Johan Esk, sportkrönikör på DN, har lanserat en ny lösning på ledarskapet för det svenska herrlandslaget i fotboll. Han föreslår att Sven-Göran Eriksson och Pia Sundhage borde få uppdraget. Ett spännande förslag med Sveriges två mest internationellt meriterade tränare/ledare. Han, med finfina meriter från europeiska ligor och framför allt det engelska landslaget. Hon har tränat världens två bästa damlandslag och dessutom vunnit OS-guld.
Men, Sverige utformas av män. Män som hatar kvinnor (utom när det handlar om knulla). Så kommentarerna på DN:s webb är förväntat testeroniga och alldeles underbart dumma i huvudet. Och samtidigt alldeles förbannat deprimerande. De avslöjar nämligen var mitt land står och är på väg. Ett reaktionärt gubbvälde helt utan lust att förnya sig.
För de som står för något nytt är alldeles för få. Det finns en bra bok som heter Fotboll förklarar världen. Nu finns den också i kort-kortform på DN.se. Läs Esks förslag och kommentarerna.
Case closed.
För övrigt: Varför skulle Pia Sundhage lämna rollen som förbundskapten för USA:s damlandslag (ett av världens bästa) för att bli assisterande i det svenska herrlandslaget (knappast ett av världens bästa)? Vi kanske inte ska utgå från att uppdraget att bli förbundskapten för de svenska herrarna är det bästa tränarjobbet i världen.
7 svar på ”Män som hatar kvinnor”
Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.
För övrigt: Om hon skulle lämna skulle hon göra det för att det svenska landslaget är många gånger bättre än det lag hon tränar nu. Av samma anledning bör hon inte få frågan. Det är som att plocka en tränare som har vunnit div 5.
För övrigt: Om hon skulle lämna skulle hon göra det för att det svenska landslaget är många gånger bättre än det lag hon tränar nu. Av samma anledning bör hon inte få frågan. Det är som att plocka en tränare som har vunnit div 5.
Jag ser inte problemet i att hon är kvinna utan att hennes meriter inte är extremt relevanta. Det är stor skillnad på dam och herrfotboll och hon har inga meriter som herrtränare.
Det är också så att det troligen är svårare att få ett jobb som tränare i superettan än ett damlandslag vilket också gör att meriterna från ett damlandsslag inte ses som speciellt imponerande.
Det gör att artikeln känns lite skämtartad för många personer.
Kanske inte landet Sverige i stort. Men väl fotbollen. Det är ju ingen direkt hemlighet att fotbollen som sport och samhällsfenomen är fruktansvärt reaktionär. På gränsen till taliban-stylee.
Som den cyniker jag är kunde jag förutspå att kommentarerna på Esks utspel skulle bli exakt de som du skriver om. Det visste nog Esk också. Men kudos till honom för att han över huvud taget väckte frågan.
Caroline Seger hade roligaste svaret i DN idag på vem som skulle bli förbundskapten – ”Jag vet inte, jag bryr mig inte så mycket om herrfotboll.” Ka-disch.
Så här tänker jag, lite fördomsfullt:
De flesta som sågar förslaget vet väldigt lite om ledarskap inom damfotbollen. Lite, eller inget alls. Att män och kvinnor presterar på olika sätt i spelet betyder för mig inte att ledarskapet är olika.
Jag hoppas att någon kan förklara för mig varför en kvinnlig tränare skulle vara sämre än en man. Om ingen kan det, bygger ju hela den här dialogen på fördomar, okunskap och idiotiska attityder.
Vilket jag tror tills dess jag fått en förklaring som håller.
Fredrik, sök på Jeglertz+Djurgården så får du se hur stort steget mellan dam och herrfotboll är.
För det kan ju inte handla om bristande kontinuitet i styrelsearbetet eller att spelarna är för gamla/dåliga. Eller?