Stora barnet, lilla barnet och jag hängde på Skansen idag. En helskön dag i lugn och ro. Matsäck. Sol. Och djuren och deras ungar. Ett gäng bilder finns på Facebook.
Gunnar – en av finaste
Idag fyller Camillas pappa år. Gunnar. En av finaste män jag nånsin mött. Med ett stort hjärta. Kloka och finurliga tankar. Men samtidigt med en förmåga att skapa saker med sina egna händer. Gunnar är på många sätt allt jag inte är. En företagsam människa som klarar sig och de sina utan att gnälla. I ett hårt klimat, långt norrut. Jag är så glad över att ha träffat Gunnar. Han inspirerar, även om jag inte blir det minsta praktisk, trots hans goda råd och tips.
Hurra för Gunnar idag. Från hjärtat. Han är en av de finaste.
Livet
Idag kändes livet lite extra viktigt. Solen sken. Tio grader varmt. Jag tog några djupa andetag. Spelade upp en låt i huvudet för min pappa. Jag känner att jag vill träffa honom nu. Ge honom en stor kram och hjälpa honom att bära. Men han måste göra det han måste. På sitt sätt. Himlen blev en profil rikare igår. När min pappa förlorade sin livskamrat och C och M förlorade sin mamma.
Sorg
Khoma – Hyenas
Direct Management | MySpace Video
Klockan är 22:24. Det är torsdag. Jag försöker planera de kommande timmarnas och dagarnas arbete. Samtidigt är mitt huvud någonstans utanför USÖ i Örebro där livet nu rinner ur en människa jag bryr mig om. Där en annan människa jag älskar blir ensam kvar. Ett telefonsamtal. Ett SMS. Det kanske tar slut nu. Samtidigt försöker jag komma ifatt med lönearbetet. Och den egna firman. Dokument ska skrivas klart. Event planeras. Bilder ska redigeras och levereras. Nästa vecka är dygnet runt.
Jag har inte ork. Livet känns som ett hån just nu. Så jag sätter på den sorgligaste låt jag vet. ”Hyenas” med Khoma. Något måste ta slut. Något annat börja. Under tiden försöker jag hålla masken. Och agendan. Så jag öppnar InDesign. Word. Photoshop. NX2. Späder ut det som är viktigt i det oviktiga.
Väntar. Och känner mig liten, ensam och handlingsförlamad.
En hjälpande hand
Sol, skidor, stora barnet och jag
Hur skönt var det att lämna hemmet för första gången på mer än en vecka för att göra något annat än att handla? Jätteskönt. Minst sagt. Solen sken varmt och skönt på mitt ansikte och jag njöt av att stå uppe på toppen och blicka ut över södra Stockholm. Dessutom stolt som en tupp över att stora barnet åker skidor som om hon aldrig gjort annat.
Hon tycker vi ska bli en skidfamilj. Samtidigt som hon, liksom jag, dömde ut alla skidpappor direkt. Den som bär skidkläder där under- och överdel bär samma färg ligger riktigt dåligt till. Den som dessutom åker nedför pisten på åttiotals-slalom-manér får rött kort.
Vi såg ett par sådana. Alfahannar som fastnade för tjugofem år sedan.
En bra dag.
Vackra bilder
Solsidan av huset strax efter halv tre den här eftermiddagen. P-o-e-s-i-! Jag gick/vadade genom en halvmeter snö för att kunna ta bilderna. Jag kände på solen att jag borde titta runt hörnet. Det finns hopp. Nu händer det snart.
Jag är en [plats för egna anteckningar]
Men, nu ska jag vara det för de som förlitar sig på mig. Sov gott.
Du gamla du fria
Jag blir ibland rörd. På ett sätt som inte riktigt går att förklara. De senaste dagarna har vi haft vinterkaos i Sverige. Krigsrubriker. Hat mot myndigheter och transportbolag. Handgemäng och frysta näsor. Havererad kollektivtrafik.
Tokvinter, helt enkelt. Så idag när solen lyste stor och varm så att det började droppa och drippa samtidigt som ansiktet blev behagligt solvarmt på lunchpromenaden kändes det finfint. Sen gick jag in på kontoret och tog en snabb avläsning av de svenska dagstidningarnas (riks) startsidor på webben. De konstaterade att det kanske ska bli lite varmare nu.
Sen konstaterade de snabbt att nu är det fara och färde för vårflod av rekordmått. Översvämningar, fukt- och vattenskador samt elavbrott. Kanske till och med kaos i trafiken.
Världens bittraste, räddaste, måttligaste, rationellaste, väderbitnaste och fånigaste land. Du gamla du fria. Ibland älskar jag dig.
Våren är ett hot.
Kärlek
Eftersom det är kärleksdagen. En av finaste och bästaste kärlekssångerna. Av två av de allra finaste.