Forskare vid MIT har förslag på lösningar för att kunna lagra energi från solen så att vi kan använda solceller för att generera el även när solen inte skiner. Det handlar om en kombination av kunskap om fotosyntes och bränsleceller. Daniel Nocera heter professorn som pratar. Jag tycker det låter bra, men kan inte särskilt mycket om fysik.
Den andra goda nyheten (med respekt för alla som riskerar att förlora sina jobb) är att regeringen fortsatt verkar hålla sin linje gentemot GM om SAAB. Och att de verkar ha opinionen med sig. Vi ska, enligt mig, nämligen inte lägga en enda skattekrona till på att försöka rädda arbetstillfällen på bekostnad av vår gemensamma framtid. Korkade motorjournalister försöker elda på massorna, men lyckas inte. Det känns bra. SAAB gör produkter ingen vill köpa och då måste företaget förnya sig eller gå i konkurs. Med tanke på att de förra veckan, typ tio år efter trenden, presenterade en terrängvariant av 9-3, lutar det väl åt att konkursen står bakom knuten. Kanske redan imorgon.
Men…. all kunskap och kompetens som försvinner då? Den försvinner inte. Gör elbilar istället, och använd kunskapen. Finns ett par företag i Norge som nog kan vara intresserade av att växa.
Återvinningslördag
Camilla, Magnus, Sara och jag gjorde en insats för att hjälpa min mamma att bli av med lite möbler inför sin förestående lägenhetsvisning. Mer eller mindre tvångsmässigt har vi tagit över hennes hem för att styla det. Idag fick en soffa, en fåtölj och diverse andra möbler och inredningsdetaljer betala priset för det, genom en enkel resan till återvinningen.
Mellan varven åt vi pizza och drack kaffe. Lilla Lo sken som en sol och spred bra vibrationer.
En obehaglig sanningsdag
Idag var jag med på ett heldagsevent på temat hållbar utveckling. Där fick jag höra en rad spännande föredrag och diskussioner som bekräftade en del obehagliga sanningar. För första gången i mitt liv har jag hört Det naturliga stegets grundare Carl-Henrik Robért tala en längre stund. Jag fick en djupare förståelse för vad han står för och tyckte nog att det mesta var logiskt. Inte minst när han kom in på självklara frågeställningar om varför människor i grupper större än fem inte klarar av att fatta smarta beslut. Individer och familjer kan ofta fatta kloka och hållbara beslut naturligt, men så snart vi ska börja fatta beslut i större sammanhang går det åt skogen.
Senare var jag med på ett seminarium där professor Kjell Aleklett, en av de som grundat begreppet Peak Oil talade om energi och varför oljan, kolet och gasen kommer ta slut snabbare än vi tror. Men (jobbigast av allt) också om olika konsekvenser detta kommer föra med sig. Det här gav mig insikter jag egentligen inte vill ha och det får mig nästan att känna mig lite uppgiven. Troligen kommer tredje världskriget bryta ut långt innan klimatförändringarna tar livet av oss. Ett krig om tillgång till fossila bränslen. Huvudrollsinnehavare är USA, Ryssland, Kina, Indien och Australien. Vi pratar inte längre om att vi behöver gå igenom en omställning för att leva hållbart. Priset för vår välfärd är Peak Oil. Vi måste gå igenom en avställning. Börja släcka ned saker vi vant oss med för gott för att spara energi. Jag tror inte vi kommer klara det. Men är beredd att jobba hårt för att motbevisa mig själv.
Sug på följande bittra karameller:
- För att producera en enhet mat krävs det sju enheter energi (dvs en liter mjölk kräver sju liter energi)
- Efterfrågan på energi stiger konstant och kurvan är brant
- Tillgången på energi sjunker och kurvan är brant
- 85 procent av världens energiproduktion förutsätter fossila bränslen, dvs olja, kol, naturgas eller uran
- Alla dessa resurser (utom uranet) kommer ta slut under min livstid, eller åtminstone bli så dyra att stater kommer kriga för dem
Dagen avslutades med lite mer lättsamma inspirationer. Fullkomligt briljanta Pia Johansson klev på skådespelares självklara vis upp på scen och tog över tillställningen och bjöd på en timmes inspiration kring beteende och ledarskap. Otroligt roligt, men samtidigt på allvar.
Efter en god middag dök världsartisten (?) Sam Paris upp och smekte fram easy-listeningcovers på diverse soul och poplåtar. Sam Paris verkar köra coctail/krogshowssvängen och marknadsförs som en internationell artist. Well, kvällens gig för ett privat sällskap på en av Stockholmsmässans restauranger var kanske inte det mest glamorösa han gjort. Inte heller det mest glamorösa jag sett. Men, han var rätt kul. Inte minst när han tjatade om vackra svenska kvinnor. En entertainer helt enkelt.
En lätt absurd avslutning på en dag som mest gav mig bekräftelse på en rad obehagliga sanningar. Vi måste ställa om våra liv. Nu. Ingen kommer fatta några beslut för att vi ska göra det. Det är upp till oss själva att agera. Du, jag och alla andra.
Dysfunktionell kollektivtrafik
Idag åkte jag pendeltåg för första gången på länge. Hade varit på ett möte vid InfraCity i Upplands Väsby. Den teoretiskt enkla resan mellan Upplands Väsby och Huddinge (samma pendellinje, 30 minuter cirka) blev allt annat än enkel. Det tog mig två timmar att komma hem ifrån Väsby. Anledningen tre saker i kombination:
- En nedriven kontaktledning vid Årstaberg
- Trasiga tåg
- För många som ville åka med de få som gick
Det hela slutade med att jag och min chef tog en taxi från Centralen hem till Huddinge. Vi tog oss med pendeln till Centralen, men inte längre.
Sensmoralen är tydlig – kollektivtrafiken i Stockholm är dysfunktionell. Det vet vi redan. Men lösningen ligger inte i nya tåg, fler spår eller sådana lösningar. Den långsiktiga lösningen är att själva pendlingen upphör. Börja jobba på hemmaplan – det är lösningen på Stockholms transportinfarkt. Vi är för många som vill åka med för få fungerande tåg och ingen har lust att lösa det problemet eftersom det kostar massor av pengar.
Det är alltså bättre att vi jobbar där vi bor. OK?
Kärnkraft eller inte?
Det här med regeringens energiuppgörelse landar inte riktigt hos mig. Jag är varken positiv eller negativ. Mest uppgiven. Kortsiktigt är det nog ganska bra att behålla kärnkraften. Så länge den fungerar felfritt producerar den ju inga växthusgaser. Eller? Men, den svenska kärnkraftsdebatten drar ett löjets skimmer över demokratin (vi hade som bekant en folkomröstning 1980 som ledde till retoriska krumbukter och ändrade inställningar om och om igen) samtidigt som den nu inte lyckats producera något annat än radioaktivt avfall som framtida samhällen får hantera.
Jag har inte läst igenom hela uppgörelsen. Men, jag saknar de där enorma satsningar på vind- våg- och solkraft som behövs. Som det sades skulle forskas fram efter folkomröstningen för snart trettio år sedan. Det är ju de som ska rädda oss, inte gammal sur teknik som förstör världen för mina framtida barnbarnsbarn.
Beslutsfattarna klarar inte av att fatta långsiktiga beslut längre. Det är döden för demokratin och själva bränslet för diverse extrema missnöjespartier. Idag sålde regeringen bort en rätt stor del av sin trovärdighet. Inte på grund av själva kärnkraften, utan på bristen av långsiktigt tänkande.
På gränsen
Jag har kommit mer än halvvägs in i mitt desperata försök att få klart saker på jobbet som måste bli klara nu. Börjar så smått inse att tiden inte räcker. Trots att jag jobbar koncentrerat hela tiden. Ibland går jag ut och andas. Då ser jag ett mörkt träd. Sen går jag in igen och försöker få alla bitar på plats. Jag måste bli så klar som jag vill. Så jag kan börja sova igen.
Mitt sätt att leva och arbeta fungerar inte så bra. Som jag vill.
Imorgon vid elvatiden är mina 48 timmar slut. Då ska jag på ett möte. Är jag inte klar då kommer jag gå sönder. Borde åka hem och äta med familjen idag. Får se om jag hinner. Behöver nog kaffet för att ta mig fram till mål, men känner på mig att jag kommer vilja stanna hemma med de jag älskar. Låsa dörren till omvärlden och glömma bort att den finns.
Jag tycker mitt jobb är kul. Jag älskar mina barn och min livskamrat. Varför ska jag vara skapt så att jag känner att inget jag gör räcker till?
Mer slöseri med resurser
Mitt kylskåp håller fyra grader. Rekommenderad kyla är mellan 4 och 6 grader. Sju månader om året är medeltemperaturen (över ett dygn) inte högre än 6 grader i Stockholm. Alltså slösar jag vansinnigt mycket energi på att kyla maten på konstgjord väg, när jag egentligen lika gärna kunde ha den i ett hål i marken. (Eller kanske i en mer skyddad konstruktion för att den inte ska ätas upp av djuren därute). Åtminstone sju månader om året.
Låter det knasigt? Tja, kanske. Men det är nog knasigare ändå att vi använder energi för att skapa en temperatur inne i ett skåp som redan finns ute. Vore ju enklare att dra ut kontakten och ställa ut kylskåpet på en plats väl skyddad från solen så håller det ju lagom temperatur utan energislöseri.
Slöseri med resurser
I vår familj duschar vi kanske sammanlagt femton minuter varje dag. Alltså värmer vi vatten i onödan under resten av dygnets 23 timmar och 45 minuter. Det kräver rätt mycket energi. Och kostar rätt mycket pengar.
Skratta åt eländet
Här sitter jag vid min numera ganska svala arbetsplats i garaget. Klockan närmar sig 23:30 och jag har några timmars arbete med en presentation jag ska hålla imorgon 09:00 framför mig. Uppkopplingen mot Internet (som stabiliserats av de senaste dagarnas kyla) väljer nu att fungera sporadiskt vilket förlänger mitt arbete eftersom jag arbetar direkt mot arbetsgivarens CMS då presentationen jag ska hålla handlar om nya webbsidor…
…det är bara att skratta åt eländet. Nu ska jag göra mig en kopp gott Isola och köra på. Har tre lager tröjor, dubbla strumpor och bra musik. Det finns människor som dör av fånigare futtigheter än mina. Just nu. Själv ska jag försöka åka med utan att gnälla i fortsättningen. Det är ändå ingen som förstår vad jag menar eftersom jag inte lyckas göra mig förstådd. Det är svårt att kommunicera med känslor när det enda som gör att människor förstår är fakta.
Livet på toppen, i början av 2009. Nu kör vi!
Felrättsnett
Den kan inte vara lätt att vara kommunikationsstrateg i den amerikanska bilindustrin. Först tar cheferna sina corporate-jets till Washington för att tigga skattepengar. Sen visar det sig att när de väl får dem, satsar de dessa skattepengar på att produktplacera sig i spelfilm. Alltså, skattepengar till Hollywood. Känns som väl spenderade pengar, NOT.
January 21, 2009DETROIT–Just as Chrysler LLC announced a sequel to its ownership saga, the struggling automaker also unveiled plans to help underwrite the fourth instalment of the Terminator movie series.
Chrysler, which received $4 billion (U.S.) in emergency aid from the American government, has a deal to place its vehicles in Terminator Salvation, scheduled for release this year and starring Christian Bale, executives said yesterday.
Financial terms of the sponsorship deal were not disclosed.
”We have a following with the Terminator movies and we are going to continue with that,” Chrysler media director Susan Thomson said at the Automotive News World Congress.
The Terminator starred Arnold Schwarzenegger – now governor of California – as a cyborg sent from the future to kill a woman so her son would not foil a worldwide takeover by machines. Two sequels and a television series followed.
Under private ownership, Chrysler cut 36 per cent of its employees, taking its combined blue-collar and white-collar staffing to the lowest levels since 1934.
Reuters News Agency