Emil eller Persson?

På tisdag, 18 augusti, arrangeras två finfina evenemang jag vill besöka. Perssons Pack spelar i Stortorpsparken i Huddinge och världens bästa Emil Jensen ställer sig på scen i Vita Bergen. Bägge evenemang är dessutom gratis. Jag vill se bägge. Har sett Persson några gånger fler än Emil. Är villrådig.
Någon som vill följa med? Och vara med om att fatta beslutet?

Hannas pappa är stolt


Hanna är inne i en ganska stor och svår grej. Idag pratade vi om det. För första gången. Det har varit Camilla som fått förtroendet hittills, men idag kom jag in på arenan. Hon berättar, jag lyssnar. Jag berättar, hon lyssnar. Men efter en stund blir jag så känslosam att tårarna gör en attack bakom mina ögon. Då sluter jag mig som en mussla och vi avslutar diskussionen för den här gången. Jag känner mig svag och vill inte visa det. Nu.
Hon är så klok, omtänksam och stark mitt stora barn. En bra kompis för den som behöver det. Och en stor tjej som gör mig större. På ett sätt jag inte trodde fanns. Det finns saker i livet jag aldrig trodde jag skulle komma nära. Och nu när jag gör det är det min dotter som får mig att förstå.
Livet kan vara konstigt. Naturligt konstigt.

Kärlek, hur fan gör man?

Jag gör min sedvanliga ledighetsritual. Går igenom nyhetswebbar, forum och bloggar på förmiddagen. Inget nytt. Men, mitt i allt tramsande, intetsägande, oroliga och konserverande hittar jag en artikel som skapar en känsla. En intervju med Bob Hansson i SvD som en del av deras serier om manliga bekännelser.  För mig som alltid varit lite hemligt förtjust i Bob och hans uttryck leder artikeln mig vidare till bloggen Kärlek, hur fan gör man? – som hänger ihop med boken med samma titel. Skriven av Bob Hansson.
Efter att ha läst den en stund lägger jag den på min länklista. Nu måste jag ta moppen till bokhandeln och köpa boken.

Jamen, så trevligt

Här i låtsaslandet/kungariket Sverige firar vi idag. Det är nämligen så att även prinsessan Madeleine har gått och förlovat sig. Tillåt mig bjuda lite på firandet genom ett citat från en artikel i Dagens Nyheter, rikets kanske viktigaste dagstidning:

Henrik S Järrel (M), initiativtagare och grundare av riksdagens rojalistiska nätverk, gläds också över beskedet.
– Jag gratulerar de unga tu och önskar dem all lycka. Det är roligt att de bestämt sig för att ta steget. Jag tror dessutom att de passar ganska bra ihop.
Varför?
– Som man brukar säga: lika barn leka bäst. De har någorlunda rätta bakgrunder vilket ger goda förutsättningar. Det är ingen garanti, men en bra grund.
– Sen har de någon form av äktenskapstycke också. Men det är en mer ytlig betraktelse.
Vad har du för bild av Jonas Bergström?
– Han är positiv, trevlig, väluppfostrad, vänlig, välutbildad och sympatisk. En urban ung man i sina åthävor och bruk. Jag tror att han passar utmärkt väl in i bilden.

Här slutar jag. Jag måste gå ut och hissa en flagga. Klä på mig folkdräkten och läsa kvällstidningarna. Leve mitt hemland. Vi är bäst i världen. Året är 1912 och möjligheterna är oändliga. Vetskapen att jag och mina barn är med och bidrar ekonomiskt till detta kalas gör att jag känner mig nästintill fulländad. Det fanns en mening med mitt liv också.

Trött på inget, trött på allt

Just nu lyssnar jag på Lars Winnerbäck. Närmare bestämt på låten Över gränsen. Den sammanfattar rätt mycket. Om jag inte var den jag är skulle jag var LW. En butter enstöring i munkjacka som vill vara ifred. Någonstans utomlands. På flykt undan allt som är likriktat, förutsägbart och förlamande. Sverige på den andra sidan.
Så det är nog bra att jag är jag.
Jag behöver inspiration. Är trött på inget och allt. Något måste hända i min hjärna. Och mitt i hjärtat gärna.

Rökning dödar

IMG_0568
Sommartecken 1: Förmaningar på flera olika språk om att det är farligt att röka.
IMG_0573
Sommartecken 2: Vattenpipa på altanen. Från och med nu. En finfin present från Maria och Jan. Smakade alldeles utmärkt. Kändes terapeutiskt nästan. Underbart.

KLATJOFS! – världens bästa


Ella har en ny favoritskiva. En CD med några episoder från Beppes Godnattstund. Jag tycker det är toppen. Beppe är en av de allra bästa berättarna. Och Busans KLATJOFS! är ett av världens bästa uttryck.
Smaka på det: KLATJOFS!