Proffsanvändare

Från och med idag är jag en Nikon Professional User, NPU. Det innebär att jag får en del sköna fringisar från den stora kameratillverkaren, snarare än att jag är så himla professionell. Jag har fått ett plastkort med mitt namn på.
Det roliga i sammanhanget är att jag blivit det tack vare den utrustning jag har, snarare än hur jag använder den. Det är min enda invändning mot fotobranschen. Den är så sjukt pryltokig och teknisk i sin karaktär. Iofs är det väl inget fel med det, men jag är mer intresserad av hur en bild ser ut än vad för utrustning som användes när den togs.
Först motivet, sen fotografen och sist tekniken. Det är min intresselista.

Användartester

I dag har jag arbetat med användartester hela dagen. Det senaste årets webbutvecklingsarbete har varit uppe för granskning. Testpersonerna tyckte resultatet var bra, så på torsdag lanserar vi.
Känns skönt.

My hero!

bpap.jpg
Camilla och Hanna sitter och tittar på Heroes. TV4 visar de två avslutande episoderna av första säsongen ikväll. Själv ligger jag i sängen med huvudet på min mentor och hjälte, Barbapappa. Inköpt idag som stöd i mitt arbete. Han är stor, rosa och mjuk. Dessutom kan han – precis som jag – formas till vad han vill. Som ett nackstöd.
På bilden försöker vi bräcka varann i vem som kan vara mest lik.

Morgonrutiner

Första morgonen i vardagen efter nyår. Klockan är tio minuter i dagis, men Ella sitter oäten i pyjamas och tittar på barnprogram. Jag ligger bredvid och väntar på att hon ska vakna tillräckligt för att fixa ombyte, frukost, insulin, medicin, tanborstning, kamning och påklädning av ytterkläder. Själv är jag – mot alla odds – redan klar.
Just nu, Harry och dinosaurierna. Dagis kan vänta. Mitt jobb också.

Plikten kallar

Känns lite slutgiltigt. Men nu kallar plikten igen. Klockan ringer om ett par timmar och Camilla far iväg, jag ska lämna Ella på dagis och ta mig in till Kungsholmen igen. Vardagen är tillbaka. Om tio dagar kulminerar det senaste årets lönearbete för mig med en rejäl webbrelease så det är väl bara att trycka gasen i botten igen.
Men, först lite sömn.

Jullovet börjar nu

Lite lätt julsentimental ska jag strax logga ut från jobbet. I morgon väntar julhandel med Camilla. En skön grej vi haft för de senaste åren. En semesterdag för lite seriös handel av de sista klapparna och julmaten. Mitt jullov blir dock ganska kort. Är bara ledig de röda dagarna, den här julen också.
Men, nu jäklar. Börjar. Det.

Dålig start på veckan

Klockan är nio. Ella och jag ska snart åka hemifrån. Jag har försovit mig. Efter en vecka med rejäla sömnstörningar börjar jag bli riktigt trött.

Ikapp

Äntligen har jag hunnit ikapp mig själv. Alla liggande fotojobb är avklarade. Fakturorna är skrivna. Skrivbordet är så att säga tomt igen. Nu kan jag ägna mig åt lönearbetet på dagarna och familjen resten av tiden. Och i lugn och ro förbereda mig för årets två sista fotosessioner. Då står porträtt på temat. Representationsbilder åt en intresseorganisation och mångfaldsbilder åt ett marknadsföringsbolag.
Jag är ikapp i min egen firma för första gången på länge. Och energin stiger direkt. Av kvällsarbete, paradoxalt nog.