Goda hållbarhetsnyheter

Forskare vid MIT har förslag på lösningar för att kunna lagra energi från solen så att vi kan använda solceller för att generera el även när solen inte skiner. Det handlar om en kombination av kunskap om fotosyntes och bränsleceller. Daniel Nocera heter professorn som pratar. Jag tycker det låter bra, men kan inte särskilt mycket om fysik.

Den andra goda nyheten (med respekt för alla som riskerar att förlora sina jobb) är att regeringen fortsatt verkar hålla sin linje gentemot GM om SAAB. Och att de verkar ha opinionen med sig. Vi ska, enligt mig, nämligen inte lägga en enda skattekrona till på att försöka rädda arbetstillfällen på bekostnad av vår gemensamma framtid. Korkade motorjournalister försöker elda på massorna, men lyckas inte. Det känns bra. SAAB gör produkter ingen vill köpa och då måste företaget förnya sig eller gå i konkurs. Med tanke på att de förra veckan, typ tio år efter trenden, presenterade en terrängvariant av 9-3, lutar det väl åt att konkursen står bakom knuten. Kanske redan imorgon.
Men…. all kunskap och kompetens som försvinner då? Den försvinner inte. Gör elbilar istället, och använd kunskapen. Finns ett par företag i Norge som nog kan vara intresserade av att växa.

Dysfunktionell kollektivtrafik

img_0571
Idag åkte jag pendeltåg för första gången på länge. Hade varit på ett möte vid InfraCity i Upplands Väsby. Den teoretiskt enkla resan mellan Upplands Väsby och Huddinge (samma pendellinje, 30 minuter cirka) blev allt annat än enkel. Det tog mig två timmar att komma hem ifrån Väsby. Anledningen tre saker i kombination:

  • En nedriven kontaktledning vid Årstaberg
  • Trasiga tåg
  • För många som ville åka med de få som gick

Det hela slutade med att jag och min chef tog en taxi från Centralen hem till Huddinge. Vi tog oss med pendeln till Centralen, men inte längre.
Sensmoralen är tydlig – kollektivtrafiken i Stockholm är dysfunktionell. Det vet vi redan. Men lösningen ligger inte i nya tåg, fler spår eller sådana lösningar. Den långsiktiga lösningen är att själva pendlingen upphör. Börja jobba på hemmaplan – det är lösningen på Stockholms transportinfarkt. Vi är för många som vill åka med för få fungerande tåg och ingen har lust att lösa det problemet eftersom det kostar massor av pengar.
Det är alltså bättre att vi jobbar där vi bor. OK?

Mer slöseri med resurser

Mitt kylskåp håller fyra grader. Rekommenderad kyla är mellan 4 och 6 grader. Sju månader om året är medeltemperaturen (över ett dygn) inte högre än 6 grader i Stockholm. Alltså slösar jag vansinnigt mycket energi på att kyla maten på konstgjord väg, när jag egentligen lika gärna kunde ha den i ett hål i marken. (Eller kanske i en mer skyddad konstruktion för att den inte ska ätas upp av djuren därute). Åtminstone sju månader om året.
Låter det knasigt? Tja, kanske. Men det är nog knasigare ändå att vi använder energi för att skapa en temperatur inne i ett skåp som redan finns ute. Vore ju enklare att dra ut kontakten och ställa ut kylskåpet på en plats väl skyddad från solen så håller det ju lagom temperatur utan energislöseri.

Slöseri med resurser

I vår familj duschar vi kanske sammanlagt femton minuter varje dag. Alltså värmer vi vatten i onödan under resten av dygnets 23 timmar och 45 minuter. Det kräver rätt mycket energi. Och kostar rätt mycket pengar.

Skratta åt eländet

bild-284-pola
Här sitter jag vid min numera ganska svala arbetsplats i garaget. Klockan närmar sig 23:30 och jag har några timmars arbete med en presentation jag ska hålla imorgon 09:00 framför mig. Uppkopplingen mot Internet (som stabiliserats av de senaste dagarnas kyla) väljer nu att fungera sporadiskt vilket förlänger mitt arbete eftersom jag arbetar direkt mot arbetsgivarens CMS då presentationen jag ska hålla handlar om nya webbsidor…
…det är bara att skratta åt eländet. Nu ska jag göra mig en kopp gott Isola och köra på. Har tre lager tröjor, dubbla strumpor och bra musik. Det finns människor som dör av fånigare futtigheter än mina. Just nu. Själv ska jag försöka åka med utan att gnälla i fortsättningen. Det är ändå ingen som förstår vad jag menar eftersom jag inte lyckas göra mig förstådd. Det är svårt att kommunicera med känslor när det enda som gör att människor förstår är fakta.
Livet på toppen, i början av 2009. Nu kör vi!

Felrättsnett

Den kan inte vara lätt att vara kommunikationsstrateg i den amerikanska bilindustrin. Först tar cheferna sina corporate-jets till Washington för att tigga skattepengar. Sen visar det sig att när de väl får dem, satsar de dessa skattepengar på att produktplacera sig i spelfilm. Alltså, skattepengar till Hollywood. Känns som väl spenderade pengar, NOT.

January 21, 2009

DETROIT–Just as Chrysler LLC announced a sequel to its ownership saga, the struggling automaker also unveiled plans to help underwrite the fourth instalment of the Terminator movie series.
Chrysler, which received $4 billion (U.S.) in emergency aid from the American government, has a deal to place its vehicles in Terminator Salvation, scheduled for release this year and starring Christian Bale, executives said yesterday.
Financial terms of the sponsorship deal were not disclosed.
”We have a following with the Terminator movies and we are going to continue with that,” Chrysler media director Susan Thomson said at the Automotive News World Congress.
The Terminator starred Arnold Schwarzenegger – now governor of California – as a cyborg sent from the future to kill a woman so her son would not foil a worldwide takeover by machines. Two sequels and a television series followed.
Under private ownership, Chrysler cut 36 per cent of its employees, taking its combined blue-collar and white-collar staffing to the lowest levels since 1934.
Reuters News Agency

Men… hur f-n tänker ni i skivbolagen?

Spotify kändes som grejen. Ett låtbibliotek som växt för varje dag. Ett sätt att hitta bra musik från delar av världen och historien jag fortfarande har att upptäcka. Men, sen bestämde sig skivbolagen än en gång för att de inte vill att musiken ska hitta till för många lyssnare. Så nu börjar de begränsa tillgängligheten på Spotify också.
I-D-I-O-T-I-!
Nu är jag trött på att försöka förstå varför och konstaterar istället att skivbolagen helst inte tjänar pengar i den utsträckning den kan. De vill inte göra sina produkter tillgängliga för de som vill köpa. Istället skickar de ut en väldigt klar signal till omvärlden att om du vill ha tillgång till någon annan musik än den som säljs på Statoil får du snällt leta upp en bra torrent. Eller två.
De som äger aktier i eller sitter i styrelserna för de aktuella bolagen bör dela ut ett helt gäng meddelanden om uppsägning eller ta emot ett sådant själva. Själv kommer jag göra allt jag kan för att undvika att köpa de här inkompetenta företagens produkter. Jag får helt enkelt lyssna på det jag har och inte förnya. Eller något.
Jag vill inte kasta pengar i sjön. Eller göda en död företagsamhet.

Dags att göra upp med två sanningar

Är hemma med Ella som är på bättringsvägen efter en hård övre luftvägsinfektion. Hinner formulera klart några tankar i mitt huvud. Det finns ganska många sanningar, eller rättare sagt vanföreställningar, som ligger i vägen för mig i utvecklingen mot att bli en hållbar man. Därför tänker jag göra upp med två av dem idag. Dock bara teoretiskt, än så länge.
En familj klarar inte av att bära två inkomster
Det har under hela min livstid på något sätt varit självklart att båda föräldrar i familjen ska jobba. Det handlar både om att ta solidariskt ansvar för de gemensamma kostnaderna familjelivet för med sig, men också om en totalt missriktad rättvisevilja – att ingen ska tvingas vara hemma. Ingen ska tvingas vara beroende av någon annans inkomst. Kanske en vacker tanke, men vad den för med sig är inget annat än att vi slarvar bort det viktigaste familjelivet för med sig, nämligen barnen.
Och hand upp alla som lever i ett förhållande med barn och inte känner sig beroende av den andre.
Camilla och jag heltidsarbetar. Vi har två fantastiska flickor. En på dagis och en i sexan. Bägge har diabetes. Vi kämpar och stressar för att hinna med allt. Dels försöker vi vara aktiva på jobbet så att vi inte får sparken. Dels så försöker vi skapa de bästa förutsättningarna för våra barn att växa upp i harmoni. Dessutom har vi ett hus att ta hand om.
Om jag ska vara ärlig så räcker min energi bara till det första. Jobbet. Resten blir en åtgärd med lillfingret på vänsterhanden. Camilla är bättre, men jag tycker att även hon tvingas ta i för mycket. Inte minst för att täcka upp för mig när jag inte orkar. För oss vore det enda rimliga att en av oss börjar jobba hemma istället. Jag är redo att ta steget att bli hemmaman. Då skulle jag kunna se till att barnen får en bättre blodsockerkontroll, hjälp med läxor och även det mest basala av allt, kärlek. Istället för stressade utrop och maxpuls mellan middagen och träningen. Dessutom skulle jag kunna se till att energieffektivisera vårt hushåll och verklighetsanpassa vår ekonomi.
Jag tror fler gör samma fel som vi. Det finns en bra anledning och en dålig. Den bra är att vi inte skulle ha råd att bo här i Stockholm annars. Den dåliga är att alla andra gör så.
Det är inte hållbart. På något sätt. Jag har gjort en samhällsnorm som är unken till min egen och fråntar mina barn rätten till förbehållslös kärlek för att leva upp till en konstig gammal föreställning om rättvisa.
Sälj dig så billigt som möjligt, ta en anställning
Nästan alla tycker det är läskigt att starta eget företag. I vårt land har vi fått lära oss att det bara är skumma kapitalister som gör det, och att de flesta som gör det går i konkurs och hamnar på fattighuset, typ. Därför säljer vi oss skitbilligt till löneanställningar där vi arbetar för småpengar, blir bittra, går till facket eller personalhälsan och kräver att arbetsgivaren minsann ska göra fikarummet mysigare.
Inget bra. Jag tjänar mer än dubbelt så mycket på att fotografera än att jobba med idéer för hållbar utveckling. Och då tar jag inte ens mycket betalt som fotograf, eller har en dålig lön (tvärtom jag har en högst rimlig lön för det arbete jag utför). Löneanställningen må kännas trygg och stabil, men den har ett mycket högt pris, nämligen att den begränsar möjligheterna att utvecklas. Men eftersom det är så suspekt och läskigt att bli egen företagare känns det tryggare. Det har vår kultur bestämt.
Min egen lösning
För mig finns det jen ganka hållbar lösning. Att säga upp mig, lägga lite fler timmar i min firma samtidigt som jag tar ett större ansvar för barnen och hemmet. Det skulle åtminstone göra mig lyckligare. Få mig att känna mig som något annat än en maskin som går till ett arbete för att hämta hem pengar till hushållet, pengar som i slutändan ändå inte räcker.
Min lösning har en risk: Går det att garantera att pengarna kommer in i en takt om täcker utgifterna?
Det är en risk jag är beredd att ta. Det är nämligen upp till mig att se till att de gör det. Och de positiva effekter modellen för med sig i form av mer energi gör att jag är säker på att pengarna kommer in samtidigt som min eneri räcker till det viktigaste – familjen.
Kommer det bli så här? Troligen inte. Hela världen säger nämligen åt mig att jag är dum i huvudet som ens tänker tanken. Ändå är ju lösningen så enkel. Att jag fortsätter arbeta åt min nuvarande arbetsgivare, men som frilans istället för anställd. Då kan arbetsgivaren för bruttokostnaden av min lön få samma effekt till en mycket lägre kostnad. De behöver ju nämligen inte stå för lokal, kompetensutveckling och fikarummet från himlen.
Vi skulle vinna på det. Allihop.

Internet har gått sönder, igen

Ett par dagar med blidväder och luftfuktighet så hög att luften går att ta på har traditionellt gjort sönder vårt internet. Eller rättare sagt utrustningen i den stolpe som sitter på gatan utanför och ska säkerställa vår ADSL-uppkoppling. Så fort vädret blir så här dör den. Det är ganska makabert, jag bort tio minuter från Slussen, men har ett bredband håller jordkuleklass.
Alltså får jag ta ut mitt SIM-kort från iPhonen och lägga över det i min gamla Nokia för att kunna använda den som 3G-modem. iPhone går nämligen inte att använda som 3G-modem eftersom Apples partner i USA, AT&T, inte tillåter detta. Det skulle nämligen göra att de inte kan fortsätta ta ut samma överpriser på just den tjänsten som de gör idag. Vilket enligt Apples och AT&T:s amerikanska affärslogik förstås också ska vingklippa iPhones funktioner även i Europa.
Lösningen på problemet med uppkopplingen är egentligen ganska enkel. Antingen byter den som äger infrastrukturen, dvs Skanova, ut den felaktiga utrustningen eller gräver ned telefonlinan i marken från gatan till mitt hus. Det kommer varken Telia eller Skanova vara intresserade av dock, eftersom det kostar pengar. Pengar de tycker jag kan betala i så fall. Därför tycker de att det är bättre att jag köper en tjänst jag inte kan använda när det är blidväder.
Så istället fortsätter vi slösa med deras resurser. Jag ringer och felanmäler, de skickar ut en gubbe som klättrar upp i stolpen, plåstrar om utrustningen lite och åker hem. Vi brukar göra så minst en gång om året och nu är det dags igen. Idiokrati i dess renaste form. Ingen tjänar på det långsiktigt. Men varje utryckning gör att Flextronics eller något annat legoteknikerföretag kan skicka en faktura till Skanova som i sin tur kan skicka en till Telia.
Under tiden har jag svårt att betala mina. Eftersom mitt internet har gått sönder.

Uppgivenhet vs. att börja om


Det här är en av Hannas favoritlåtar. ”What I’ve Done” med Linkin Park. Den säger egentligen allt just nu. Därför är den också min favoritlåt idag, medan jag försöker få ordning på räkenskaper, saker som ligger överallt och smutsiga kläder.

So let mercy come
And wash away
What I’ve done
I’ll face myself
To cross out
What I’ve become
Erase myself
And let go of
What I’ve done
For what I’ve done
I’ll start again
And whatever thing
May come
Today this ends
I’m forgiving
What I’ve done