Just nu pågår två heta diskussioner i Sverige.
1. Göran Perssons pengar
Den förre statsministern tar ut pengar han har rätt till efter sina år i riksdag och regeringen. Samtidigt arbetar han och får arvoden utbetalade till sin firma. Det gör många avundssjuka. Det är fortfarande fult att tjäna pengar i Sverige. Det är fortfarande fel att inte lägga sig och dö när man går i pension. Det är förstås helt fel, och GP gör förstås helt rätt. Grattis till den nya karriären, säger jag och fortsätter gärna betala GP:s statsrådspension eftersom han arbetade dygnet runt i många, många år innan han slutade.
2. Alex Schulmans ego
Alex Schulman är en cynisk idiot. Som driver en framgångsrik blogg. Aftonbladet har köpt varumärket Alex Schulman. I sin blogg har han nu hånat journalister och chefer på Aftonbladet. Det har gjort andra medarbetare på tidningen avundssjuka. För att inte säga ursinniga. Inte minst för att cheferna uttalat stöd för Schulman. Det är fult att vara frispråkig i Sverige. Och framgångsrik. Förstås också det helt fel. Jag säger grattis till Alex Schulman som tjänar skitmycket pengar på att vara dum i huvudet. Hur många lyckas med det?
Själv blir jag mest upprörd över att så många orkar lägga sin energi på att rasa över Perssons och Schulmans tilltag. Hitta på något eget istället.
Statstjänstemannen är exklusiv
Statstjänstemannaförbundet, ST, gör en intressant iakttagelse i regeringens förslag till statsbudget. Nämligen att regeringen budgeterar för en ökad lönekostnad på 0.78 procent för de statligt anställda. Då andra sektorer har kommit fram till löneökningar i storleksordningen 3 procent räknar ST ut att det motsvarar att staten kommer säga upp cirka 5000 anställda. För ingen tror väl att vi statstjänstemän kommer nöja oss med en löneutveckling som ligger på en tredjedel av vad resten av samhället får. Sen lägger ST till ytterligare 10 000 statliga jobb redan är aviserade att rationaliseras bort. Det blir 15 000 färre statsanställda fram till 2010.
Snart blir det ännu mer exklusivt att vara statligt anställd.
Storebror vs välfärd
Läser i tidningen att regeringen tycker att ALLA föräldrar som är hemma med sjukt barn ska uppvisa ett intyg från dagis/dagmamma att barnet verkligen INTE varit där. Har i färskt minne att samma regering tycker att den som är sjuk ska ha läkarintyg från första dagen.
Sjukförsäkringen är finansierad av skattepengar. Men, ändå ska jag misstänkliggöras när jag vill nyttja försäkringen och ta ut det jag har rätt till. Utgångsläget är att jag är en fuskare.
Storebrorsperspektivet funkar inte med välfärden tycker jag. Är det inte bättre att lägga ned hela välfärden? Jag vill inte behöva bevisa min oskuld gentemot knasiga system när jag behöver finnas för mina barn. Det är fanimej kränkande. Om vi nu alla är fuskare finns det knappast någon anledning att ta våra pengar i förväg heller.
Jag vill ta ett sabbatsår från samhället.
Tack för hjälpen, Frattini!
Eu-kommisionären Franco Frattini vill skydda mig mot terror. Därför tänker han att han kan förbjuda mig att använda vissa sökord på Internet. Han hjälper mig att reda ut vad som är ont och gott och vad jag får och inte får göra på webben. Tack för hjälpen, Frattini! Nu är det uppenbart att den så kallade kampen mot terrorismen är en fåfäng kamp som bara kan vinnas genom införandet av censur, totalitära system och veta-bäst-terror. Intellektuell fascism. Pappa vet bäst.
Jag är räddare för den inställningen än för fundamentalister. Frattini och hans anhängare kanske kan emigrera till Nordkorea. Där har de använt liknande tankevolter jättelänge.
Bomber och granater!
Ryssar och amerikaner vapenskramlar igen och använder kriget mot den så kallade terrorismen som laboratorium och showroom. Nu trissar den vandra med miljövänliga vakuumbomber. Dödar och förstör lika effektivt som atombomber, men kontaminerar inte. Undrar om de kommer bli Svanen-märkta?
Amerikanerna kallar sin bomb The Mother of All Bombs. Ryssarna kallar sin The Father of All Bombs.
Jag kan inte låta bli att kalla dessa figurer för The Assholes of All Assholes.
Med rak rygg
Oväntat rakryggat ministeravhopp idag. Väcker minnen till liv från ett tidigare liv. I sak håller jag dock inte med Odenberg. Vi lägger alldeles för mycket pengar på det som kallas försvaret, men som i själva verket är en fåfäng relik från en tid som för länge sedan tog slut.
Muhammedbilder i Örebro
Nu har det varit rabalder om Muhammedbilder igen. Konstnären Lars Vilks och Nerikes Allehanda har profilerat sig i nationella och internationella medier. En lyckad PR-kupp för bägge. Kanske räknade man inte med att vissa troende muslimer inte heller den här gången skulle uppskatta att få sin profet avbildad, inte ens som rondellhund.
Således har nu ett antal knasiga regimer protesterat i knasiga ordalag. Ett antal upprörda människor har demonstrerat. De utövar sin yttrandefrihet och blir nu anklagade för att själva inte respektera denna yttrandefrihet.
Såväl medie- som kulturelit står bakom publiceringen. Förstås. Liksom det politiska etablissemanget. Pressfriheten är viktigast. Jag köper det. Men jag köper inte dubbelmoralen jag anar i den här debatten. Leker med tanken vad som skulle hända om jag gjorde ett bildmontage av kungen idkandes sexuellt umgänge med ett djur av något slag och kallade det för konst och samtidskritik. Leker med tanken om att någon dagstidning publicerade bilden på ledarsidan för att stå upp för det fria ordet.
Vad skulle hända då? Har en känsla av att samma elit som nu står upp för pressfriheten skulle visa vart gränsen går och försvara kungen istället.
För mig är det uppenbart att religiösa människor – oavsett tro – inte är mycket värda i vårt samhälle. De förväntas – och ska självklart – respektera det sekulariserade samhällets lagar och regler hela tiden. Men varför respekterar inte samhället troende människor tillbaka? Yttrandefrihet förutsätter respekt. Inte censur, men respekt och förståelse för att människor i en demokrati har rätt att tycka, tänka och tro vad de vill – och säga det.
Till och med troende. Även den som tror på Gud, Allah, Jehova, Ukko eller någon annan abstrakt figur har rätt att inte hålla med. Således gör de som idag demonstrerar utanför Nerikes Allehandas tidningsborg vid Svartåns strand i centrala Örebro helt rätt. Lika rätt som tidningen gjorde när de publicerade bilderna.
Åsiktsmångfald är bra.
Alltid.
Det sanna Sverige
Vill röra på mig
Kanske är det värmen. Kanske vetskapen om att en vecka från nu är det dags att leva i vardagen ett år igen. Men det jag hör från politiken och världen utanför min lilla bubbla just nu gör mig trött. Trött på den svenska moralen. Arbetslinjen. Hela skiten. Morgondagens Sverige är ett land för de produktiva. De vackra och framgångsrika. Oavsett om det blåa eller röda laget styr. Jag börjar känna mig både kall och varm under fötterna. Vill röra på mig. Säga upp mig från landet jag föddes i. Klippa banden. Hitta en varmare plats att leva på. Där allt är lite enklare. Och mer kärleksfullt.
Alla-får-vara-med-lögnen är jag mätt på nu.
Hej då samhället!
Nedmonteringen har börjat. Och den behövs. Kalla det stålbad, eller besk medicin, men vår gemensamt finansierade välfärd är för dyr. Vi måste säga hej då till samhället och börja ta ansvar för oss själva. Men, det finns några saker jag vill påtala för Socialstyrelsen:
Jag vill inte att en livstrött flygkapten kör planet jag åker med. Inte heller vill jag bli opererad av en utbränd kirurg. Helst vill jag även slippa se knasiga förslag utarbetade av handläggare som inte orkar längre.
Välfärdsstaten Sverige var en vacker utopi.