Människan är beroende. Av kontakt med andra människor. Det är det som gör dig och mig mänskliga. Stimuli, respons, känslor, samtal, tankar, beröring och sådant. Ta bort det ifrån oss och vi blir sjuka. I magen, i hjärtat, i själen. Därför tycker jag det känns lite knasigt att Dagens Nyheter idag publicerar en artikel där de menar att Facebook gör människor olyckliga. En hårt skruvad vinkling byggd på lika skruvade tolkningar av en enskild studie. Som i min tolkning snarare visade det som jag brukar påstå. Att människor som använder Facebook berikar varandra.
All kommunikation, diskussion, påverkan och utveckling bygger på samtal. Att människor diskuterar och inspirerar varandra. Det leder till känslor, erfarenhet, kunskap och beslut. Det här samtalet förändras hela tiden och antar nya former på nya platser. Torget, sammanträdesrummet, mötesplatsen, gathörnet, plenisalen, mässan, insändarsidan, anslagstavlan, cafét, barn och konferenscentret kompletteras med nya arenor för mänskliga möten. Som Facebook.
Jag tycker det känns konstigt att ifrågasätta att människor vill lägga tid på att ha kontakt med andra människor. Facebook är inte något annat än en ny arena. Där väldigt många människor pratar med varandra, delar kunskap och upplevelser. Känslor. Det känns inte oroande, tycker jag. Tvärtom, det känns hoppfullt att fler människor lägger tid på diskussion än tevetittande och tidningsläsande i ensamhet. Facebook är människorna som använder tjänsten. I min värld sprider människor lycka, och jag är ganska övertygad om att den där undersökningen går att tolka på det sättet också.