Pippikakor


När Camilla och Hanna tog en tur till Kungens Kurva passade Ella och jag på att baka lite pepparkakor. Eller rättare sagt Pippikakor, Lilla gubben-kakor, herr Nilsson-kakor och Ellakakor. Några gummor och gubbar blev det också, men de såg rätt deformerade ut. För att inte tala om julhundarna, alltså den rätt konstiga formen av pepparkakor som grisformen lämnar efter sig.

Ella var oväntat tålmodig och duktig. Hon tyckte mjölet var roligast.


Jag köpte fuskdeg, dvs färdig, och i halva rev jag ned apelsinskal eftersom jag tänkte att det skulle bli gott. Det blev det inte.

Plug in-hybrid börjar säljas nästa vecka


Samtidigt som västerländska biltillverkare försöker lura av stater skattepengar för att börja utveckla plug in-hybrider och xenofoba fackrumpor menar att det aldrig kommer hända att kinesiska ägare kommer ta över branschen berättar BYD Auto att de börjar sälja sin plug in-hybrid F3DM.
Nästa vecka, enligt ChinaStakes.com.
Maud, du kanske borde spara på skattepengarna? Vem vet, till och med i vårt land kanske någon återförsäljare är tillräckligt smart för att börja importera den här typen av bilar. De 28 miljarderna kanske bättre kan satsas på laddplatser?
För innan IF Metalls klubbordförande hinner säga pling plong tjing tjong är fler modeller ute på marknaden.
Det här är inte ens en nyhet. BYD:s planer presenterades redan i mars. Bilen visades mässor, men till skillnad från det traditionella sättet biltillverkare bygger prototyper och fullskalemodeller för att visa politiker på mässor och sedan skrota hade BYD en i stort sett produktionsfärdig bil.

Musik-, film- och tevebranschen stinker också

Eftersom Camilla och Hanna sitter och tittar på Idolfinalen har jag tid att fundera lite över ett rätt idiotiskt förfarande. Det handlar om musik-, film- och tevebranschens totalt obefintliga innovationskraft. Jag vet att jag slår en en vidöppen dörr, men kan inte låta bli. Samtidigt som nämnda branscher satsar pengar och prestige på att få nationalstater att lagstifta mot vad som borde vara deras egna kanaler för att sprida produkter gör de insats efter insats för att få oss som redan idag gärna betalar för musik, film och teve digitalt att sluta göra det. Genom att helt enkelt göra utbudet obefintligt.
Jag tänker presentera två exempel innan jag avkunnar min dom. Bägge har att göra med Apples iTunes eftersom jag använder den plattformen via datorer, iPhone och AppleTV.
1. Användning av rättigheter för att slippa sälja sina produkter
iTunes är ett utmärkt verktyg för mig att köpa musik, filmer och teveavsnitt. Då kan jag uppleva det jag köpt när jag vill och hur jag vill. Det är bra. Eller skulle kunna vara det. Jag kan ju inte köpa film och teve eftersom Apple inte lyckats komma överens med producenterna om hur detta ska säljas i hela världen. Alltså går det bara att köpa i USA, eller för den som har att kreditkort och en amerikansk adress för räkningen.
Men… det stannar inte där. Ibland när jag hittar ny musik på iTunes jag tycker om får jag inte köpa den eftersom jag bor i fel land. Jag gillar fransk musik på franska och skulle gärna köpa denna nu när jag inte behöver vara beroende av vad Åhléns köper in. Med iTunes har jag ju hela världens musik ett klick bort. Om det inte hade varit för att franska skivbolag inte vill sälja musiken till andra än fransmän. Och tyska skivbolag bara vill sälja till tyska. Und so weiter… Istället för att utnyttja det faktum att det skulle gå att sälja några procent fler nedladdningar av musiken utnyttjar skivbolagen rättighetsdjungeln för att slippa sälja musik.
Känns lite konstigt.
2. Tevebolagen tvingar Apple att ta bort filmer från iTunes
Det senaste sköna krokbenet för sin egen verksamhet står några stora filmbolag för. I sin iver att sälja sina produktioner kortsiktigt har de sett till att plocka bort några populära filmer från iTunes Store när de ska sändas på någon av de större tevestationerna i USA. Anledningen är självklar. Varför låta människor köpa filmerna själva när de kan tvingas se dem inramade av reklamspottar på teve. På så sätt kan ju filmbolaget göra en snabb kortsiktig vinst på dyr försäljning till teve. Teve kan göra en stor kortsiktigt vinst på att sälja reklam. Alltså vingklipper de iTunes Store tidvis. Och visar på så sätt oss som gärna betalar en hundring eller två för en reklamfri film att de inte vill ha den försäljningen.
Min dom är ganska enkel. Men först slutpläderingen:
Här har vi ett antal ärkelosers som generöst visar upp sin bristande innovationskraft i fullt dagsljus. Genom att bortse från de fantastiska möjligheter nya tekniska plattformar som iTunes innebär och istället fortsätta köra på som om världen vore analog tar de aktuella branscherna chansen att döda sig själva. Såga av grenen de sitter på. Bita den hand som föder dem.
Till sin medhjälp har de ett företag som har innovationskraften, men inte vettet att använda den fullt ut, nämligen Apple Inc. Ett företag som trots att de sitter på tillgångarna och infrastrukturen inte lyckas förhandla fram bättre och konsumentvänligare avtal med musik-, film- och tevebranschen.
Domen är enkel. Som straff för inkompetens, ignorans och intolerans döms ni till det enda tänkbara: konkurs. Apple Inc kommer undan med en allvarlig varning. Jag har köpt era produkter med löften om ett enklare och smartare liv. Men efter tre år som iTuneskund, ett halvår som iPhonekund och några veckor som AppleTV-tittare kan jag inte använda de produkter ni sålt till mig på det sätt ni tänkt att jag ska använda dem. Det ni tagit betalt för. Det är riktigt dålig marknadsföring av potentiellt fantastiska produkter.
Världen är global hörrni. Om någon vecka är det 2009. Ska vi börja använda världens största marknad för att sälja musik, film och teve globalt och direkt? Kanske tjäna en slant?
Ni bestämmer, jag dömer. Om ett år har ni gått samma öde till mötes som fordonsindustrin. Eller så börjar ni använda marknaden. Nu.

Jag har en dröm

Klockan nio lämnar jag Ella på dagis och sätter mig på elmoppen. Ett par minuter senare parkerar jag utanför min butik i Stuvsta centrum. Där går jag igenom morgonens post och dagens att göra-lista. Behandlar bilder och förbereder eftermiddagens fotosession med en familj. Samtidigt tar Camilla emot kunder i butiken. Sedan ett par år tillbaka driver vi vår familjebutik där vi säljer sjyssta och hållbara produkter och tjänster till familjer som vill leva i takt med tiden.
Det var i december 2008 bitarna föll på plats. Efter åtta år i Stuvsta och integrering i storstaden öppnade sig möjligheten för oss att skapa ett hållbart liv för oss själva samtidigt som vi erbjuder andra möjligheten att göra detsamma.
Jag hade utvecklat ett rykte som bra fotograf med ärliga och transparenta affärsmodeller för såväl familjer som företag. Vi hade skapat ett nätverk av kreativa och professionella människor som var och en erbjöd produkter som vi vår tur hade en marknad för bland Stuvstas familjer. På ganska kort tid arbetade vi in oss som en plats där familjer kan hitta smarta och hållbara produkter för livet. Från ekologiska och rättvisemärkta kläder för små barn till elmopeder för de stora. I fotoverksamheten har vi nu ett ganska stort antal familjer jag dokumenterar både i studio och verkligheten med jämna mellanrum. Från bröllop till dop och studentexamen.
Till helgen är det dags för månadens bytesdag. Den dagen vi upplåter vår flexibla butikslokal för familjer som byter saker med varann. Konceptet är enkelt. Aktiv återanvändning. Familjer kommer in och lägger upp saker de inte längre använder. Från leksaker till kastruller och assesoarer. Allt som som ligger uppe på borden är gratis. Alla betalar 100 kronor som en entrépeng eftersom vi på det sättet kan bidra till de pengar som kunde gått till handel kommer Stuvstas olika föreningar till del. Vi kallar det hållbart utbyte.
På sena eftermiddagen kommer Hanna och hjälper till. Hon bidrar med sina timmar så att vi klarar av bemanningen. Samtidigt kan vi erbjuda henne en sjysst lön med bra arbetsgivare, nämligen mamma och pappa. Strax efter klockan sex stänger vi och släcker. Vi åker hem för att hjälpas åt med middag och läxor innan det är dags för kvällens fotbollsträning.
Vårt liv har blivit hållbart. Tiden räcker till nu. Pengarna likaså. Visst behöver vi kämpa ibland, men det är upp till oss. Det är vi som sätter nivån nu. Vi arbetar lokalt och sitter inte längre i bilköer eller väntar på pendeltåg. Barnen är alltid nära och allt som tidigare kändes stressigt har blivit harmoniskt. Diabeteskollen är god och för första gången på många år räcker tiden till.
Vi har visat vår närmaste omvärld att det går att utveckla varor och tjänster för ett hållbart samhälle. Och att det går att förändra samhället i det lilla perspektivet. Steg för steg. Vi har utnyttjat de goda möjligheterna i Södra Stockholm samtidigt som vi visat ett alternativt sätt att se på företagandet och marknaden.

Det är en vacker dröm. Lika realistisk som naiv. Realistisk för att möjligheterna som beskrivs finns. Här och nu. Skulle vi våga ta språnget går det att realisera. Naivt för att realiserandet av drömmen bär en prislapp. En prislapp som innebär att vi från första början måste dra in 150 000 kronor varje månad för att ha råd med verksamhetens kostnader och det vi betalar varje månad för vårt privata boende.

Jag lever i Södra Stockholm och bär på en dröm. Jag hoppas och ber att jag någon gång kommer ha modet att förverkliga den. Och en visionär bank som backar upp mig. Det handlar inte om att bli rik. Åtminstone inte på pengar. Det handlar om att få livet att gå ihop, skapa tid för mina barn och hjälpa andra att hitta alternativa produkter och tjänster i sin vardag.
Det är på alla sätt en hållbar idé. Men eftersom jag inte har möjlighet att spara undan kapitalet på egen hand är jag beroende av finansiering.
Och ungefär där är det dags att vakna.

Innebandy är grejen


Ikväll var Hanna och jag på elitseriematch för första gången på flera veckor. Spännande och jämnt med ett lätt absurt slutresultat egentligen. Första perioden trycker Täby på i våg efter våg. De dominerar hårt och jag känner att får en olustig känsla i magen.
Då gör Huddinge ett riktigt skitmål. Och av bara farten ramlar två mål till in och Huddinge går till periodvila med 3-0.

Det ser bra ut inför andra perioden. Efter ett par tunga matcher och en resa nedåt i tabellen kanske det är nu det vänder och Huddinge säkrar hem ett par segrar inför juluppehåll. Just nu känns det som att laget måste få gå till slutspel sin första elitseriesäsong. Deras snabba och känslosamma innebandy är värd att stabiliseras i högsta serien.

Men Täby kontrar med två snabba mål i början av andra perioden och det är match igen. Motståndarna från norrort rullar på och ser läskigt tunga ut. Det går snabbt och passningarna sitter som de vore laserstyrda. Huddinges spelare jagar mer än de för spelet.

Men de jagar bra och får in ett mål så när andra periodpausen skapar lite lugn och ro leder hemmalaget med 4-2.

Tredje perioden är bara tio sekunder lång när Täby piskar in sitt tredje mål för kvällen och nu är förutsättningarna klara. Gästerna har nitton minuter och femtio sekunder på sig att vända matchen och hålla Huddinge bakom sig i tabellen. En intensiv och och frenetisk period segar sig fram men är samtidigt grymt skön att se på. Täby jagar, Huddinge kontrar. Spelet är hårt men sjysst.

Domarna, som höll en mycket bra nivå ikväll och bidrog till att matchen flöt genom en bra dialog med spelarna, konfererar med Huddinges lagkapten efter att Huddinge fått en spelare utvisad. Huddinge reder ut det numerära underläget och spelar med stort hjärta under de sista minuternas tunga forcering från Täby. En skön och viktig seger som innebär att Huddinge går förbi Täby i tabellen och nu är sjua.

Innebandy är grejen. Skönt och tekniskt spel. Snabbt och hårt men med ett sällsynt samspel mellan domare och spelare. Förvisso lämnar golvet i Storängshallen en del frågetecken eftersom bollarna har en tendens att studsa konstigt på underlaget, men Huddinges hemmamatcher håller på att bli den största och bästa underhållning som erbjuds i Södra Stockholm.
Fantastiskt spel, hjärtlig stämning och inte en ölstinn hormonman så långt ögat kan nå. Elitidrott när den är som bäst och skönast att uppleva. Om framtiden blir som den kan spelar Hanna här om några år.
Hoppas.

Min diktatur: Mod att utveckla

diktaturlogo
Varje samhälle har rätt att utvecklas. Gamla idéer visar sig hållbara eller ohållbara. Nya idéer ersätter och kompletterar. Så fungerar det redan idag. Men, för varje steg som beslutsfattare tar framåt tar de två steg tillbaka. Det gör att samhället tar en väldigt lång omväg till att bli smartare, mänskligare, effektivare och mer hållbart.

Därför krävs det mod. Mod att utveckla. I min diktatur kommer detta mod att premieras. All utveckling är bra. Även om den i sak misslyckas. Ty den ger viktig kunskap och erfarenhet. Därför kommer alla människor få hjälp att förverkliga sina idéer. Skyddsnäten för den som väljer att byta inriktning, testa något nytt eller bryta okänd mark på andra sätt ska aldrig behöva oroa sig för misslyckandet.

I min diktatur kommer den typ av bidrag som dagens regeringar bara ger till de som redan sitter på kapital och struktur finnas tillgängliga för alla. Riskkaptial, statsstöd…. kalla det vad du vill.

Modiga människor ska belönas. Av den fria marknaden. Men för att våga ta steget kommer jag införa olika typer av insatser för att vara beredd att stötta individen om det behövs. Insatser som är såväl ekonomiska som sociala och ekologiska.

Detaljerna kommer utarbetas av sakkunniga när det är dags. Det viktiga med den här punkten i mitt program är att sända ut signalen att drivkraften i min diktatur är viljan att göra något bra. Nu slänger vi den gamla lutherska rädslan för att göra fel i ett bottenlöst hål.

För evigt.

Något stinker

Jag trodde att Sverige hade fått en regering som på gott och ont skulle våga prova nya saker. En regering som trodde mer på fria marknadskrafter. Idag har den regeringen presenterat ett stödpaket värt 28 miljarder kronor för att bidra till att hålla liv i en döende industri. Men… är inte det jättebra? Att vår regering visar handlingskraft och gör en insats för att rädda jobb och kunskap kvar i landet?
Nej. Det stinker om den här panikåtgärden. Det stinker facklig naivitet och aktieägaridioti. Det stinker vårdslöshet med skattepengar för att rädda kvar den teoretiska möjligheten att vinna nästa val.
Mina skattepengar bränns nu upp för att en sur gammal industrigren som inte haft förmågan att förnya sig blixtsnabbt ska ta igen all den förlorade mark den pissat och skitit på de senaste tjugo åren. Den fria marknadskraften talar sitt tydliga språk. Näringsministern konstaterar det själv:

– Bilindustrin har fel bilar i förhållande till vad konsumenterna efterfrågar, säger Maud Olofsson.

Det finns en hel rad företag som är beredda att ta över. Med nya produkter som har det konsumenterna efterfrågar. Men fordonsindustrin har varit framgångsrik i sin lobby. Alltså har de lyckats lura politikerna på pengar som är dina och mina. På samma sätt har de tutat in en hel kader av konsumenter som vill ha hållbara bilar att det är den traditionella bilindustrin som kommer fixa det.
Så därför har staten och kapitalet satt sig i samma båt och effektivt dödat vad som redan idag kunde varit en levande marknad med hållbara fordon. Det stinker. Kika på You Tube-klippet nedan. Christer Glenning testar en elbil från Volvo. Men, Christer Glenning, är inte han död? Jo, sedan tio år.
Läs en bra artikel Håkan Mattson om hur de svenska fordonstillverkarna sket i hållbara bilar.
Se Christer Glenning testa Volvo ECC.

Lukta sedan. Stinker det inte lite?
Lägg till stödet till film- och musikindustrin i form av en lag som kriminaliserar ett par generationer så blir bilden klar. Regeringen vill utveckla landet genom invecklad avveckling. Därför vill jag ge regeringen och dess rådgivare ett par heta tips på andra saker som behöver finansieras:

Nu ska väl jobben stanna i Sverige?

Driving out the Demon

Idag mår jag ganska tjuvtjockt. Näsan tokrinner och ett skönt illamående ligger som en decemberdimma från gomseglet ned till magsäcken. Det är bra. Nu är viruset på väg ut ur kroppen och efter fyra dygns zombieläge kan jag träffa vuxna människor igen.
Ellas hosta har i stort sett försvunnit också.