Dagens Nyheter publicerar just nu en serie artiklar som ganska tydligt berättar varför Vårdcentralerna fungerar som de gör. Det handlar, lite förenklat, om att konsultande stafettläkare får bonus utifrån hur många patienter de träffar och hur få prover de tar. Här i Stockholm är nämligen vården mest en jobbig utgift. Det handlar inte så mycket om hur människor mår, utan om hur dyrt det är för samhället.
Det här är mitt i prick av DN. De har satt ord på varför primärvården aldrig fungerar för mina barn. Landstinget utgår från att människor inte är sjuka. I landstingets värld är människor mest jobbiga. Därför är det bara specialisterna som kan hjälpa mina barn.
Därför går jag helst aldrig till Vårdcentralen med barnen.
Jag är inte humanist
Gud finns nog inte. Så heter Humanisternas aktuella kampanj som lär bli en aning omtalad. Humanisterna är en organisation med makthavare som ”verkar för en humanistisk livssyn, där människan och människovärdet sätts i centrum”. Det låter ju fint. Men jag har en känsla av att Humanisterna inte gillar alla människor.
Jag gjorde testet på kampanjsajten gudfinnsnoginte.se. Och blev rätt illamående. Testet var nämligen oerhört polariserat och ganska fördomsfullt. Jag fick etiketten religiös, men verkade ganska öppen, varpå jag uppmanades att donera pengar till Humanisterna. Problemet var bara att frågorna inte var det minsta seriösa.
Men, nu är det så här att jag tycker den här organisationen luktar en aning ruttet. Det är ju inte små gummor på landsbygden som går i kyrkan på söndagarna som är deras mål. För mig stinker kampanjen islamofobi lång väg. Det kanske inte är det Humanisterna vill, de hatar nog all religion, men den här kampanjen stärker nog Sverigedemokraterna mer än Humanisterna.
Humanisterna vill, ungefär som Folkpartiet, rädda människor genom tvång och förbud. Genom att förvägra människor rätten att tro. Så här fint formulerar de sig:
Demokrati och mänskliga rättigheter är universella värden som måste gälla alla människor, oavsett var man råkar leva. Därför ifrågasätter vi alla former av religiös fundamentalism, New Age och pseudovetenskap.
Det kan ju låta bra, men jag undrar vem som definierar vad som är tillåtet att tro på och vad som inte är det. Vem definierar detta i humanisternas samhälle? Vad är egentligen skillnaden mellan att trycka ned tro eller ateism i halsen på andra?
Nej, jag dömer ut den här kampanjen och dess avsändare. För mig är det inget annat än en klockren uppvisning i intolerans, elitism och ren enfald. Ett gäng människor som tycker att alla som inte tänker som dem är fundamentalister.
Inget för mig. Jag gillar mångfald. Både av människor, tro och idéer.
Expressen vs. Wanja
Kan inte låta bli att reflektera över Expressens kampanj mot Wanja Lundy-Wedin. Chefredaktör M och hans kollegor är så till den milda grad förblindade av drivkraften att avsätta LO:s ordförande att de ljuger ihop en hel artikel där de intervjuar en annan kvinna och publicerar vad hon säger, och påstår att det är Wanja. De publicerar dessutom en bild av kvinnan och vilken normalt allmänbildad svensk som helst kan se att det INTE är Wanja.
Och så ber de om ursäkt och tror att det är bra så.
OK, Expressen gör så här ganska ofta. Och kommer undan med det i pressfrihetens namn. Fine. Jag läser inte skiten. Men ganska ofta om skiten. Därför föreslår jag att någon annan människa med stort patos och gärna lite rätthaverist-tendenser påbörjar en granskning av Expressen. På samma sätt som Expressen granskar andra.
Kör på. Ljug, hitta på en parallell verklighet. När någon kommer på dig är det bara att be om ursäkt och köra vidare.
Detta ska inte på något sätt som att jag tar ställning för Wanja. LO har aldrig haft mitt förtroende. Faktiskt betyder LO och Expressen ungefär lika mycket i mitt liv. Väldigt nära den absoluta nollpunkten.
Och nu har jag slösat bort några minuter av mitt liv på dem.
Coop tar i med hårdhandskarna
Bloggande kan förändra världen. Läs det här inlägget på Konsumbloggen och fundera över om det kommer kännas bra att handla hos kooperativet i fortsättningen. Det är bara att konstatera än en gång att krisen är djup och monumental. Det känns som att mitt land är överfyllt av efterblivna ledare som inte har en aning om hur världen fungerar. Och i brist på insikt agerar huvudlöst.
Det ska bli spännande att se hur Coops ledning reagerar. För detta kommer bli en nyhet inom kort.
Själv ska jag gå och göra middag till Ella och mig. Hon får pannkakor från igår. Själv äter jag en fryspizza. Inköpt på Coop. Kanske tar jag en funderare över maten om det är dags att lämna Coop. Om bloggarens inlägg stämmer och det är så här Coop tänker jobba framöver kan jag lika gärna handla på Lidl. Vilket jag inte vill.
Sköna bruna Coop.
B.S.
Tidigare i min karriär var jag ambitiös och trodde att jag skulle bli bättre på mitt jobb om jag hade koll på dagensmedia.se. Idag gjorde jag ett återbesök för första gången på något år. Fastnade bland annat för den här ingressen:
Andreas Morne, vd på Abby Norm, har tröttnat på alla självutnämnda experter som lobbar för sina särintressen när branschen söker svar på frågan om hur man maximerar sina kommunikationsinvesteringar i det nya medielandskapet.
Sen insåg jag:
- Att jag inte har de där ambitionerna längre.
- Att bullshit aldrig blir värre än när den konstrueras av kommunikatörer.
- Att jag lugnt kan ha koll på helt andra saker även framöver.
Skeppet sjunker men det finns ingenstans att hoppa
Jag är trettioåtta år. Genomlever min tredje djupa lågkonjunktur som arbetstagare. Det blir nog den sista. Livet som arbetstagare var en dröm när jag var sjutton. Ta ett jobb, tjäna pengar, skaffa en bostad och sen är livet ditt. Så såg mina naiva ögon på möjligheterna. Nu, tjugo år senare är jag trött på hela skiten. Trött på att anpassa mig till döds för en lön som gör att jag precis klarar av boendekostnader och att hålla mina barn hela och rena. Trött på att i varje ekonomisk samhällssvacka gå igenom omorganisationer där jag eller någon jag bryr mig om tvingas lämna arbetsuppgifter.
Jag är bra sugen på att lämna det sjunkande skeppet. Det jobbiga just nu är dock att det är hela världen som är skeppet. Det finns ingenstans att hoppa.
Är trött på Stockholm
Stockholm fungerar inte. Anledningen är enkel. Staden och dess kranskommuner styrs av människor som inte klarar av att lyfta blicken från det egna navelluddet. Jag vill påstå att Stockholm inte kommer funka förrän antalet kommuner i Stockholms län minskats till EN. Det visar sig gång på gång på gång att de som styr länet på vårt uppdrag inte klarar av att fatta kloka beslut för regionen. Politikerna värnar SIN kommun. Vilket känns ganska långt ifrån verkligheten.
Därför blir det aldrig någon ordning på infrastrukturen. Därför är vi inte så bra som vi kan vara på nyföretagande. Därför blir boendemiljöer allt mer segrerade och delaktigheten allt mindre.
Sveriges dyraste område att bo i på alla sätt styrs tyvärr sämre än de flesta andra städer i Sverige. Allt på grund av ineffektivitet och det faktum att kortsiktiga politiska beslut som förväntas leda till förnyat förtroende snarare än utveckling fattas på helt fel grund.
För mig återstår snart bara två val: bli politiker och försöka göra något för att påverka eller flytta härifrån.
Sverige är nog bara på låtsas
Idag tror jag att jag bestämmer mig för att Sverige nog bara är på låtsas. De slutliga anledningarna har uppdagats idag.
Volvo delar ut fyra miljarder och sparkar femtonhundra
AB Volvo, den del som gör allt det där andra än personbilar, har sköna ägare. Först fattar koncernen beslut om aktieutdelning värd fyra miljarder. Två veckor senare varslar man femtonhundra anställda om uppsägning på grund av dålig lönsamhet. Och som lök på laxen försöker nu Volvos ledning ta sig ur ett avtal där de beställt två sköna privatjet till ledningen eftersom dessa kostar i runda slängar 800 miljoner. En koncernledning som agerar så här kan inte ha världens smartaste ägare bakom sig. De måste vara på låtsas.
Staten glömde bort Stockholms spårtrafik, igen
Efter tusentals arbetstimmar av utredare, förhandlare och politiker var Stockholmsregionen ganska överens om hur satsningar på utbyggd spårtrafik, bland annat i Huddinge, ska få regionen att växa hållbart. Det tog år att komma fram, men nu var kommuner och landsting överens. Staten var det dock inte. För när de statliga myndigheterna nu presenterar sina planer finns dessa för Stockholm viktiga spårförbindelser inte med i budgeten. Så vi fortsätter åka bil. Utredningarna var nog bara på låtsas.
Offentliga sektorn imploderar
Den offentliga sektorn, dvs skattefinansierade verksamheter som skola, sjukvård, omsorg och infrastruktur håller på att implodera. Landet är fortfarande i konjunkturens nedförsbacke, men redan har varsel-mellan-raderna fått ganska många duktiga tjänstemän att börja fundera på sitt karriärval. Något säger mig att den förlamning som nu visar sig i olika delar av den skattefinansierade sektorn kommer medföra att de unga människorna kommer söka sig bort, och att de kommande tjugo åren kommer medföra en ras för kvaliteten i de verksamheter som finansieras med skatter när alla fyrtiotalister slutligen går i pension och inga människor födda efter 1976 vill arbeta i den offentliga sektorn. Eftersom det bara är på låtsas.
Men, å andra sidan vad vet jag? Frågan är om ens jag är på riktigt.
Masskommunikationsteori
Eller det handlar rättare sagt om masspsykos, masshysteri och pöbelbeteende. Och hur kommunikationstekniken 2009 kan ödelägga människor på bara några timmar.
När jag läste kommunikationsvetenskap mellan 1992 och 1996 diskuterade vi ibland hur massmedier och kommunikation utvecklas. Ett återkommande tema var att det privata blir offentligt. Då, före dokusåpor, bloggar och skvallerforum pratade vi om en abstrakt framtid. Som är här nu.
Jag har nu på kvällen ägnat en god stund åt att läsa vad folkdomstolen/privatspanarna/Kalle Blomqvist-fansen på Flashback har diskuterat utifrån skjutningen som inträffade i Gamla Stan igår. Det handlar om en greve, en sambo, ett ex och en reklamare. På mindre än ett dygn har mer än tusen inlägg skrivits i den skvallerbetonade och spekulerande tråden på Flashback. Diskussioner som lett till lika spekulerande artiklar på tidningarnas webbar. Bland annat har den först misstänkte gärningsmannen (som nu släppts) granskats och avslöjats, dock utan att hans namn publicerats i tidningarna. Hans namn är dock förstås ute på Flashback och han har tillsammans med sina vänner och kollegor idag fått tusentals nya träffar på sina bloggar och Facebooksidor.
Det enda jag kan säga är att det vi diskuterade för femton år sedan nu med råge blivit verklighet. Som kulturvetare känner jag då att jag måste rekommendera alla att läsa den trettiofem år gamla romanen Katharina Blums förlorade heder av Heinrich Böll.
Det privata är offentligt och världen kan ta reda på allt om dig på nolltid och publicera fakta och fiktion om dig, väl uppblandat, så att ditt liv till slut ödeläggs. Det tar inte mer än ett dygn.
Sånger om Sverige
Tre svenska sånger som fungerar bättre som nationalsång än Du gamla du fria. Jag har länkat till texter under varje filmklipp, så du kan sjunga med. Tar gärna emot tips på andra nationalsånger.
Kjell Höglund: Man vänjer sig
Lakanen snor sig och blir fuktiga av svett
och nattens timmar är som gummiband
i väntan på glömskans sömn
så ringer väckarklockan
herrejävlar, denna pina, man orkar inte tvätta sig
dricker kallnat kaffe från igår
och ute är det kallt och mörkt och ruggigt och dimma
men man vänjer sig
man vänjer sig
Ted Ström/Monica Törnell: Vintersaga
Frusen törst i kön till stadspuben i Luleå
Frusna drömmar uti monarkin
Kärleken får leva mellan nattskiftet och drömmen
Kärleken går på billigt vin
Det är då som det stora vemodet rullar in
Och från havet blåser en isande, gråkall vind.
Allan Edwall: Förhoppning
Jag haver slösat bort mitt enda liv på snus och knulla och travet
Och spriten har jag haft som tidsfördriv.
Och ont i skalln fick jag av’et.