Apropå Kony 2012. Jag tycker om naiva människor som vill agera när de ser något som väcker känslor. Människor som vill göra något bättre. De människorna som skapar förändring. Att håna dem och stigmatisera dem för deras känslor och vilja leder knappast till utveckling. Bara till att ytterligare några unga kvinnor och män tar plats i den grå tysta massan och slutar våga förändra eftersom de är rädda för att framstå som mindre vetande eller rent av dumma i huvudet nästa gång de ser något de vill påverka.
Vad som är rätt eller fel när det gäller krafterna bakom KONY 2012-kampanjen kan inte jag med säkerhet veta. Jag kan bara lita på mitt eget omdöme och den information jag tar till mig. Men, kanske mest av allt känslan av att en man med Konys CV måste tas in och bort från de miljöer där han gör livet otryggt och farligt för väldigt många andra. Det handlar inte om att försvara krigshetsare eller naiva hipsters med neo-koloniala vibbar från USA. Men det får absolut inte handla om att direkt eller indirekt rättfärdiga en tokigt kriminell galning som tycker det är okej att kidnappa barn. Våldta barn. Hjärntvätta barn. Droga barn. Göra mördarmaskiner av barn. Och så vitt jag förstår är det just det som händer medan diskussionen om den här kampanjen blir allt mer intensiv.
Jag vill att Joseph Kony grips och ställs inför rätta i Haag.
Jag vill att min regering driver frågan i EU och FN.
Jag vill att EU och FN driver frågan gentemot berörda länder och regeringar i Afrika med respekt för deras suveränitet.
Jag tänker inte skänka pengar eller köpa något från Invisible Children eftersom jag inte tycker att de använder pengarna jättebra sätt, utan snarare påminner om hur SVT och Melodifestivalen och Telia jobbar tillsammans. De kanske till och med är CIA som vill komma åt Al-Shaabab. Men, jag är oerhört tacksam för att Invisible Children gjorde mig medveten om en man och ett enormt problem jag aldrig hört talas om.
Eftersom det handlar om barnen. Mest av allt.