En förödande fundering

Det du gör på jobbet idag – kommer det innebära någon skillnad på lång sikt? Kommer någon bry sig om det du gör idag, om fem år? Kommer du bry dig om fem år?
För några dagar sedan ställde nån mig inför den här tankebanan. För att få mig att förstå att jag oroar mig och engagerar mig för mycket i saker jag inte kan påverka. Funderingarna är ganska förödande. Inte minst för en relativist som jag.

3 svar på ”En förödande fundering”

  1. ”Ingen kommer tacka dig för att du jobbar ihjäl dig” sa min far och jag tror det hjälpte mig. Dessutom visar erfarenheten att han hade skrämmande rätt. När jag tänker på det så tar det inte lång stund förrän de som gått in i väggen är bortglömda. Utraderade.

  2. 30+: Du är förlåten.
    Skrymta: Jag vet. Har varit där. Två gånger.
    Dessutom vill jag påminna om ett fantastiskt citat jag fångade upp för ett par veckor sedan:
    ”Känslan av hopp är början på en ny besvikelse”.
    Nu tror en hel massa människor att det handlar om bitterhet. Men, jag tror det handlar om balans. Att inte ta ut mer än man sätter in.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.