Publicerat

Jag är trött

Novembermörker, läser massor av nyheter som får mina flyktgener att löpa amok, ser människor i min närhet röra sig på gränsen av vad de klarar och kör själv på så fort jag kan med den kapacitet jag har kvar. Snart packar jag en väska och reser söderut en vecka. Perfekt timing, jag behöver se något annat en stund. För det känns väl mest som att jag lever i en Jocke Berg-låt just nu.

Och vi kommer inte längre
Vi är tillbaks på noll
Men ingen kommer sörja
Vi har spelat ut vår roll
Vi glömmer hela skiten
Det betyder ingenting
Vi skulle kommit längre
Men räckte inte till
Vi blev som dom andra

Publicerat

En förödande fundering

Det du gör på jobbet idag – kommer det innebära någon skillnad på lång sikt? Kommer någon bry sig om det du gör idag, om fem år? Kommer du bry dig om fem år?
För några dagar sedan ställde nån mig inför den här tankebanan. För att få mig att förstå att jag oroar mig och engagerar mig för mycket i saker jag inte kan påverka. Funderingarna är ganska förödande. Inte minst för en relativist som jag.

Publicerat

Måndagsrapporten

Började dagen med att sova lite för länge. Åt ett kokt ägg och hastade med Camilla iväg, först till dagis, sen till Flemingsberg och till sist kontoret. APT med lite småjobbiga känslor och sedan snabbt iväg til tandläkaren där det bjöds på undersökning (finfina tänder) och lite tandstensborttagning (våldsamt men ändå värdigt). Sen tillbaka till Ella och dagis för att få i henne lunchdosen Spectramox (antibiotika för örat). Tillbaka till jobbet och dags för ett kort möte om ett litet event imorgon. Sen lite tänk och prat innan nästa möte. Därefter tillbaka till dagis för sista gången idag. Med Ella i bilen styr jag till Flemingsberg igen för att hämta upp Camilla. Därefter ett par kilometer norrut och middag hos köttclownen i Älvsjö, en Cesarsallad för mig. Efter födointaget en tur till COOP Forum i Västberga för inköp av vinterkängor och overall till Ella och livsmedel till oss alla. Sen hem och fylla kylen, göra kvällsmat till barnen, ge Ella dagens sista dos och nu lär det inte hända jättemycket mer. Strax före sju imorgon lämnar jag hemmet till fots för att delta på ett frukostmöte.
Resten är än så länge obekant. Den djupare innebörden i allt detta är än så länge oklar.

Publicerat

Våga vara personlig

Jag är på konferens. Jobbar professionellt men försöker samtidigt möta människor. På riktigt. Klockan är sen. Jag borde sova nu, men kan inte låta bli att fundera lite över hur viktigt det är att möta människor. Att lyssna. Sen lunch har jag lyssnat. Och diskuterat. Nu ligger jag i en hotellsäng och är ruskigt inspirerad.
Det finns hopp. Så länge jag möter människor. Och lyssnar. Diskuterar.
Livet handlar om personliga möten. Människor är spännande.

Publicerat

2010 – året det händer

Ännu en måndag. Jag får information om ekonomi, igen. Den ligger blöt och tung över mitt arbete som dagens nittiotreprocentiga luftfuktighet. Jag har börjat sikta på nästa år. Jag tror det är då det händer. Under ett par år nu har jag samlat kraft, spännande människor i nätverk och erfarenhet. Kanske är 2010 året det händer. Bollar runt med ett par, tre olika idéer just nu. Känns bra. Om någon vecka reser jag bort en vecka för att fundera lite mer.

Publicerat

Bob the Builder must die

door
Fucking hell! Att sätta igen en dörröppning bör även jag klara, tänker jag. Krävs ju inte så mycket list och finess. Lite regling och tillskärning av gipsskiva, vad kan gå fel? Så vi sätter igång, Camilla och jag. Det skiter sig ganska omgående. OK, att såga till reglarna gick bra. Men sen visar det sig att skruvarna jag köpt har nåt jäkla specialhuvud som jag inte har bits till. Alltså kan vi inte skruva i reglarna ordentligt. Försöker spika, men kröker både spikar och hammare. Double fucking hell! Här är jag liksom hjärtinfarktsmässig.
Men, några djupa andetag och två timmar senare sitter åtminstone gipsskiva på ena sidan av dörröppningen. Jag vet inte riktigt hur, men lovar och svär för mig själv att när den här lilla detaljen är klar (återstår bara väggfix och målning + fondväggstapetsering i vardagsrummet och samma i köket + inköp av ny kyl och frys) ska jag aldrig mer försöka mig på något mer händigt i hela livet.
Jag är inte skapt för den här typen av saker. På något som helst sätt.

Publicerat

En måndag i elva ord

Försova, avdelningsmöte, besparingar, Cesarsallad, uppdatering, mobilkrångel, vårdcentral, Vårdguiden, väntan, öronakuten, debriefing.

Publicerat

Bilder ger mig liv

FWR_9710
Det här med att fotografera barn. Skapar smärta i min armbåge, men ger mig liv när jag tittar igenom bilderna efteråt. Det finns så mycket liv i barn. Som att för en stund titta in i människans sanna natur. Före formandet. Innan krav på produktivitet. Utan amorteringar och ansvarstagande in absurdum.
Jag borde vara lite barnsligare.

Publicerat

Bloggtips: En ful fan

OK, här är ett lästips för den som är det minsta intresserad av verkligheten bakom tjänstemannafasaden. Tipsades om den av min vän Trettioplus. Kommer läsa den med stort intresse. Känner igen mig i en del av de få inlägg som hittills finns. Så här skriver bloggaren:

Jag är en grå mus i offentlighetens Sverige. En av alla de som knyter näven i fickan. Som ser, hör, och tycker. Men aldrig högt. En Svensson i namnets sämsta bemärkelse. Den här bloggen är min terapi för överlevnad i korruptionens näste. Kommunen.

Du följer bloggen på http://enfulfan.blogspot.com/

Publicerat

Vad jag är bra på

Sakta men säkert börjar jag förstå vad det är jag är bra på. Vad andra människor uppskattar med mig. Pusselbitarna är inte på plats riktigt, men jag börjar få en uppfattning om hur bilden kan komma att se ut. Efter en fantastisk dag i kreativa människors sällskap känner jag mig fylld av energi.
Inspiration är min grej. Att ge och att ta. Att möta människor. På riktigt.