Jag sammanfattar nollnolltalet

Okej, mer eller mindre tramsiga krönikörer har ägnat december åt att sammanfatta olika delar av årtiondet som gått. Här är min sammanfattning:
Jag flyttade till Stockholm. Blev pappa för andra gången. Brände ut mig rejält två gånger. Förstörde min sköldkörtel. Rakade av mig håret. Blev pappa till två barn med diabetes. Gick i terapi. Träffade en hel del inspirerande människor. Gick upp massa kilo.  Fick en stärkt tro på människan men en försvagad tilltro till mänskligheten. Gick ned nästan alla kilo jag gick upp (under årtiondets sista kvartal). Lät håret växa ut igen.
Tiotalet är välkommet.

Lördagsbilder

FWR_2869
Trots sömnbrist och stress blev dagens fotosession åt LipFish och Bombadill Design fasligt rolig och jag tror efter att ha gått igenom resultatet ett första varv att jag är ganska nöjd.

Mitt opp i och slut

Jag kör fort just nu. Tre stora åtaganden ska betas av fredag, lördag och söndag. Alla roliga. Men också energikrävande. Så jag hinner inte prata så mycket med själv just nu. Därför låter jag Stefan Sundström sammanfatta hela grejen genom Allan Edwalls låt om livet. Den lilla bäcken:

De två sista verserna är finfina.

Jag samlar tid som musen samlar skulor.
Till livets byggnad samlar jag på år.
Ty allting stort och starkt är byggt av smulor.
Och sanningen av ångrad lögn består.
I munnens valv jag känner orden klinga
som återskall av allt som sagts förut.
Min tro är klen och klokenskapen ringa
och allt är början, mitt oppi och slut.

Skriver en lista för att komma ihåg massa saker jag måste göra

IMG_1198
Nu är det mycket som snurrar i huvudet. Ett huvud som sitter på en för tillfället ganska krampkrämpig kropp. Dagsformen är inte jättebra. Platsar nog inte ens i C-laget just nu. För att bättra på oddsen en aning sätter jag mig en stund och skriver upp ett gäng punkter för att inte glömma några saker som måste göras före måndag, då jag åker till Tyskland. Eftersom jag riskerar att glömma lappen så noterar jag samma sak här… AH-plan 2010, tjänstedirektivet, webbstrukturer, boka läkartid, H&M’s bilder, försöka lösa problemet med pelletspannan, skicka tre fakturor, göra klart affischen till Barnslig advent på Winterviken, välja ut sex bilder till 365bilder.se-portfolio, välja ut ett gäng andra bilder till en annan portfolio, byta däck på bilen, montera bort element i vardagsrummet, göra rent akvariet.
Fler saker lär tillkomma. Men, vid lunchtid på måndag är det kört. Då sätter jag mig på ett tåg. För att komma till en båt.
Jag förbrukar mer energi än jag tar in just nu. Inte så smart.

Lediga lördagen

Dagen börjar med ett försök att sova ut. Vaknar lite lätt öm i kroppen efter att ha sovit på kanten av sängen eftersom Ella kommit och puttat ut mig nån gång under natten. Skjutsar sedan familjen till Vårbyhallen där Hanna ska spela match. Medan hon och laget värmer upp sticker jag en snabbis till MediaMarkt vid Heron City för att köpa en iTTL-förlängningssladd som jag behöver till blixten eftersom jag ska fotografera ett brudpar i gråmörkret senare på eftermiddagen. Well, Huddinge vinner matchen med 8-2. Ella och jag missar andra perioden eftersom hon är för rastlös för att titta. Vi tar en promenad i Vårby Gård och hämtar upp de andra efter matchen. Sedan hem, plocka ihop fotoprylar, snabbduscha och sen åker Hanna och jag till Stadshuset för att vara bröllopsfotograf och assistent. Kommer hem ganska trött. Camilla och Hanna åker och hämtar mat. Nu ryggläge.
IMG_1195
IMG_1175
IMG_1196

The State of the Union

sou_9156
Troligen borde jag bara strunta i det, men jäklar vad jag är trött på den uppgivna, sunkiga inställning många människor här på södra sidan stan har till sin omgivning. Offentliga byggnader ser ut som något Gud glömde kvar på sextiotalet. Men, trettio år sjavigare. Det är hål i gatorna, vägbyggen ingen förstår och som aldrig tar slut, skräp, trasiga fönster på skolor och lite till. Utanför det administrativa centret hänger en fransig EU-flagga och liksom fångar hela grejen.
Det sanna Sverige. Eller åtminstone den sanna södra sidan. Vi borde snygga till den och oss själva. Släppa det här gamla unkna underdog-perspektivet.

Fint i stan

På Centralbron mellan Gamla Stan och Riddarholmen utbrister Ella: Allt är så vackert här. Vi är på Gotland!

Radhusboendet, självbyggandet, bitterheten


Ikväll ska jag följa med Camilla på fest. Hennes klinik ska ha kalas och respektive får följa med. Festen hålls i ekobyn Understenshöjden där en av kollegorna på kliniken bor. En spännande plats och ett spännande projekt jag hört mycket om. Så jag googlar lite och hittar denna lilla film. Jag trodde den skulle inspirera, men den slutar bittert.
Och jag kommer plötsligt ihåg varför vi bor i villa. Vårt tidigare radhusboende hade ungefär samma bittra omgivning. De gamla självbyggarna avskydde i princip oss som flyttade in och våra barn. Vi som inte lyft ett finger. Som inte byggt själva. Som var friska. Och hade jobb. Som inte prioriterade låtsasprojekt för att få fortsätta bygga. Som inte tyckte livet gick ut på att hänga över en spade i Fristadsbyxor samtidigt som vi snackade skit om grannarna.
Ja, jag vet att alla inte är så. Men jag kände igen mig i den lilla filmen. Och blev för första gången på mycket länge glad över att jag bor som jag gör.