Kategori: Samtidskultur

1. En tidningsredaktion offentliggör sina nomineringar till sin egenkomponerade lista över de hundra bästa svenska sajterna.
2. En man blir upprörd över att just hans sajt, vars publicistiska idé är att tjuvlyssna på vanliga människors konversationer i det offentliga rummet och sedan återge dem på en sajt, inte är med på listan.
3. En annan man blir upprörd över att den förste mannen dissar en sajt, dagensskiva.com, han själv besöker ofta och kallar den förste mannen för något som kan uppfattas som både rasistiskt och kränkande.
4. Den förste mannen är nu inte bara upprörd över att hans sajt inte är med på listan över de hundra bästa svenska sajterna. Nu är han också förolämpad.
5. Chefredaktören för den sajt den förste mannen dissade och den andre mannen använde för att förolämpa den förste mannen får ta emot ett krav från den förste mannen på att den andre mannen ska stängas av från ett diskussionsforum. Chefredaktören har redan varnat den andre mannen om att han kommer bli utkastad om han inte slutar bete sig som en diskriminerande idiot. Chefredaktören meddelar den förste mannen att det får räcka så.
6. Den andre mannen hotar chefredaktören med polisanmälan.
7. Chefredaktören står fast vid sitt beslut.
8. Den andre mannen väljer nu att polisanmäla chefredaktören.
9. Sveriges skattebetalare får ta notan för denna fars.

Samtidigt fortsätter Stockholm stad att vägra införa nya helgdagar i skolorna för de som tillber andra gudar än den västerländske, även känd som Gud, en fråga som känns något viktigare för oss som faktiskt tror på människors lika värde.
Ibland blir jag snurrig och lite mer uppgiven än vanligt. Den polisanmälde chefredaktören för dagensskiva.com, Kal Ström, är en av de mest rakryggade människor jag nånsin mött. Otroligt jobbig när han är övertygad om något som jag inte är övertygad om. Han är en visionär man som har så mycket tankar om webben, delaktighet och media att jag själv framstår som okunnnig. Han tycker precis lika illa om rasister, mansgrisar, mobbare och andra som diskriminerar sina medmänniskor som jag gör. Han är minst lika övertygad om att en förutsättning för att jobba mot diskriminering är att respektera att det finns idioter. I en demokrati måste det få finnas människor med mer eller mindre idiotiska åsikter. Lagen är det som reglerar när dessa idioter går över gränsen och börjar diskriminera eller hetsa.
Inte någon diffus moral. Eller självutnämnd censor.
Att Kal polisanmälts är en skymf. Ett skott lååååååångt över mål från straffskytten. En man som började hela farsen med att offentligt gnälla över att hans sajt inte var med på Internetworlds lista över de hundra bästa svenska sajterna. En subjektiv lista som betyder lika mycket som alla sådana listor, det vill säga inte mer än du själv gör det till. Men vad var nu den utsatte mannens publicistiska idé? Jo, att tjuvlyssna på och publicera dina och mina konversationer för att locka fram skratt hos andra. Han känner sig förolämpad och utsatt för internethatet.
Som man ropar får man svar.
Själv står jag fast vid det som min vän trettioplussaren satt så bra ord på när det gäller internethatet.

Personligen vill jag hellre ha ett samhälle fullt med idioter som skäller på varandra än ett där ett fåtal idioter bestämmer att de andra ska hålla käften.

Men sammanfattningsvis har alltså en knasboll polisanmält en sjysst kille och en sjysst sajt (och därigenom även mig och några av mina bästa vänner) för att en annan dumbom använde den sajtens diskussionsforum för att på ett tämligen obegåvat och överilat sätt (om det sättet bröt mot svensk lag lär väl visa sig) ge den första knasbollen svar på tal.
Surt, eftersom dagensskiva.com sedan starten 1999 handlat om att bjuda in människor till något positivt. Vi som skriver där vill dela med oss av det vi tycker om. Det finns en ironi att vi polisanmäls i tider där sura bloggar och cynismer väntar överallt. Men jag förstår den inte.

1. Psyksjuk man uppsöker psykakuten och talar med sjukvårdspersonal om sina planer på att mörda en Reinfeldt.
2. En läkare beslutar att mannen ska tvångsomhändertas för vård.
3. Någon i vårdpersonalen tipsar Aftonbladet.
4. Aftonbladet skarvar nyheten och ljuger ihop en mer dramatisk story där ord som GRIPEN, SÄPO och luddiga begrepp som ESKORT till rättspsyk av men med SKJUTVAPEN och SVARTA HUVOR gör storyn mer spännande.
5. SÄPO bestämmer sig för att trycka till Aftonbladet och skickar en pressmeddelande där de talar om att de absolut inte gripit någon.
6. Aftonbladets chefredaktör Gerdin känner sig tvingad att rädda sitt eget skinn ännu en gång. Den här gången genom att röja sin källa, och hänga ut den som tipsat tidningen.

Klåpare 1: Den dumstrut på psyket som tyckte det var en bra idé att tipsa Aftonbladet om en patient. Känns som att patientsekretessen inte var värd mer än de småpengar man kan få för ett fett nyhetstips.
Klåpare 2: Chefredaktör Gerdin som ännu en gång tycker det är ok att fantisera ihop storys, men som dessutom gör en riktig klassiker när han hänger ut sin källa. Källskyddet är inte alltid heligt, det går att använda lite hur som helst.
Klåpare 3-457 345: Ett stort antal läsare som trodde på nyheten, förfasade sig och än en gång på morgonfikat ondgjorde sig över galningar och den havererade svenska psykvården.
För den intresserade kan man följa denna ankas tillväxt på Dagens Media och Resumé.

Har kommit på mig själv med att bli provocerad av Radio Stockholms morgonprogram. Lyssnar gärna på det i bilen för att få trafikrapporterna. Men det meningslösa svamlet programledarna står för har fått mig att byta morgonkanal. Har gått tillbaka till P3 eftersom Morgonpasset alltid levererar sköna grejer. På eftermiddagarna är läget likadant, men då svamlar även P3. Så idag slog jag över till P1 där ett litet antal intellektuella förde ett samtal om religion och svartsjuka vilket var oerhört underhållande. Så rutinen framöver blir P3 på väg till jobbet och P1 på väg hem.
Kombinerat med skivor och iPod förstås.

Jag kan inte låta bli att tycka det är fasligt kul med den senaste SSU-fadäsen.
Länk: Bajschocken i Bryssel
Vill verkligen se hur någon framför kameror och mikrofoner lyckas göra en pudel i detta ärende. Klassiska klyschor som ”en olycka kan hända vem som helst” eller ”någon vill mig illa” kunde få en helt ny innebörd.