Jag har flyttat till landet

Efter åtta och ett halvt år slår det mig. Varför bussen går så sällan. Varför ingen skottar när det snöar. Varför telefoni och internet bara funkar när det är vindstilla och soligt. Varför det aldrig kommer någon post på fredagar. Varför det inte finns något postkontor. Varför avstånden är så långa. Varför allting kostar så mycket mer. Varför så många tycker att samhället är bra som det är utan nya människor och nya tankar.
Jag har flyttat till landet.

Jamen, så trevligt

Här i låtsaslandet/kungariket Sverige firar vi idag. Det är nämligen så att även prinsessan Madeleine har gått och förlovat sig. Tillåt mig bjuda lite på firandet genom ett citat från en artikel i Dagens Nyheter, rikets kanske viktigaste dagstidning:

Henrik S Järrel (M), initiativtagare och grundare av riksdagens rojalistiska nätverk, gläds också över beskedet.
– Jag gratulerar de unga tu och önskar dem all lycka. Det är roligt att de bestämt sig för att ta steget. Jag tror dessutom att de passar ganska bra ihop.
Varför?
– Som man brukar säga: lika barn leka bäst. De har någorlunda rätta bakgrunder vilket ger goda förutsättningar. Det är ingen garanti, men en bra grund.
– Sen har de någon form av äktenskapstycke också. Men det är en mer ytlig betraktelse.
Vad har du för bild av Jonas Bergström?
– Han är positiv, trevlig, väluppfostrad, vänlig, välutbildad och sympatisk. En urban ung man i sina åthävor och bruk. Jag tror att han passar utmärkt väl in i bilden.

Här slutar jag. Jag måste gå ut och hissa en flagga. Klä på mig folkdräkten och läsa kvällstidningarna. Leve mitt hemland. Vi är bäst i världen. Året är 1912 och möjligheterna är oändliga. Vetskapen att jag och mina barn är med och bidrar ekonomiskt till detta kalas gör att jag känner mig nästintill fulländad. Det fanns en mening med mitt liv också.

Företagare är inga frälsare

Kan inte låta bli att kommentera det här med att landshövdingen på Gotland tycker att storföretagare bör få en annan regeltillämpning än andra. Eller rättare sagt Johan Stäel von Holsteins oerhört tramsiga debattartikel i ärendet. Vi är ganska många som tycker att företagare uppmärksammas för lite i Sverige. Och när vi väl gör det är det för att stollar som von Holstein leker pajas med sina gammalmodiga åsikter i media.
Att vara företagare gör inte en människa bättre. Den som har ett företag har valt att gå sin egen väg och visat mod. Det är bra. Bäst för den som vågar göra det. Men, att påstå att det gör henne eller honom bättre är inget annat än idiotiskt. I Sverige råkar det vara så att alla är lika inför rättigheter och skyldigheter. Åtminstone i teorin. Den som är företagare tjänar redan oerhört mycket på att göra sin grej. Tid och kanske lite pengar. Erfarenheter och glädje. Det är saker som löneslavarna aldrig får uppleva.
Företagarna är inga frälsare. De är bara kvinnor och män som bestämt sig för att göra sin grej. De belönar sig själva genom att göra det. Jag drömmer om den dagen när jag kan ta mitt företag till en nivå där det blir min försörjning. Den dagen det fungerar kommer vara min största belöning. Skulle staten eller kommunen gå in och premiera mig genom ett bygglov skulle jag bli förbannad.
Jag vill inte har några allmosor från det gemensamma samhället. Jag gör ju min grej.
”Alla former av privilegier som kan sporra och inspirera till entreprenörskapets hjältedåd måste prövas.”, skriver von Holstein. Skärp dig, säger jag. Det handlar väl för tusan inte om att skapa gräddfiler eller korruption. Det handlar väl snarare om en ny och friare attityd till företagande som försörjning. Att skolan inte går ut på att utbilda löneslavar. Att ingjuta mod i barn och ungdomar så att de vågar göra sin grej.
Johan Stäel von Holstein har just fulat ut sig som en gammeldags gubbstrutt. Marianne Samuelsson bör inte få fortsätta som landshövding på Gotland. Problemet är väl bara att varenda landshövding i hela Sverige får avgå samtidigt. Eftersom Sverige redan är storföretagarkorrupt. För det är ju inte småföretagare som mig, fotografen Sonia, min kompis Jenny eller pizzabagaren på hörnet som von Holstein tänker på.
Utan de som redan har. Som tycker de är värda lite mer. Och vill ha mycket mer.
Sluta koppla ihop girighet med entreprenörskap. Nu.

Mitt i Huddinge

Ägnar dagens första stund på jobbet åt att bläddra igenom lokala tidningen/annonsbladet Mitt i Huddinge. Här finns gott om bittra människor som tagit på sig offerkappan. Vecka ut och vecka in. Mitt i Huddinge kanske är det bästa sättet att hålla fast vid bilden av Huddinge som en tragisk sovstad/förort fylld av trasiga människor. Några rubriker:
”Föräldrar kräver badvakt”
”Hans kamera för 8000 kom aldrig”
”Häradsvägen, ett skämt på morgonen”
”Stockholmare har otur på semestern”
OK, kamrater. Antingen ger vi upp eller så slutar vi gnälla och tar ansvar för våra egna liv. Det råkar ju vara så att vi i södra Stockholm har ganska bra förutsättningar för att leva bra.
Men, efter som ryggen alltid ska vara fri går jag in på Hemnet en snabbis och hoppas på ett mirakel.

Världen går under

OK, om nån nu tvivlar på den här teorin om att människor inte kan agera smart i grupper större än fem. Läs det här. Hittade på bloggen Tuffast av alla och det gjorde min dag lite bättre.

Riktigt hat

Just nu pågår en inflammerad diskussion om näthatet. Ett återkommande tema. För stunden är fokus det dåliga bemötande kvinnliga bloggare får. Sexistiska kommentarer och andra dåraktiga återkopplingar. Jag är trött på den här diskussionen. Jag tänker att människor är rätt korkade. Låt oss börja med att konstatera att det så kallade näthatet inte är begränsat till kommentarer på bloggar. Vi pratar om ett förhållande där kvinnor i Sverige är degraderade. Knappast ett nytt fenomen. Pojkar och män klarar inte av att kvinnor tar plats. Så enkelt är det.
Fundera en stund över varför inte kvinnor och män har samma löner. Varför män som våldtar kvinnor inte fälls utan teknisk bevisning även om offrets vittnesmål anses mer trovärdigt än förövarens. Varför flickor alltid får de sämsta träningstiderna.
Näthatet de pratar om just nu är ett riktigt hat. Och om vi slutar prata om det som en isolerad företeelse kanske vi kan börja göra något åt det. Istället för att vänta på att någon inredare från TV4 ska komma och lösa problemet åt oss.

Medicinsk turism

Har inte studsat så högt över ett idiotiskt uttryck på länge. Inte sedan debatten om social turism faktiskt. Men nyss läste jag en nyhet på Ekots hemsida med en rubrik som sköt ut mig i en tankemässig omloppsbana.

Medicinsk turism till Sverige ökar kraftigt

Sen följer en beskrivning av hur svenska landsting börjar ta emot allt fler människor från andra länder som behöver vård av olika slag. Landstingen gör detta parallellt med ordinarie verksamhet och får på detta sätt in lite mer pengar i sina läckande kassakistor. Om detta kan man diskutera, men jag bryr mig inte om detta i sak, utan undrar hur det ser ut i begreppsvärlden hos den man eller kvinna som tyckte man kan kalla detta för medicinsk turism.
Hand upp alla som är beredda att åka utomlands för att få sjukvård. Som är redo att åka till ett annat land för att få en ny njure.
Det ligger något riktigt, riktigt unket i att jämföra sjuka människor med turister. Jag skulle tro att den som åker till ett annat land för att få vård, till en hög kostnad och andra umbäranden inte mår jättebra. Att jämföra dessa med proppmätta svenskar på sol- eller skidsemester är inget annat än drygt. Ett gammalt svenskt drag av självgodhet blommar upp igen. Får mig att vilja påminna om att Sverige inte är ett land som alla människor i hela världen vill komma till. Varken för att få bidrag eller sjukvård.
Medicinsk turism. Fy fan.

Otillåten opinionsyttring

Smaka på orden i rubriken. De gjorde att en kvinna greps i Sveriges Riksdag igår. Av nyhetsrapporteringen att döma är detta inget annat än pinsamt för alla inblandade. Men, kanske mest av allt, en pricipiellt ganska illaluktande liten historia som avslöjar något jobbigt med vårt finfina samhälle.
Nämligen att du kan bli gripen av polis om du har fel tröja på dig vid fel plats. Något som väl är värdigt vilken diktatur som helst.