Det här med regeringens energiuppgörelse landar inte riktigt hos mig. Jag är varken positiv eller negativ. Mest uppgiven. Kortsiktigt är det nog ganska bra att behålla kärnkraften. Så länge den fungerar felfritt producerar den ju inga växthusgaser. Eller? Men, den svenska kärnkraftsdebatten drar ett löjets skimmer över demokratin (vi hade som bekant en folkomröstning 1980 som ledde till retoriska krumbukter och ändrade inställningar om och om igen) samtidigt som den nu inte lyckats producera något annat än radioaktivt avfall som framtida samhällen får hantera.
Jag har inte läst igenom hela uppgörelsen. Men, jag saknar de där enorma satsningar på vind- våg- och solkraft som behövs. Som det sades skulle forskas fram efter folkomröstningen för snart trettio år sedan. Det är ju de som ska rädda oss, inte gammal sur teknik som förstör världen för mina framtida barnbarnsbarn.
Beslutsfattarna klarar inte av att fatta långsiktiga beslut längre. Det är döden för demokratin och själva bränslet för diverse extrema missnöjespartier. Idag sålde regeringen bort en rätt stor del av sin trovärdighet. Inte på grund av själva kärnkraften, utan på bristen av långsiktigt tänkande.