På söndag är det fars dag. Men far är inte här längre. Ossler har skrivit en fin sång om det.
”Jag går över bron idag
Inte utan ett visst obehag
Andra söndagen i november
Innan isen griper tag
Det är disigt och grått på fars dag
Halvvägs över bron, stannar ett tag
Känner mig rädd, liten och svag
Tar en djup klunk ur flaskan och tänker på far
Som gick över bron, när jag var bara ett barn
Jag stod där vid fästet, femtio meter bak
Han bad mig att gå, men jag dröjde mig kvar
Det fördes med vinden, det sista han sa
Allt kommer att bli bra
Men, sen på andra sidan, hur det egentligen är
Det finns dom som tror att det är bättre än här
Men den som verkligen vet finns inte längre kvar
Han har gått över bron, samma väg som min far
Det var en söndag i november precis som idag
Jag hoppades så att han skulle komma tillbaks
Jag ville tro på hans ord
Så jag går över bron
På fars dag”