Gråväder. Femton grader, blåsigt och ungefär som det brukar bli ibland när vi tar familjen på strandsemester. Vi har gjort så här på Öland och Gotland tidigare. Men, det kommer vända. Idag startade vi på Busfabriken, Halmstads stora lekland inomhus. Där var barnen svettiga och glada, föräldrarna hålögda och trötta. Utom två lysande trettionioåringar från södra Stockholm, som njuter av ledighet och närhet. Efter denna högljudda och stojiga upplevelse tog vi en tur till Tylösand och njöt av vinden och vågorna. Hanna tog en helt fantastisk bild på Ella och mig. Vansinnigt vacker.
Fler bilder på Facebook.
Varmare i vattnet
Ljusgrå himmel idag. Runt tjugo grader varmt. Varmare i vattnet. Till Ellas stora glädje. Hon var den enda som badade idag. Jag vadade. De andra hängde på stranden. Lite frusna. I morgon kommer solen tillbaka. Då är vi fler som badar.
Bilder på Facebook.
S.E.M.E.S.T.E.R.
Vi åkte en eftermiddag. Och lite till. Men nu är vi framme vid havet. Det riktiga havet. Semestern har börjat.
Barnen
Att få ta emot barnen på Arlanda: FANTASTISKT!!!
Real love 2010
För en dryg månad sen var det Stockholm Love 2010. Nu är det Real love 2010. Efter fantastiska Almedalsveckan har jag haft en alldeles underbar tid. När barnen är hos sin mormor och morfar i Norrbotten och har det bra med bad, fiske, kusiner och massor av kärlek har Camilla och jag njutit av tropiska kvällar med sköna promenader, bad och utflykter. Och toppat med att vara en del av min bror Bror och Katharinas fantastiska bröllop. Vackraste brudparet, mina syskon, min mamma och min pappa, trevliga tyskar och vänliga människor överallt. En underbar dag och kväll fylld av kärlek.
Jag blev alldeles varm i magen av att sin mina föräldrar prata med varann. På svenska och tyska. Och att de till och med dansade med varann. En finfin ögonblicksbild från en perfekt dag.
Vi följde upp den med att sova tolv hela timmar. Vaknade vid halv två idag, stack ut till Sundby Gård och brunchade, tog en roddtur på Orlången och bara njöt. Nu har vi ätit middag och kvällsmat i form av en glass. Jag läser härliga statusuppdateringar på Facebook. Nära och kära rapporterar från en fantastisk sommar. På Gotland. På västkusten. Vid en sjö. En grill. På en båt. Här och där.
Real love 2010. Och snart blir sommaren ännu bättre. Barnen kommer hem och semestern börjar.
Mina fantastiska syskon. Och jag.
Mitt livs kärlek i en roddbåt.
En lycklig man.
Just nu: LYCKA!
Jag känner mig lycklig. För första gången på mycket länge känner jag mig fylld av liv. Till bristningsgränsen. En bra arbetsvecka i Visby med spännande möten, diskussioner, inspiration och mängder av intryck, kära återseenden och världens vackraste miljö. Och så en segeltur hem som visade sig bli precis så bra som jag hoppats. Hemma möttes jag av kärlek och medelhavsvärme.
Ett sjöbad och ett VM-guld senare känns det som att livet är så bra det kan bli.
Almedalsveckan bara fortsätter
Luften gick ur mig lite idag. Ett gäng av mina fina kollegor åkte hem. Våra aktiviteter avklarade. Känner att jag saknar Ella. Hanna. Och Camilla. Skulle vilja ha dem här och ligga på en strand. Så med en ganska tomt sinne lät jag dagen passera. Utan seminarier eller mingel. Istället god Visbyglass, en skön strand- och grändpromenad och häng på bästa båten. Båten jag mönstrar på imorgon för att segla hem med.
Hem till de jag saknar ganska mycket nu efter en intensiv period. Men, jag skulle ännu hellre vilja att de kom hit. Till den här makalöst vackra platsen.
Födelsedag på djurparken
Först sång och väckning med munkar till frukost. Sen överraskningsresa till Kolmården där vi hängde med djur och Magnus, Sara och kusin Lo. En helskön dag med sol på blek hud. Ett sätt att försöka fira barnens födelsedag som kändes riktigt bra.
För dem också, tror jag. Fler bilder på Facebook.
Våra mirakel har blivit fjorton och sex. Det känns magiskt/storartat/poetiskt och omtumlande.
Vi är inga monster
Den här låten knäckte mig lite idag. Tommie Sewóns ”Inga monster”. Mitt i känslopricken.
Du står tyst och vapenlös
Minns hur du gjorde mig nervös
Hela livet följde sen
Vi slog oss ned i förorten
Vi är inga monster
Varken du eller jag
Bara två ledsna människor
Med förvridna anletsdrag
Vi är inga monster
Varken du eller jag
Den gör ont och lugnar på samma gång. Finns på Spotify. Eller Myspace.
Tillit
En god vän till mig har tatuerat in en symbol och ordet tillit på axeln. Hon är fantastisk. Litar på människor. Tror att människor vill göra bra saker. För sig själva och för andra. Det tror jag också. Och det är en av anledningarna att jag dippar rejält just nu. Är trött, modstulen och faktiskt ganska ledsen över all misstro och cynism jag möter dagligen i min egen upplevelse av samtiden. Det känns som att vi byggt ett samhälle som bygger på att människan är en girig, ond och elak typ som måste styras och kontrolleras. Och att vi till slut lever upp till det samhället. Om vi inte gör det är vi suspekta.
För mig är Sverige inte bara ett sekulariserat land, där tron på det andliga oavsett religion är marginaliserad. För mig är Sverige inte heller bara ett ateistiskt land. Det känns om Sverige har blivit ett land där ingen tror på något överhuvudtaget. Inte på framtiden, inte på det förflutna. Inte på kvinnor, inte på män. Inte på solen. Inte på tidningen. Inte på myndigheten. Inte ens på de egna barnen.
Jag vill leva i ett annat samhälle. Jag vill inte föra fler diskussioner om vad vi INTE vill. Kan vi inte börja prata om framtiden som en möjlighet? Om människan som en tillgång? Snälla.
Tillit är ett väldigt fint ord. Passar bra under huden. Som hos min vän. Säkert också hos flera.