Fagerängsvägen 41: 13.50

Vi har vaknat efter att ha gått till sängs vid fem-tiden. Efter ungefär hundratjugo mil och sjutton timmar var det skönt att få ligga ned. Tog emot två ganska bleka och trötta tjejer på Arlanda. Den ena med öroninflammation i bägge öron, den andra med något skräp i magen. Den tredje var inte heller så tuff efter att ha suttit och sovit ett par timmar.
Nu landar vi. Och samlar ihop oss. Det är skönt att vara tillsammans igen.

Stort avsked


Idag är det avtackning här i Kiel. För en svensk man som lämnar Kiel. En avtackning som sänds direkt på Eurosport här. Det handlar om Stefan Lövgren som de senaste tio åren spelat handboll i världens kanske bästa lag, THW Kiel. Nu tackar kaptenen för sig och flyttar tillbaka till Sverige. Med buller och bång.
Jag missar festen och sätter mig tillsammans med Ella lite diskret i bilen om ett par timmar för att ta oss de hundrafyra milen norrut.

Sverigebilden

Alltså, tyskarna har ju en väldigt välvillig inställning till Sverige. Och oss svenskar. Om det beror på Astrid Lindgren, Inga Lindström eller alla dessa jämrans svenska deckare de läser vet jag inte. Men, jag tycker den är en aning naiv. Så för att balansera bilden av Sverige som nirvana får jag dem att läsa John Ajvide Lindqvist.
Jag ser det som en upplysningsprocess.

Auf Wiedersehen

IMG_0546
Ikväll har vi sagt Auf Wiedersehen, på återseende till mina kusiner och de andra kamraterna. De har varit så snälla och gästvänliga, på ett sätt som gör att jag och Ella inte ens känt oss som gäster. Allt har bara varit lugnt, skönt och vänskapligt. Jag gillar det. Av flera anledningar. Här nere finns ett gäng riktigt jäkla fina människor.
Som vill mig väl. Och som jag vill väl. Vilket är en riktigt jäkla bra grej.

Riktig fotboll

IMG_0534
Riktig fotboll spelas i lägre divisioner. När det handlar om mer än det vackra spelet. Som i Kiel, på Holstein Stadion. Här spelar Holstein Kiel. För första gången på länge i det nationella seriesystemet ett par divisioner under Bundesliga. Hit åkte Ella och jag idag på förmiddagen. Hon fick en liten maskot. En stork. Riktiga fotbollslag har djurmaskotar. Holstein Kiel har en stork. Själv köpte jag en riktigt snygg tischa.
För övrigt hade Bundesliga premiär nu ikväll. Mästarlaget Wolfsburg slog Stuttgart med 2-0.

En anledning

lm3
Jag har haft flera anledningar att åka hit til Kiel. Och har ännu fler anledningar att komma tillbaka. Men, om jag skalar bort allt jag upplevt de här tio dagarna så kan jag tycka att just den här bilden var en bra anledning för mig att komma hit.
Den behövde tas.

Fussball, ok.


Nu börjar Bundesliga. Det är drag under dubbdojorna här nere. Själv funderar jag dock på vilken tischa jag egentligen borde köpa.

Den här Holstein Kiel-tröjan. Vi pratar då tredjeligan här nere. Men det är ju min stad och mitt lag liksom.

Eller den här klassikern.

Nordsjön: Büsum

butopp
Vi gick upp tidigt i morse och körde tio mil i sydvästlig riktning. Allt för att hinna till badorten Büsum i tid för att hinna med lågvattnet. Vilket var helskönt. Framme traskade vi ut tvåhundra meter rakt ut i havet, på den torrlagda bottnen. Slemmigt men skönt för fötterna. Ella var lite rädd i början, men hennes snälla farmor hjälpte henne att komma över den känslan. Vi kollade lite på snäckor och krabbor och njöt av att vada i havet tvåhundra meter ut. Många människor gjorde detsamma. Sen vi gick vi tillsammans med tidvattnet in mot land igen och när vi klev upp var vattnet ända uppe vid strandkanten igen.
Sen stannade vi resten av dagen i Büsum och åt god fisk, kollade lite tingeltangel och drack iskaffe. Ella fick en kaptensmössa så att hon inte skulle få värmeslag i den trettiogradiga hettan och solgasset. En helskön plats, Büsum. Hit vill jag ta hela min lilla familj.
På vägen hem stannade vi och tittade ut över de vida fälten och många vindkraftverken. Och äntligen lyckades jag plåta ett majsfält när vi stannade för att fixa till ett lågt blodsocker.
En superskön dag.