Statstjänstemannaförbundet, ST, gör en intressant iakttagelse i regeringens förslag till statsbudget. Nämligen att regeringen budgeterar för en ökad lönekostnad på 0.78 procent för de statligt anställda. Då andra sektorer har kommit fram till löneökningar i storleksordningen 3 procent räknar ST ut att det motsvarar att staten kommer säga upp cirka 5000 anställda. För ingen tror väl att vi statstjänstemän kommer nöja oss med en löneutveckling som ligger på en tredjedel av vad resten av samhället får. Sen lägger ST till ytterligare 10 000 statliga jobb redan är aviserade att rationaliseras bort. Det blir 15 000 färre statsanställda fram till 2010.
Snart blir det ännu mer exklusivt att vara statligt anställd.
Statstjänsteman eller frilans?
Snart ska jag göra ett viktigt val. Vad ska jag arbeta med efter 1 december?
Kommer jag vara kvar på den staliga myndighet jag jobbar på nu? Kommer jag gå tillbaka till den statliga myndighet jag är tjänstledig ifrån? Eller kommer jag rentav ta steget och bli frilans på heltid?
Sm statstjänsteman får jag använda min utbildning och röra mig på en hög teoretisk/strategisk nivå. Det har sina fördelar. Som frilans får jag använda kreativitet fullt ut, utan hämningar. Det har sina fördelar. Som statstjänsteman förväntas jag vara på en viss plats vid en viss tid varje dag. Det har sina nackdelar. Som frilans styr jag över min egen tid. Det har inte många nackdelar. Som statstjänsteman kommer jag från tid till annan stressa mellan jobbet och dagis/skola/hem. Som frilans kommer jag jobba med hemmet som utgångspunkt.
Egentligen är ju svaret på frågan vad jag ska göra efter 1 december självklart. Men, när ord som hushållsekonomi, amorteringar och räntor kommer in i ekvationen tillsammans med abstraktioner som grupptillhörighet, självförtroende och ansvarstagande försvåras uträkningen.
Ett par viktiga samtal kommande veckor kommer vara viktiga i grunden för mitt val, som jag tror blir någon form av kompromiss till dess tiden är mogen.
Dagens bild 6 september 2007
På vägen hem
På väg ut från jobbet frågar en av min kollegor om jag tappat sugen. Förklarar att jag inte har det. Men att jag har svårt att ta mig ur sommaren och att jag slutat röka för ett par timmar sedan. Efter några minuters promenad stöter jag på en tre medmänniskor som ser vilse ut. De frågar efter Rålambshovsparken. Eftersom vi står längst nere på Igeldammsgatan (mot Karlbergskanalen) erbjuder jag dem skjuts till Rålis eftersom jag kör förbi där. Det visar sig att de är tre skånska stå-uppare som ska möta STHLM Live-gänget i fotboll innan det är premiär någonstans på Kammakargatan. De blev glada och förvånade över att det fanns så vänliga stockholmare.
Jag har inte tappat sugen. Tvärtom.
Är fortfarande inne i mitt svartvittskitiga fotograferande med mobilkameran. Vilar upp mina sinnen inför kommande uppdrag. Har börjat inse att det går att fotografera för mycket. Dagens bild är tagen på trottoaren på Igeldammsgatan när jag är på väg hem efter en oerhört strategisk arbetsdag.