Det här borde vara gratis när man använder det. Och finansieras via skatten istället.
En söndag i city
Söndag i Stockholm city. Fjortisar som ser retuscherade ut, mammor och pappor med barnvagnar, söndagsflanerande stockholmare, turister, Hamas-anhängare som skriker slagord mot Israel samtidigt som människor som är kritiska mot regimen i Iran försöker överrösta dem, mängder av poliser, avspärrningar, en latte på Kulturhuset, nya sneakers, septembersol, vägbyggen.
Jag gillart.
En promenad till Coop
I det vackra vädret (september har varit solens månad) tar vi med oss barnen på en promenad till Coop för att köpa ingredienser till den thai-middag jag ska svänga ihop senare (kycklingspett, jordnötssås + kyckling i rödcurry). Hanna skejtar och Ella cyklar, med mamma eller pappa hängandes efter i en pinne. Hon håller fortfarande på att lära sig, ju. Solen skiner över gula och gröna löv, hantverkarpickuper, nybyggda trähus i funkisstil och tanter och farbröder och hundar.
Medelklass är grejen där jag bor.
Jag har flyttat till landet
Efter åtta och ett halvt år slår det mig. Varför bussen går så sällan. Varför ingen skottar när det snöar. Varför telefoni och internet bara funkar när det är vindstilla och soligt. Varför det aldrig kommer någon post på fredagar. Varför det inte finns något postkontor. Varför avstånden är så långa. Varför allting kostar så mycket mer. Varför så många tycker att samhället är bra som det är utan nya människor och nya tankar.
Jag har flyttat till landet.
Ella och jag kollar tropiska Stockholm
Idag åkte jag och Ella till Hagaparken för att göra ett besök på Fjärilshuset. Det var heltrevligt både för henne och mig. Hon gillade fiskarna, fjärilarna, butiken och pannkakorna. Jag gillade vad jag såg. Och tog bilder av. Som finns på flickr.
Emil eller Persson?
På tisdag, 18 augusti, arrangeras två finfina evenemang jag vill besöka. Perssons Pack spelar i Stortorpsparken i Huddinge och världens bästa Emil Jensen ställer sig på scen i Vita Bergen. Bägge evenemang är dessutom gratis. Jag vill se bägge. Har sett Persson några gånger fler än Emil. Är villrådig.
Någon som vill följa med? Och vara med om att fatta beslutet?
Att komma hem
Jag vet inte riktigt hur det känns att komma hem. Har aldrig känt mig hemma någonstans, eller rättare sagt på någon plats. Är lätt avundsjuk på den som kan säga ”hemma” och mena en plats. För mig är hemma mer en känsla, kanske. En bra dag med Camilla och/eller barnen. En stunds avspändhet. För varje dag som går känner jag mig dock mer och mer ohemma i den vardag jag lever i. På en plats där det kostar enorma mängder pengar och energi bara för att hänga med i vardagen.
Kanske är det därför jag känner mig så hemma här i Kiel. En liten håla med tyska mått mätt. Ett Malmö med svenska. En hamnstad och ett administrativt centrum. En kunskapsstad med fler universitet och kulturscener. Placerat mitt i ett fantastiskt landskap där böljande fält och bördig jord möter Östersjön. Öppna landskap och öppen horisont. Aldrig längre än tio minuter bort. Ett par timmar ifrån Berlin. En knapp timme från Hamburg. Tolv timmar från Stockholm. Människorna jag möter här är avspända, öppna och vänliga.
Säkert ett resultat av allt det vackra runtomkring. Men också av högre löner, lägre skatter och bättre priser på det som behövs för att få vardagen att gå ihop. Det verkar helt enkelt vara betydligt enklare att leva här. Dessutom är det lite mindre mörkt, kallt och svenskt.
Min mamma har flyttat hem. Hit. Jag undrar var mitt hem är. Alltså, jag vet väldigt väl VILKA som är mitt hem. Camilla, Hanna och Ella är mitt hem och kommer alltid att vara det, men jag skulle vilja prova att leva på en plats där vår vardag kunde förändras. Som Kiel, till exempel. Nu ska du inte tro att det här är något som kommer hända. Det är bara jag som inte har rotat mig. De andra mår bra i Stockholm och jag tänker inte försöka övertala någon av dem att flytta.
Därför ska jag fundera ut ett sätt där jag kan prova vardagen här i Kiel med jämna mellanrum. Ska prata med en vän/släkting som är revisor om någon dag och ta reda på mer om förutsättningarna att arbeta som fotograf här på deltid. Skatter, regler och annat tråkigt ska gås igenom. Kanske tar jag min firma hit. Kanske inte.
Jag mår bra här. Och känner att jag behöver ha det fönstret öppet för att må någorlunda bra även i Stockholm. Det är åtminstone värt ett försök. För här är möjligheterna många. Och jag måste prova dem.
En eftermiddag i stan
Vi tog oss in till Söder på eftermiddagen. Tog en lång och skön promenad, kikade in i några butiker och njöt av mångfalden av människor. Korta, tjocka, unga, gamla, snygga, fula…. Stockholmare, bönder, turister. Jag saknar den här mångfalden. Att höra flera språk talas på gatan. Få mina sinnen utsatta för många intryck. Sedan jag slutade jobba inne i stan har jag torkat ut en aning. Skulle gärna bo närmare stan. Eller i stan. För att få de här intrycken återkommande. Villalivet är lugnt och tryggt.
Men, en aning långtråkigt. Därför njöt jag av varenda minut inne i stan med familjen.
Inget hopp för Hammarby
Örgryte hade inte vunnit en enda match i allsvenskan det här året. Förrän ikväll. Allbäck får fritt spelrum efter två minuter och sätter bollen säkert bakom Poppen Björklund som får hoppa in eftersom Rami Shaaban sträcker sig i ljumsken på uppvärmningen. Sen får ett fullsatt Söderstadion plåga sig igenom en match med två helt usla lag utan självförtroende, spelförare, teknik eller något annat av kvalitet. Det enda som höll allsvensk klass var hemmafansen, som stöttade sitt stukade lag ända fram till slutsignalen. Då utbröt en bu- och visselorkan utan dess like. Men en rättvis sådan.
Nu lär Tony G få lämna Hammarby. Men, vad ska en ny tränare göra? Klubben har usel ekonomi och säljer sina bra spelare så fort de kan. Nu återstår bara ett gäng ganska taffliga snubbar som inte kommer klara kontraktet om inte de senast panikvärvade brassarna visar sig kunna spotta mål. Om de nu nånsin kommer få några bollar.
Det här var den sämsta fotbollsmatch på elitnivå jag nånsin sett. Som jag ser det finns det inget hopp för Hammarby, som kommer göra Örgryte sällskap ned i Superettan.
Och det är inget annat än skit. Med stort S. Vi behöver Hammarby. Södra sidan behöver nån framgång.
Utflykt i solen
Efter jobbet åkte vi på familjeutflykt idag. Packade bullar och saft. Tog med plättar. Styrde mot Nyckelviken där vi tänkte njuta av utsikten över Stockholms hamninlopp och sitta på en liten strand och lyssna på vågorna. Underbart skönt, ända tills ett par rejäla svallvågor dränkte hela stranden där vi satt och gjorde vår filt till en disktrasa. Men, det funkade ändå. Vi slappnade av i solen och tyckte nog lite till mans att Stockholm har väldigt vackra sidor, om man bara letar lite.
Hann också kolla in både söta kaniner och stinkande grisar innan vi vände tillbaka till våra egna kvarter. Jag, som längtar efter vatten gillar den här vyn, men noterar ännu en gång att bristen på riktiga stränder och fritt vatten gör vår del av Östersjön rejält vingklippt.