istället för hopp

Vice ordförande i vallokal. Startade strax efter sju med förberedelserna. Avslutar sjutton timmar senare med att lämna alla räknade röster till högre ort. Fullt fokuserad på rösträkning och formalia har jag inte sett en sekund av valvakan. Enstaka SMS eller andra meddelanden tog sig in och lät mig förstå att det blev ungefär som väntat.
Något som är för stort och för sorgligt för mig att greppa just nu. För just nu hjälper det inte att jag visste att det skulle sluta så här. Ställd inför fullbordat faktum känner jag mig bara tom, ledsen och uppgiven.
In i minsta cell. Gonatt.