Novembermörker, läser massor av nyheter som får mina flyktgener att löpa amok, ser människor i min närhet röra sig på gränsen av vad de klarar och kör själv på så fort jag kan med den kapacitet jag har kvar. Snart packar jag en väska och reser söderut en vecka. Perfekt timing, jag behöver se något annat en stund. För det känns väl mest som att jag lever i en Jocke Berg-låt just nu.
Och vi kommer inte längre
Vi är tillbaks på noll
Men ingen kommer sörja
Vi har spelat ut vår roll
Vi glömmer hela skiten
Det betyder ingenting
Vi skulle kommit längre
Men räckte inte till
Vi blev som dom andra