Kategori: Arbete

Tillbaka på lönearbetet efter två dagars VAB. Är o-ikapp. Som f-n.

Äntligen har jag hunnit ikapp mig själv. Alla liggande fotojobb är avklarade. Fakturorna är skrivna. Skrivbordet är så att säga tomt igen. Nu kan jag ägna mig åt lönearbetet på dagarna och familjen resten av tiden. Och i lugn och ro förbereda mig för årets två sista fotosessioner. Då står porträtt på temat. Representationsbilder åt en intresseorganisation och mångfaldsbilder åt ett marknadsföringsbolag.
Jag är ikapp i min egen firma för första gången på länge. Och energin stiger direkt. Av kvällsarbete, paradoxalt nog.

Ligger och jobbar och lyssnar på musik. Någon sjunger:

Regnbågen räcker inte till för att måla det jag vill

Mitt i prick säger jag. Den känslan bär jag med mig ständigt. På gott och ont. När jag är kreativ och lycklig finns alltid nya saker att prova och erövra. När jag är stressad och olycklig känner jag mig otillräcklig.

05.45 imorgon kommer taxin. 06.20 går tåget mot Malmö. Tre dagars arbete väntar där jag och min kollega M ska försöka ta ytterligare några steg på vägen mot målet i det stora projekt vi arbetar i just nu. Jag hoppas dessutom på att vi ska kunna äta lunch i Köpenhamn någon dag. Eller ta en kvällstur. Kommer hem fredagkväll.
I november.

Jag har sagt upp mig. Från 1 december är jag inte längre tjänstledig från min tjänst i Regeringskansliet. Då tillträder jag istället min fasta tjänst som kommunikationsstrateg på den statliga myndighet jag arbetat tillfälligt hos det senaste året. Fortfarande på deltid, men med samma intensitet som tidigare. Stora saker ska göras den närmaste tiden.
Men, jag kommer sakna mina kollegor på departementet. Mycket. Bättre arbetsgrupp är nog svårt att hitta. Fantastiska personligheter med enorma hjärtan, stora famnar, härlig humor och bäst av allt – ett mycket stort kunnande. Det var de personerna som gjorde att mitt beslut inte var så lätt att fatta som jag trodde.
Samtidigt var jag tvungen att inse att det var dags att gå vidare. Nu ska jag skaffa mig nya erfarenheter och lära mig andra saker om hur statens maskineri fungerar. Tills den dag det är dags att hålla i kameran på heltid.
Och mina nya kollegor är ju också fasligt trevliga. Även om de aldrig kan bli som världens bästa kommunikationssekretariat. För det finns bara ett sådant.