Det här är Shai Agassi. Lyssna. Hade GM tänkt som honom….
Först inspiration, sen bedrövan
Började dagen med ett mycket bra möte. Tre timmars diskussion med beslutsfattare, tjänstemän och företagare om utveckingsfrågor. Öppet, förhållandevis prestigelöst och inspirerande. Jag fylldes av idéer och lust att arbeta. En skön känsla som återkom för första gången på ganska länge. Sen tog förmiddagen slut och jag gick iväg på nästa diskussion.
Där stod ytterligare tre timmar på programmet. Fler utvecklingsfrågor, ännu fler deltagare. Men när en forskare sakligt och länge redogjorde för utvecklingen i en annan del av Stockholm (jag vill inte hänga ut någon, men det handlar om ett ganska välkänt område i nordvästra Stockholm som förknippas med IT, teknik och ett högt hus med glasfasad) inte inneburit något för att göra det bättre för de som bor där blev jag alldeles bedrövad. På punkt efter punkt visade forskaren att utvecklingen och dess positiva resultat helt och hållet isolerades ifrån de boende i området. Att de boende på de flesta sätt fått det sämre under samma tid som den del av området som utvecklades fick det bättre och bättre.
Det känns som att samhället utvecklas primitivt och organiskt. Kanske är det bra, men när det känns som att dumhet gör att tillväxt inte ges utrymme att sprida sig är det inte bra. Inte bra alls.
Sen åkte jag för att hämta Ella på dagis, lite tidigare än vanligt eftersom personalen skulle ha APT.
Sverige är nog bara på låtsas
Idag tror jag att jag bestämmer mig för att Sverige nog bara är på låtsas. De slutliga anledningarna har uppdagats idag.
Volvo delar ut fyra miljarder och sparkar femtonhundra
AB Volvo, den del som gör allt det där andra än personbilar, har sköna ägare. Först fattar koncernen beslut om aktieutdelning värd fyra miljarder. Två veckor senare varslar man femtonhundra anställda om uppsägning på grund av dålig lönsamhet. Och som lök på laxen försöker nu Volvos ledning ta sig ur ett avtal där de beställt två sköna privatjet till ledningen eftersom dessa kostar i runda slängar 800 miljoner. En koncernledning som agerar så här kan inte ha världens smartaste ägare bakom sig. De måste vara på låtsas.
Staten glömde bort Stockholms spårtrafik, igen
Efter tusentals arbetstimmar av utredare, förhandlare och politiker var Stockholmsregionen ganska överens om hur satsningar på utbyggd spårtrafik, bland annat i Huddinge, ska få regionen att växa hållbart. Det tog år att komma fram, men nu var kommuner och landsting överens. Staten var det dock inte. För när de statliga myndigheterna nu presenterar sina planer finns dessa för Stockholm viktiga spårförbindelser inte med i budgeten. Så vi fortsätter åka bil. Utredningarna var nog bara på låtsas.
Offentliga sektorn imploderar
Den offentliga sektorn, dvs skattefinansierade verksamheter som skola, sjukvård, omsorg och infrastruktur håller på att implodera. Landet är fortfarande i konjunkturens nedförsbacke, men redan har varsel-mellan-raderna fått ganska många duktiga tjänstemän att börja fundera på sitt karriärval. Något säger mig att den förlamning som nu visar sig i olika delar av den skattefinansierade sektorn kommer medföra att de unga människorna kommer söka sig bort, och att de kommande tjugo åren kommer medföra en ras för kvaliteten i de verksamheter som finansieras med skatter när alla fyrtiotalister slutligen går i pension och inga människor födda efter 1976 vill arbeta i den offentliga sektorn. Eftersom det bara är på låtsas.
Men, å andra sidan vad vet jag? Frågan är om ens jag är på riktigt.
Bra grej i brevlådan
Tecken på smarta energilösningar
En sak jag kikar lite extra på här i Tyskland är hur det ser ut på ytan när det gäller energiåtgången. Fördomsfullt tänker jag att tyskarna mer eller mindre skiter i mijöfrågor när det gäller transporter, uppvärmning och energi. Jag har nog inte helt rätt.
Bilarna är förvisso knappast tyskarnas bästa kort. Etanol existerar i princip inte. Gasbilar finns, men de är få. De flesta kör runt med bensinbilar. Men, väldigt många kör små bilar, från Golf-klass till mindre. Det känns som att hälften av bilarna som rullar på gatorna här i Kiel är småbilar.
Husen värms vanligen via fjärrvärme eller el. Men här och var sitter det solpaneler på taken, och på fälten vid stadsgränsen står små samlingar av vindkraftverk samlade. Det känns bra. Dessutom är tyskarnas hus mer effektivt byggda än våra svenska. Våningsplanen är ofta inte jättestora, istället har radhusen och villorna fler våningsplan. Men famförallt har de inte byggt större än de behöver.
Och det känns som den smartaste energilösningen av alla. Att inte åka i en större bil än man behöver. Att inte bo större än familjen behöver. Något vi inte är så jäkla bra på i Sverige, enligt mig. Tyskarna kommer ha en lättare omställningsprocess.
Andas avgaser
Det är bra och skönt att åka moppe. Men inte när jag fastnar i köer av bilar som är så primitiva att de måste förbränna bensin även när de står still i köer. Då andas jag avgaser. Det smakar fan.
300 eMil
Igår fick jag ett kuvert från Adrian Recordings. Det innehöll en DVD med dokumentärfilmen 300 eMil som handlar om Emil Jensens cykelturné runt Sverige för två somrar sedan. Dessutom en bonus CD med några låtar, samt några låtar filmade på Södra Teatern i Stockholm för en tid sedan. Jag blev väldigt glad. Filmen är 29 minuter lång och finfin. Jag kom på att det är förbannat synd att ingen av de som är kvar i redaktionen för dagensskiva.com har lust att skriva om Emil. Ingen recension på senaste skivan och det lär nog inte bli någon på den här grejen heller.
Om du inte redan förstått varför Emil är en av de mest angelägna artisterna i Sverige just nu får du låna filmen av mig. Hör av dig bara. Eller så köper du den. 129 spänn kostar den. Vilket är ungefär gratis.
Emils hemsida är oerhört läsvärd
Saker jag skrivit om Emil på dagensskiva.com
En ohållbar utsikt
Sitter på väg hem och blickar ut över trafiken på Huddingevägen. Ett ändlöst antal bilar är på väg. På väg hem eller till något annat. Det blir allt klarare för mig att Sverige är ett land som kommer få oerhört svårt att utvecklas hållbart. Avstånden är för stora. Både geografiskt och mentalt.
Vädermannen är klok
Idag var jag på ett föredrag av Pär Holmgren, den forne vädermannen på teven. Han talade klokt och lättförståeligt om klimatförändringarna och hållbar utveckling. Jag gillar att höra generalister prata om de problem vi står inför. Det blir lättare att förstå och relatera till de lösningar vi alla famlar efter då. Det intressanta med att höra Pär var att jag kände en aning hopp efteråt. Han drev nämligen ingen specifik linje, utan målade med bred pensel och menade att de stora lösningar kräver samverkan.
Sånt gillar jag.
Earth Hour i Huddinge
Mellan 20.30 och 21.10 satt jag i bilen. Hämtade Hanna och hennes kompis från bion. Vi körde genom Huddinges villaområden och jag konstaterar att ungefär vart tionde hus var nedsläckt. Nio av tio körde på som vanligt.