtidligt. Men vi kan väl göra vad vi kan för att se till att det blir så gott som möjligt.
Glöm förresten inte att fyrverkerier är en dålig grej. En riktigt dålig grej som karmapolisen noterat. Störande, miljöförstörande och kontraproduktivt. Om du vill fira med dylika aktiviteter har jag två bättre alternativ:
- Lägg den summa pengar du tänkt spendera på fyrverkier i en metallbehållare och tänd eld på dem.
- Skicka upp en asiatisk rispapperslykta iställer och skriv ett vänligt budskap på den.
Frid och fred på oss alla.